Arkiv: Vardag

Handlingar säger mer än ord…!?

Det är rätt ointressant vad människor säger om de sedan ändå inte gör det de säger … eller ?

Jag har en jobbig last. Pepsi Max. Hållit upp som längst i 11 månader men sedan åkt dit igen. Jag tycker alkohol smakar skit och tack och lov så har jag aldrig fastnat för tobak så jag tycker att jag är värd den där lasten. Även om jag är rätt insatt vad den på sikt kan ge för hälsoproblem och jag vill egentligen bojkotta livsmedel med sötningsmedel i…

Jag har sagt flera gånger att jag ska sluta dricka Pepsi Max men åkt dit igen och det irriterar mig djupt… så jag har slutat säga aldrig. Det är ju bara dumt!

pepsi-max-150cl-

När det gäller andra saker i livet så är det en annan femma. Saker och ting blir inte alltid som man hoppats. Trots planering och hårt jobb. Jag är en optimist med lite tvivel mellan varven. Vissa dagar så känner jag att jag borde prioritera annorlunda men sedan vinner optimisten i mig 😉 Så mycket att lära och hinna –  och så lite tid :-) Däremot att rakt upp och ner säga saker som är inte stämmer med verkligheten för att försköna sig själv. Det lurar nog mest en själv för stunden och kanske några som inte känner en så väl. De flesta ser men är vänliga och säger inget…

trointeattjagärdu_blogg

Just nu skulle jag vilja skriva att jag tänker blogga mer… nä… men jag tänker i alla fall försöka.

Ha en bra dag! :-)

Flockdynamik!

Sly flyttade till mina föräldrar i september och efter det så har jag faktiskt märkt att Joy har förändrats en hel del – till det bättre :-)

Hon är mer social med nya människor, hon reagerar inte lika starkt på ljud och hon även mer kontaktsökande med mig.

joy_jeanette_blogg160105

Jag och Joy :-)

Jag har aldrig upplevt att Sly varit dominant, dum eller elak mot Joy men hon har alltid varit rätt ointresserad av att umgås med henne. Sly umgicks och lekte med Maya (och även med Enya när hon levde) men efter att Maya flyttade så har hon väldigt sällan visat något intresse för Joy på det sättet. Det var nästan lite ledsamt att släppa dem lösa och se Sly´s ointresse medan Joy nästan vände ut och in på sig själv för få igång Sly för att leka…

BC-trion140504

En annan tid, en annan flock…
– Joy, Sly och Maya.

Det fascinerande är att Vessla verkar påverka Joy mer än tvärtom. De flesta skulle kanske inte tycka det var positivt att hon börja hoppa på folk och vara mer ”på” men jag tycker faktiskt att i hennes fall så är det bara bra.

Joy är inte rädd för människor men hon har alltid velat ta kontakt i sin egen takt. Vessla är ju en översocial hund och där har jag fått jobba med att vi inte kan hälsa på allt och alla. Rätt skönt att numera kunna gå en promenad och inte känna att han tror att alla är där för hans skull 😉

Vi träffar Sly med jämna mellanrum och då fungerar det fint med alla tre. Sly får vara mer ifred nu när Joy har bildat flock med Vessla. Då trivs hon och mina två verkar trivas väldigt bra tillsammans. Känns bra i hjärtat av den här positiva utvecklingen – alla verkar nöjda :-)

Vessla_150909_blogg8

Vessla lär Joy att ta livet med en klackspark 😉

Det som slog mig idag är att de hundar jag haft som inte varit bekväma med andra hundar har varit Sly och Enya som levt i större flock innan de kom till mig medan Joy och Vessla inte gjort det… Det kanske är bara en tillfällighet och att de haft dåliga erfarenheter. Jag är i alla fall glad över att det fungerar så bra med de två hundar jag nu har :-)

Rehabilitering – Vessla!

Några dagar före jul var jag hos Marie Söderström med båda hundarna. Joy var fit for fight! :-) Det jag fick lite backning på var att vara mer noga med hennes stretching. Speciellt hennes bakmusklatur. Hade bra rutiner i våras och i somras som vi har gått tillbaka till :-)

Vessla_160105_vacker

Vessla – vacker på insidan och på utsidan <3

Så var det då Vessla som hade ätit Rimadyl i 10 dagar och i princip bara fått gå kvarterspromenader i 2 1/2 vecka efter vårt bakslag efter 5 dagars vila. Marie kände genom honom noga och tog det väldigt lugnt. Vessla är lite rädd om sina framtassar, speciellt vänster framtass där han som valp har brutit en tå.

Marie kunde inte känna någon svullnad på armbågen (även om hon poängterade att rimadylen kunde gjort sitt jobb). Däremot tyckte hon att Vessla var öm på hela sin vänstra sida. Med största sannolikhet har han ramlat och fått sig en ordentlig smäll på den sidan.

