Jobba mot sin egen målbild – fria följet!

Jag har funderat en del hur jag ska lägga upp träningen med hundarnas fria följ.

Vessla har en härlig energi som jag vill behålla men kan lätt hamna för långt fram och har lätt för blicksläpp.

Joy är oftast väldigt rak vid sidan men kan bli lite BC-”hukig” och också vara ngt steg för långt fram i vändningarna som i sin tur gör att hon ibland inte hänger med/krockar lite i vänsterhalter/vänstersvängar.

Jag försöker vara öppen för olika sätt att träna i lydnaden men ofta så blir det att jag tar små bitar här och var som passar mig och framförallt vad som jag tycker passar hundarna. En förhoppningsvis genomförbar målbild att jobba mot. I början när man tränar lydnad så är det ju väldigt lätt att haka på senaste trenden eller som de i sin närhet gör FAST det kanske inte alls är något hållbart koncept för mina hundar.

Här är varsin bild på Joy och Vessla där jag testar ett tips att få dem att tänka mer ”upp” i fria följet.

Jag körde bara några pass och utvärderade med film och kände att det var inget jag ville fortsätta träna in. Vessla kommer bli studsig vilket jag inte vill ha och Joy hade väldigt svårt att ha huvudet i den vinkeln. Tänker man ergonomiskt så tror jag också på sikt att det inte är speciellt hälsosamt för deras nackar och ryggar.

Vessla_frittfölj_170729

Vessla

joy_frittfölj170729

Joy

Min plan nu är att jag ska vara rak i kroppen med inte blicken för långt ner (lätt att man anpassar sig efter hunden. Min blick drar lätt fram mina hundar).

Fokusera på att varva tempo. Inte vara för teknisk utan köra mer ”följ mig” hur jag än går – hitta en bra rytm i fria följet.

Berätta för hundarna när de är för långt fram eller vid blicksläpp. Går de på för mycket så stannar jag till och vid blicksläpp blir det ”oj” och sedan beröm då de är vid rätt position vid sidan med rätt fokus. Jag har tidigare varit rätt tyst i träningen men nu kommer jag faktiskt berömma mer med ”duktig” när de gör rätt som betyder fortsätt så…

Vi får se hur det blir på sikt men det lilla jag kört så tycker jag att hundarna förstår mer vad jag vill och fria följet får en goare känsla än att jag byter riktningar hit och dit för ”få in hunden” i rätt position. Jag stannar upp – visar var de ska vara om de rusar på. Ger dem info när de släpper fokus. Berömmer när de gör rätt.

Målet är att hundarna ska gå i korrekt position vid sidan med lätta steg med fint fokus. Inget studs eller ett gående som tar massor med energi för det är jobbigt att gå där – en lätt känsla vill jag ha och att hundarna vet exakt var de ska vara så jag kan gå och fokusera utan bli sne/anpassa mig för de rusar eller tappar fokus!

Film kommer framöver! Just nu känns det i alla fall roligare att träna fritt följ då jag tänkt genom vad jag vill ha och jag tror håller på sikt :-)

 

En charmig trio! :-)

Jag lever i ett område med mycket hundar. Vilket oftast är trevligt! Det som däremot är viktigt för mig är att mina hundar inte går fram till andra hundar. Lätt med Joy som jag har haft från valp. Tog mer tid att träna med Vessla som jag köpte som vuxen.

Det som har varit värdefullt för Vessla och mig är de promenader som vi gått både innan och efter vissa träningstävlingar och samträningar med hundar som vi inte tidigare träffat. Det hela blev mer avdramatiserat och jag märkte att Vessla är egentligen inte så intresserad av andra hundar. Numera kan vi oftast gå koppelpromenader – sida vid sida med andra hundar och han ger dem knappt en blick. Det är de första minuterna som de andra hundarna är spännande och är han lös så är han ännu mer ointresserad.

De hundar som mina hundar får umgås med är inte så många men tror de är nöjda ändå.

I nuläget är det Sly som bor hos mina föräldrar och jag har även haft dem ihop med Idas yngsta flat, Tosca.

Anna och jag träffas ju ofta men vi har tidigare haft hundar som inte varit så förtjusta i varandra. Så det har varit koppelpromenader / där vi varvar att ha dem lösa och kompostgaller inne som gällt. De hundar vi har nu är annorlunda och i lördags tyckte vi att det var dags att testa hur de fungerade ihop .