Jag har inte sett Vessla ramla men jag tror att han antingen ramlat vid ett tillfälle då han för första gången tog en större lov ifrån mig några dagar innan han blev halt eller lyckats med den tråkiga bedriften inne (då jag lämnade hundarna ensamma hemma en stund). Han är en rätt livlig och glad hund som gärna vill busa. Nu är det stenhårt att han och Joy inte får göra något race inne.

Marie tyckte annars att Vessla var bra byggd (inte varje dag man hör det på BC 😉 ) och var positiv till att han skulle återhämta sig. Han fick äta halv dos rimadyl en vecka till och jag fick även ett schema där jag trappar upp promenader, simning och träning eftersom :-)

Nu har Vessla gått utan rimadyl en hel vecka. Vi har inte haft några bakslag (ta i trä…) och jag ser hur bra han mår när vi utökar promenaderna och han får vara med på träningarna.

Vi är ju verkligen i startgroparna när det gäller träning efter att jag prioritera att ta det lugnt och lära känna varandra första månaden. Han kastrerades efter 2 månader – vila 10 dagar och nu åter igen vila efter skada. Marie poängterade även att man lätt glömmer bort att det är en stor omställning för en hund som vallat och mest rört sig i en helt annan terräng – till att flytta hem till mig och hänga med på de långa promenader vi oftast tar i skogen varje dag. Det tar ett tag för kroppen att bygga upp nya muskler som Vessla kanske inte är van vid att använda.

Vessla_160105_pallen

Fokus vid ingång.

Idag träffade jag Anna för lite lydnadsträning. Vessla fick göra lite ingångar med och utan apport, gripanden och träna vittring. Han var som alltid på ett strålande humör och grabben som tyckte godis var överskattat i början var så pass på att jag fick rädda mina stela fingrar i kylan mer än en gång.

Vesslas favoritbelöning är kamp och det är inte aktuellt just nu. Han är inte alls lika galen i bollbelöning så jag våga faktiskt belöna honom lite med boll. Mycket riktigt så tog han den belöningen lugnare (för att vara honom) :-)

Vi gick även en promenad efter som utökades med 10 minuter från förra veckan och peppar, peppar… så verkar min fina kille må bra :-) <3

Vessla_160105_busblick

Boll och snö var inte fel 😉

Alla foton tagna av Anna Hertzman.

Halta hundar & firande.

Efter Joys tävling i Kungsör för nästan 2 veckor sedan så gick jag direkt till Rydskogen med hundarna när vi kom hem efter bilresan. Det tar ca.10 min och gå dit. Vilket är bra för då är båda hundarna uppvärmda innan de får springa lösa och sedan får de varvas ner med den avslutande koppelpromenaden.

Vessla_150909_blogg8

Hundarna var sedan själva en stund då jag gick ner till centrum för handla lite nödvändigheter. Direkt när jag kom hem så såg jag på Vessla att något var fel. Han reste sig tungt i stället för ha sitt vanliga, snabba rörelsemönster. Senare på kvällen haltade han kraftigt efter vila.

Min glädje efter tävlingen byttes snabbt mot oro. De första dagarna gjorde jag misstaget att ta lite för långa koppelpromenader. Efter det så blev det bara promenader runt kvarteret. Vessla började kännas lite bättre efter dag 3 med ordentlig vila. Dag 5 så fick han följa med och sitta bredvid när jag tränade Joy i en inomhushall. (tänkte att passivietsträning är alltid bra) Vilket fungerade suveränt i början. Han låg snällt och tyst och tittade på.  Tills jag fick den idiotiska iden att köra lite agility med Joy…

Då var tydligen gränsen nådd för Vessla. Nu ville han också vara med. Bordet han var kopplad till flög all värdens väg då han kom skenande in på agilityplan. Joy som inte såg att det var Vessla först sprang också som en galning. När jag fann mig i röran så stannade Vessla direkt när jag sa hans namn. På kvällen var inte bara Vessla halt utan även Joy… ;-(

Joy blev tack och lov bra efter några dagars vila men Vessla har inte känts 100. Han visar knappt någonting men magkänslan sa annat. De enda gånger man kunde se att han var lite halt var när han vilat en längre stund och då var det de första stegen innan han fick igång kroppen.

Idag var vi hos Djurdoktorn. Veterinären trodde att Vessla har en överansträngning/sträckning i ligament/muskelfäste i vänster armbågsled. Han kommer nu få äta Rimadyl i 10 dagar och vi får fortsätta med våra 5-10 minuters promenader. Därefter får vi utöka promenaderna lite successivt och börja med rehabilitering.