Låter bilderna tala för sig själva 😉

vessla_joy_sam170729.1jpg

sam_joy_170729

trion_170729.1jpg

trion_170729.5jpg

Foton tagna av : Anna Hertzman

Vad funkar och vad funkar inte – fjärren :-)

Idag blev det lydnadsträning på förmiddagen. En dag då jag vill checka av saker med Anna. Den person som känner mig och mina hundar bäst.

Funkar det? Är det här verkligen MIN målbild? Varvade springmoment med de som kräver mer fokus och koncentration av mina hundar. Har hunden rätt tanke?

Jag är jätteglad att vi filma. För mycket såg bättre ut än vad det kändes. En del saker som vi testat hamna i soptunnan. Nej, tack! Fel tanke eller helt enkelt inte min målbild för oss i det momentet.

I fjärren så insåg jag åter igen…. BORT med tegelstenen! Vessla hittar inte sin balans och kropp när vi jobbar med det hjälpmedlet. Istället körde vi med att jag satt nära med mina fötter lätt på hans framtassar för överträna förståelsen för låsta framben. Testade fjärren även på 10 meter och trots att det var kvalmigt ute och vi kört många fartiga moment innan så var det betydligt lättsammare känsla än tidigare i det momentet. Helt underbart att känna man är på rätt väg :-)

Bjuder på ett litet filmklipp från dagens fjärr med Vessla.

Anna tog helt underbara bilder på hundarna. Både på träningspasset och på promenaden vi tog senare. Bjuder på en bild av Mr. Happy ! :-) De andra bilderna får komma i nästa blogginlägg då jag ska bege mig till jobbet snart.

Vessla_170729Foto: Anna Hertzman

Semesterträning med hundarna :-)

Just nu njuter jag av min semester i fulla drag :-) Den är inte så lång den här sommaren då jag vill spara lite till höst & vinter så jag har nog tvingat mig själv att gå ner i varv rätt så snabbt för ta vara på varje dag.

Vessla och jag testar oss fram i träningen. På nytt konstaterar jag att detaljträning är bara glömma på vissa delar. Det är viktigare att han förstår helheten också får vi träna teknik på vissa moment när vi kommit längre och han är säkrare. Fjärren är ett moment han gör jättefint när jag är nära men blir jätteobekväm när det blir längre avstånd. Så idag bestämde jag mig för att plocka fram tegelstenen igen. Tanken är bara att komma ut på längre avstånd och blunda för tasstramp och lite förflyttningar. Jag vill att han vänjer sig vid att jag är på avstånd och vi bibehåller engagemanget och lättheten i momentet.

Joy har mycket mer ork och energi än tidigare. Vilket gynnar verkligen vår träning. Många delar har gått framåt. Vi känner varandra rätt bra och hon är mycket mer tillgiven och kelig i vardagen än tidigare. Kul att hon gillar sin matte mer och mer 😉 Det som jag tycker är en utmaning är framåtskicket till ”ingenting”. Jag vill inte kasta boll/leksak av den enkla anledningen att jag är skitdålig att kasta saker långt/rakt och det blir inget bra att skicka henne till en leksak. Hon blir försiktig och tappar fart så även om jag ser att det ger fina resultat för andra så måste jag hitta ett sätt som fungerar för oss :-)

Det som är roligt är att båda hundarna orkar med rätt så mycket träning. Jag tycker också de är mer förlåtande när det blir lite ”tokigt” och det är skönt att vi har en stabil och fin relation i grunden. Inser mer och mer hur viktig den delen är :-)

Filmade lite igår när vi var ute på LBK en sväng på morgonen. Vessla har mer förståelse för Hopp/Metall och dirigeringen. Lite slarviga upptag. När det gäller metallen så kommer jag inte ägna det någon energi alls. Det momentet är bara i Ly.2 . Viktigare att han har en bra helhet och i dirigeringen så tror jag att vi kan putsa mer och mer när vi kommit lite längre i träningen.

Joy älskar rundamomentet och nu börjar vi få in ordförståelsen som har varit den stora utmaningen i det momentet. Igår hade vi bara ett hinder så jag la bara några bräder från hopphindret på andra sidan. Vilket gjorde att hon drogs till hindret. Hon är inte dum 😉 Idag när vi körde med två hinder var det mycket lättare att ha henne mer rak då jag kunde alternera.

 

Övervinna hinder!

I våras reflektera jag en del över att Vessla inte hade det där ”suget” till rutan som jag är van att mina hundar får efter ett tag. Den mesta träningen med Vessla från början är allt annat än vacker… 😉 men efter ett tag då han brukar greppa helheten så brukar han överraska mig och helt plöstligt börjar saker falla på plats :-)

Rutan däremot kändes väldigt stillastående. 3 veckor innan vår första tävling i Ly.1 fick jag svaret. Vi var hos Ingela i Fyllingarum och hon hade tagit ut sina får på bete precis intill apellplanen. Jag var inställd på att han skulle tycka det var lite knepigt. Vessla har ju vallat sedan han var valp hos sin uppfödare innan jag köpte honom vid 17 månaders ålder.

Han blev lite kluven. Inget konstigt med det men sedan fick jag svart på vitt varför han inte uppskattat rutan… Han började undvika stängslet runt planen och även gräset som var klippt och låg på sidorna. Det var som ett minfält. Han tvärstanna direkt och gick inte ett steg när vi närma oss staketet och avgränsningarna runt plan. Både jag och Ingela insåg att han förknippa antagligen staketet och gräset som låg framför med ström. Vesslas uppfödare har berättat att han var en väldigt livlig och konstruktiv liten valp som tog sig ur alla valphagar hon hade så på ett sätt blev jag inte jättechockad. Han har gissningsvis rymt till fåren och fått sig en ordentlig ”kyss”… vem vet hur många gånger.

Jag har uppmärksammat lite sådana här tendenser förut och min fundering har varit om han har fastnat i något staket eller liknande för han liksom trampar som han är rädd för och fastna i viss terräng. Fast vem vet.. han har säkert råkat ut för det med. Inget förvånar mig med den ibland allt för nyfikna herren.

Vi tränade helt enkelt i mitten av planen den dagen. Som tur är så är Vessla fantastisk på så sätt att han älskar att arbeta och vill samarbeta så han kämpade på och så skulle vi avsluta med en ruta som stod i mitten av planen.

DÅ förstod jag varför han inte riktigt hade den feeling jag var van i det momentet. När vi skickade honom så tvärstanna han före bandet eller vek av innan.  Vi avslutade med att han fick hämta sin leksak i ruta och sen fick det räcka så det passet.

Jag är jättetacksam över att Ingela hantera det som hon gjorde. Hon gjorde ingen grej av det utan bara sa ”inte undra på att han inte gillar rutan om han tror att banden har ström i sig” och sedan fick jag hemläxa att leka, leka och åter leka med honom i rutan. Jag inhandla också en orange ruta eftersom den var den han hade svårast för.

Min erfarenhet med tidigare hundar är att man får räkna med att det kan ta sin tid när de får olustkänslor förknippat med något moment. Det är lätt hänt! T.ex. när jag testade att konkurrera om apporten med Joy när hon var runt 10 månader och hon sa att ok då får du hämta din j*kla apport själv… och så tog det ca. 4 månader att få det bra. Puh!

Var inställd på att något som var förknippat med smärta skulle ta tid… men vi lekte och lekte och jag är så tacksam att Vessla älskar att leka. På bara några gånger så sprang han in i rutan och stanna. Han såg absolut inte bekväm ut men han stod där och väntade på få sitt belöning. Fantastiska hund! <3

Nu tror jag faktiskt inte att det syns alls för vi har belönat upp det så mycket och det har sakta men säkert blivit ett favoritmoment. Den plats det fortfarande är svårast är hos Ingela men han kämpar på.

Idag på förmiddagens träningspass körde vi en del saker som Vessla i nuläget upplever lite svårt. Hopp/metall är vi just nu väldigt tacksamma att den bara existerar i Ly.2… och då kom jag tänka på rutan. Kan vi fixa ett sådant moment med så kass känsla så kan vi fixa allt :-)

När vi kom hem så körde jag en till hopp/metall och ja, ta mig tusan. Helt klart godkänt!

Underbara, underbara hund! <3

Vessla_lek160723

 

En härlig träningsförmiddag!

Min vän Anna hjälper mig att passa hundarna när min ordinarie hundvakt har lite semester. Igår så begav vi oss direkt till Linköping BK då jag kom från jobbet.