Vessla_150909_blogg

Längtar till glada Vessla är fit for fight igen <3

Jag är jätteglad att det bara är muskulärt!!! Många jobbiga tankar har farit genom huvudet de sista dagarna. Veterinären tyckte som mig att Vessla är en hund som inte i första taget, visar att han har ont. Den 22:a december ska Marie Söderström få gå genom både Vessla och Joy. Har stort förtroende för Marie så då får vi se vad hon tycker efter helvilan för Vesslas del. Bra också att få en ordentlig genomgång av Joy efter hennes hälta.

Nu känns december månad mycket mer trevlig och igår så firade vi med bästa träningskamraterna att Joy är elithund. Det känns så trist att kämpa med saker och när man sedan uppnår det så ska man bara sikta mot nästa mål. Nä… jag vill njuta också :-)

Vi hade aldrig klarat att bli uppflyttade om det inte vore för Maggan och Annas stöttande och hjälp. Tanken var att bjuda dem på lite god mat och tårta MEN som vanligt blev vi åter igen bortskämda.

firande_joyelit_151210

 På bilden är inte allt med (hundarna hann avnjuta några delikatessben och katterna hann tyvärr sno en pralin när jag tittade bort)

Joy verkade förstå att vi firade henne och var mycket nöjd med alla aptitliga gåvor :-) Maggan, jag och Anna bestämde att vi ska införa ny tradition med att fira – framsteg, segrar, uppflyttningar och roliga saker. Livet är kort så det är bäst att passa på 😉

I eftermiddags så åkte jag upp till Stockholm för besöka Stockholmsmässan imorgon. Hoppas få ta del av rolig lydnad och även hinna se några HTM-ekipage.

Trevlig helg! :-)

Förändringar i flocken…

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Pyz, augusti 2008.

Jag är inte uppvuxen med hund. När jag 2006 köpte min första hund så blev det av rasen Kuvasz. Hade jag vetat mer om mitt stora träningsintresse och om hur en Kuvasz fungerar så hade nog valet av hundras varit annat…

Trots detta är jag ändå extra glad att jag fick vara ägare av Kuvaszen, Pyz. Han kom in i mitt liv när han var 4 1/2 månad och hängde med först på valpkurser och sedan spår, sök, rallylydnad och vardagslydnadskurser.

061014-pys

Pyz 4 1/2 månad. Foto: Kicki Svalin

Det som till slut blev vårt val av träningsform var spår. Det tyckte helt enkelt Pyz var roligast :-)

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Han fungerade fint med mina två BC som kom in i våra liv i början av 2009.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Pyz, Enya & Sly. Juli 2009

pyzhost091013Pyz var en mycket härlig hund! <3

November 2009, en månad innan jag flyttade till Linköping så flyttade Pyz till mina föräldrar. Livet i lägenhet tyckte jag inte skulle passa honom då han inte gick att ha lös på samma sätt som BC:na.

Pyz har haft ett bra liv hos mina föräldrar och varje gång jag kommit dit så har han ”bytt” ägare och bara lyssnat på mig 😉 Tyvärr så för ca. 1 år sedan så fick han tumörer och nu i slutet av september så tog mina föräldrar det tunga beslutet att säga farväl till sin familjemedlem.

9 år och 4 månader känns allt för kort. Trots att jag bara hade han hos mig i 3 år innan han flyttade till mina föräldrar så saknar jag honom. Han var speciell <3

För mina föräldrar är det självklart mycket värre. Tomheten är enorm.

Min bror blev så orolig att han bad mig hjälpa dem att finna en ny hund. Inte det enklaste då mina föräldrar börjar bli äldre och jag tyckte det inte var lämpligt med en valp. Det kändes inte helt lätt heller att hitta en trevlig omplacering som skulle passa dem. Den måste ju också fungera med mina hundar när jag kommer och hälsar på…

Vi bestämde att de skulle få ha Sly på prov. Jag hade ett antal ångestfyllda dagar innan hon flyttade men sedan kom jag på att det var mest av egoism. Att vara ensamhund tror jag är något som Sly alltid velat vara… Hon har aldrig förstått poängen med fler 4-benta än henne.

Idag har Sly varit på prov hos mina föräldrar i två veckor. Jag ska imorgon på kurs och åkte redan i dag för se hur Sly mår och trivs. Hon blev glad av att se mig men det märks att hon stortrivs med sin nya vardag. Mina föräldrar är så förtjusta i henne och tycker allt hon gör är fantastisk!

Beslutet visade sig inte vara så svårt som jag trott. Från och med i dag så har Sly bytt familj. Tur att jag får min ”Slydos” med jämna mellanrum när vi är här uppe och hälsar på <3

mamma_sly151017

 Mamma och Sly <3

Ville Vessla :-)

Nu har jag haft Vessla över en månad och jag har börjat träna lite mer med honom. Den första tiden lekte vi mest och de första gångerna vi besökte en apellplan gjorde han snygga utgångar som en riktig vallhund :-) Nu är förväntan på mig en helt annan och han släpper mig inte med blicken.