Väl där så tänkte jag att hundarna kanske skulle vara lite sega. Dels för värmen och även för att de övernattat hos Anna men tjii fick jag 😉

Härlig energi hos båda som smittade av sig :-)

Vessla_beloning_170702Mr. Happy i farten :-)

vessla_fokus_170702Ett, två…

Vessla_runda1_170702…tre.. :-)

Vessla_frittfölj_170702Go känsla i fria följet :-)

Vessla_vittring_170702Duktig att koppla på nosen efter apporteringsmoment

vessla_rutaneloning_170702Belöning efter en fin ruta

Vessla_beloning2_170702Nöjd Vessla :-)

joy_beloning_170702Joy i full fart :-)

joy_dirigering_170702Avslut dirigering

joy_rundamom_170702Runda…

joy_hopprundamom_170702och apport, hopp… det gäller att kunna sortera :-)

joy_vittring_170702Gillar hennes tillbakatanke i vittringen med rätt pinne :-)

joy_bus_170702Avslutningslek och bus :-)

Alla foton tagna av Anna Hertzman.

Jag var riktigt fulltankad på energi när vi åkte därifrån. Mycket tack vårt goa träningssällskap. Anna och hennes Australian cattle Dog, Sam. Där hade det hänt mycket sedan sist. Härligt att se! Det finns så mycket kapacitet i både Anna och Sam så det är så roligt att följa deras resa tillsammans.

Idag höll energin i sig med upplet och lydnad på morgonen. Det är så j*kla kul att träna hund :-)

1:a pris och klassvinst i Ly.1!

Jag kikade runt rätt snabbt efter en ny tävling efter vår tävling i Linköping. Efteranmälde till Söderköping. Det jag tvekade lite inför var att det åter igen var en kvällstävling och Vessla kräver ju rätt mycket urladdning innan, det jag förträngde var att jag skulle precis gått av efter 4 arbetsnätter…

Nu har det under den senaste veckan blivit mycket helhetsträning och jag har aktat mig för att putsa på detaljer då det oftast får andra biverkningar i själva momentet har jag märkt… Ändrar man en liten del så kan det hända mycket spännande saker med de andra delarna… Det gäller att se alla sådana tendenser och jobba med dem och den tiden hade vi inte riktigt :-)

Igår var jag ordentligt mör efter arbetshelgen och att tränat Vessla i princip varje dag, förutom i lördags då jag sov och kikade på VM via livestream (lite självbevarelse drift måste man ha 😉 )

Det kändes kul att tävla i Söderköping. Dels för jag trivs där och jag ville få till en bättre känsla sen vi sist var där. Vessla och jag fick startnummer 3. Det som jag gjorde annorlunda den här gången var att efter uppvärmningen fick han ligga vid sidan av tävlingsplan straxt innan vi skulle in. Tänkte att han skulle få checka in läget lite, istället för vara en bit bort och sedan nästan gå direkt gå in. Han är ju en nyfiken herre så min förhoppning var att han skulle lättare släppa omgivningen. Lite för tidigt att uttala sig om det var ett bra koncept efter bara en tävling men det kändes helt ok.

Också har vi det där med känslan.. många frågar ju hur det kändes efter programmet men den här gången var jag verkligen trött i huvudet. Jag kände mig rätt seg och som jag hade sockervadd i huvudet (har man jobbat natt så tror jag att man förstår vad jag menar 😉 ) så jag tror inte att min känsla är helt tillförlitlig…ha,ha…

Vessla höll ihop och även om jag uppfattade honom lite lugnare än mot vad han brukar vara – vilket ingen annan gjorde av de som jag pratade med efter programmet 😉 :-) Några överslag bjöd han på men det kändes gött att det inte var något som satte sig och följde med till nästa moment.

Fjärren var långt ifrån teknisk perfekt MEN för mig var den dagens guldkorn. Han viftade på svansen och såg bekväm ut. Så himla härligt att se efter han varit obekväm i det momentet. Mental seger!!!

Vi belönades med ett 1:a pris och klassvinst!!! Bye, bye… Ly.1 :-)

Extra tack till alla goa träningskamrater som pushat oss senast veckan – jag ska ge tillbaka med lika mycket pushning framöver <3 :-)

vessla_ly.1_170620

 Det klart jag fixade det matte :-)
Foto: Ewa Ahlberg.

Tävlingserfarenheter med Vessla :-)

Nu har Vessla och jag tävlat 2 ggr i Ly.1

Förra fredagen tävla vi på Söderköping BK, kvällstävling. Första misstaget var att låta han bara få promenader på dagen. Andra misstaget var att sedan fokusera på att hålla ihop min mycket heta hund på tävlingen. Jag berömde men tog in han snabbt vid sidan. Vessla är en hund som behöver gasa ur sig lite mellan momenten så det gör jag inte om och jag fick betala priset att han började rikta sin energi utåt och missade onödiga saker. Tredje misstaget var att jag var för resultatinriktad. Vessla hade gått fint dagarna innan och jag började tänka helt fel tankar. Det är säkert rätt och taggande för en annan person men varje gång jag tänker ”resultat” så blir det fel. Jag fick helt enkelt många lärdomar av den tävlingen :-)

Jag efteranmälde oss till gårdagens tävling där jag ville testa ett helt annat upplägg och jag var väldigt noga med mina uppgifter. Vi tävlade på Linköpings BK och egentligen var tanken att inte tävla där förrän nästa år. Endast pga. att det körs ofta agility bredvid tävlingsplan. I nuläget fixar inte Vessla den utmaningen men jag bestämde mig att se det hela som en ”tävlingsträning” och höll tummarna att det dåliga vädret kanske skulle hålla agilityfolket hemma 😉

Igår blev det precis tvärtemot tävlingen innan – då han fick ta det lugnt innan. Vi startade dagen med upplet och sedan lydnad. Långpromenad på dagen där han fick springa mycket lös och sedan gick vi en promenad på LBK på ca. 20 minuter innan tävlingen, såg till att vara där i god tid. Tog ut honom då andra ekipaget körde ( vi hade nummer 4). Värmde han på en liten gräsplätt som låg en bit från tävlingsplan och sedan fick han ligga med fokus på mig innan vi gick ner – lite mer fokusövningar – för sedan gå in på plan.

Agilityfolket var inte hemma … men det var rätt lugnt när jag tittade på startklassen . Tyvärr ökade ljudnivån och ekipage nummer 2 i Ly.1 hade det tufft när hennes hund låste sig under programmet. Såg det straxt innan jag hämta Vessla. Synd! För de är duktiga MEN jag gav det inga tankar när vi skulle köra.

Vessla var jätteduktig! <3 och den här gången skötte jag mig 😉 Gav han ordentligt med cred mellan momenten och han gjorde många fina saker med sin vanliga, härliga energi.

Sedan kom vi till fjärren som var i vårt fall – tyvärr – var vänd mot agilityplan. Det fixade han helt enkelt inte. Han var lite olycklig när jag satte han upp på avslutet. Väl medveten om att det hade blivit lite tokigt och jag gjorde mitt bästa för att peppa honom inför de andra momenten. Tyvärr hängde nog känslan med lite från fjärren så helt plötsligt blev det ingångar på vänster sida (vi har högeringångar) och vid sista momentet – ”runda” sprang han ut och vände tillbaka till mig så jag fick ge ett dk. Han var helt enkelt så mån om att det nu skulle bli rätt så han blev lite osäker MEN han kämpa och det ÄLSKAR jag verkligen. Jag vet ju egentligen att agilityutmaningen var för tuff!

Känner mig väldigt stärkt även om det hade varit roligt att visa vår fina fjärr och hans annars favoritmoment ”runda”.

Vi gjorde andra segrar igår. Jag fick bra info om uppvärmningen och konstaterar att jag tycker det är väldigt roligt att tävla med Vessla när jag sköter min del :-)

Vessla_150909_blogg11

Intensiv träningsvecka :-)

Härlig vecka då jag har varit ledig flera dagar och därför lyckats pressa in mer roligheter än vanligt! :-)

Vi startade veckan med träning ute på Klubbarp med goa Joanna och hennes BC, Iver.  I tisdags kursade vi hos Ingela och jag boostade en massa delar med båda hundarna. Onsdagen fylldes med egen träning. Upplet och lydnad på förmiddagen.

I torsdags så åkte vi upp till Nyköping för träffa Ida och hennes flattar, Trixa och Tosca. Sandra var även med och hade också med sig sina hundar. BC`n Wixit och Phalenen Easy.

Vi hade en bra träningsdag med lite spännande störning av både barn/vuxen i ett sprinter/jogglopp som gick vid sidan med supporters som gick över planen när vi tränade. Hundarna tacklade det över förväntan det var mest vi förare som fick ha ett öga åt alla håll då det ibland gick folk precis bland bredvid och väjde för varken hundar, konor eller hinder 😉

 

träning_nyköping_170525

Torsdagens duktiga hundar som krigade på trots störningar och nedan lite foton på Sandra och Ida med deras härliga hundar :-)

I fredags så åkte vi till Söderköping BK och tränade med tävlingsträningsgänget. Då jag länka hela Ly.1 dagen i Nyköping så valde jag att belöna vissa delar. Vessla var lite splittrad de första momenten men jobbade upp sig och gjorde flera fina saker på de sista momenten. Tror att han var lite trött av heldagen i Nyköping men jag gillar att vi höjt vår lägsta nivå.

I går träffade vi Anna tidigt innan den värsta värmen kom. Jag hade gjort upp en plan A och B ifall Vessla skulle vara lite trött efter en intensiv träningsvecka men han upphör aldrig att förvåna mig. Han var i väldigt bra balans hela träningspasset och vi hade bra ”flow” i många delar :-)

Joy fick även hon lite mer helhetsträning igår och det kändes bra. Har anmält henne till två tävlingar i sommar för ha mål att arbeta mot. Märker att vi lätt annars hamnar i detaljträsket och jag är faktiskt inte det ”detaljfreak” jag än gång varit. Det är viktigare att vi får en stabil helhet med gott självförtroende än snöa in på detaljer som bara gör min hund obekväm.

Några bilder som Anna tagit från gårdagen :-)

Joy joy_ff1_170527

joy_dirigering_170527

joy_belöning_170527

joy_belöning1_170527

Vessla
vessla_ff_170527

vessla_ruta_170527

vess_apport_170527

vessla_belöning_170527

Och en bild som jag tog på vårt fina träningssällskap igår.
Anna och hennes australian cattledog, Sam <3

anna_sam_170527

IDAG blir det välbehövlig vilodag för hundarna med bara promenader. Ha en fin söndag vänner! :-)

BPH & lite av varje :-)

Förra veckan blev det förutom den vanliga hundträningen en snabbvisit till Enebyberg där jag umgicks lite med familjen och även Slysan <3

I lördags gick jag BPH med Joy. Jag hade inte tänkt gå varken MH eller BPH med Joy då hon är ordentligt skotträdd. Bruks kändes rätt långt bort men nu när jag sett vilken fin spårhund hon är… så varför inte! Det är kul med en liten ”morot” i träningen så vi siktar på appellen och kanske en lägretävling framöver (där vi självklart står över de delar som innehåller skott).

I lördags trodde nog Joy att vi skulle träna och blev mäkta besviken då vi gick den ”konstiga” BPH-banan. Hon skällde ut MIG som tusan vid överraskningen som bestod av en pappfigur som flög upp i ögonhöjd med Joy. Sådant där ska ju hennes matte ta hand om. Inget som hon vill befatta sig med 😉 Hon luktade lite när vi gick förbi och efter det så tror jag att den lilla damen insåg att ”ok, det är tydligen så här det kommer vara idag” och var betydligt lugnare vid de andra stationerna samt var helt ointresserad av den närmade personen. Underlag och skrammel var inga större problem :-)

Testledarens kommentar på slutet var ”hon är inte så social” och nä, Joy vill nog själv ta kontakt när det passar henne. Jag blev uppmuntrad att prata lite gulligt med Joy men eftersom jag vet hur hon fungerar så var jag rätt neutral. Joy skulle bara tyckt att jag var knepig och jag hade antagligen fått en utskällning till :-)

Nu har vi i alla fall klartecken på att tävla så det känns roligare att träna vidare mot lite delmål och mål.

joy_juli16

Joy
Foto: Anna Hertzman

I söndags var jag tävlingsledare för första gången med de nya reglerna i startklass och Ly.1. Kul! Lite missar från mig men på det hela taget tycker jag att jag skötte mig bra 😉 Hundarna fick en vilodag och det var nog rätt bra för min del också för igår när det blev lite träning på Motala BK så fick jag till ett riktigt bra träningspass med Vessla. Helt plötsligt satt ingångar riktigt bra! Joy var riktigt lycklig över ett RIKTIGT träningspass och vi har mycket på G. Jag testar mig lite fram just nu när det gäller vår akilleshäl – att hon lyssnar och inte kör på autopilot eller … gud förbjude… låser sig. Det känns som vi är på rätt väg :-)

Vessla_joy_juni2016

De bästa! <3
Foto: Anna Hertzman