Han är härlig på så sätt att han tycker det är ballt att samarbeta. Det finns inget ägande utan han kommer tillbaka med leksaker spontant. Han tycker bäst om att kampa och då hade han inte kampat alls innan han kom till mig. Första gången vi kampa var det lite försiktigt men nu går han ”all-in” :-) Det har varit väldigt lätt att träna in ”tack” och att byta mellan föremål. De senaste hundarna jag tränat har haft mycket ägande i sig så känner mig nästan lite bortskämd :-)

Vessla är en otroligt social och glad hund. Kände rätt snabbt att sök skulle passa den här grabben. Det är ju inte det lättaste att finna en bra sökgrupp som nybörjare men som tur var hade min vän Maggan lite kontakter och i tisdags så var vi med på vår första sökträning :-)

Jag har lagt ner mest jobb nu i början att vi ska kunna gå förbi människor, cyklister… you name it… som Vessla ville glatt hälsa på :-) Vilket har gett resultat. De mer rutinerade i sökgruppen fick som första intrycket av Vessla att han var en rätt ”mattig” hund. Vi gjorde därför upp en plan B om han inte skulle springa enda fram till figuranten och vända tillbaka till mig. Det visade sig inte vara några problem alls :-) Vessla tyckte det var skitkul att få leta upp folk och att kampa med okända människor var bara toppen. Tänkte att han kanske skulle bli lite trött i huvudet av 6 st. skick. Vi har ju bara tränat korta pass tidigare med lite lydnadsgrunder som inte fodrar jättemycket koncentration. Ville Vessla höll samma energinivå alla gångerna. Läckert att se!!! :-)

Min inspiration att träna in apporteringen med grabben ökade många procent efter den dagen. Det är ju en viktig del när han ska komma in med rullen för påvisning i söket samt alla apporteringsmoment i brukset + lydnadslydnaden. På bara några få pass så har polletten börjat trilla ner :-) Apporten har inget värde för Vessla. Han tuggar inte. Han vill bara komma in till mig. Att komma tillbaka, få beröm och leka är häftigast. Något som jag tror vi kommer ha mycket nytta av i framtiden.

Han är en sådan härlig hund Vessla. Jag är nöjd med mig själv att tagit det lugnt den första tiden för nu öka träningen successivt. Ska göra mitt bästa för att förvalta den här fina killen <3

vessla_151008_apport

vessla_151008_1apport vessla_151008_2apport

Foton tagna av Anna Hertzman.

 

Träna bör man?

Vill man komma någonstans så krävs träning. Man ska vara glad och ha en glad hund. Man behöver träna på allt hela tiden. Träning är en färskvara.

Det är mycket kloka ord i vissa sammanhang men de kan också skapa en press. En onödig press som är lätt att omedvetet lägga över i sin tur på sin hund. Istället för se framstegen så är det snabbt att nästa sak kommer direkt i fokus som behöver bli bättre.

I värsta fall kan man känna sig otillräcklig. Stirra sig blind på att det måste vara på ett visst sätt. De som syns och hörs mest gör så. Hunden måste utvecklas på rätt sätt – desto snabbare, desto bättre.

Ja, vad ska man säga… trots att jag vill köra mitt race så är det svårt att inte bli påverkad mellan varven. Lägga energi på sådant som inte ger något tillbaka.

Ge allt. Vara en ”doer”person. Oftast är det roligt men det gäller att skapa en bra balans så man helt plötsligt inte står där med bara måsten…

Stop! Nu får det vara nog – hur kul är det här egentligen?

Jag vill vara genuint glad och inte pressa på ett leende som både gör mig och hunden obekväm. Även om hundträning är en stor del av mitt liv så är den inte hela jag. Jag har insett den senaste tiden att trots att jag tycker om att träna hund. Så får jag tänka om och faktiskt träna mindre…

Självklart kan man inte vara på G jämt :-) men insikten är att om jag fortsätter som idag så kommer det ta stop. Jag kommer tappa min glöd helt. Det är dags att tänka om. Lägga upp träningen annorlunda i framtiden. Har t.o.m. lekt med tanken att i vinter ha en period där jag mest kommer fysträna hundarna varvat med vilodagar. Satsa på mer kvalité än kvantitet. Mer variation som gör det roligt – både för mig och hundarna.

Steget att träna annat än lydnad kommer jag fortsätta med. Vem vet vad framtiden har att erbjuda? Jag är inte främmande för att huvudfokus kommer ändras från lydnaden till en annan gren :-)

Något jag måste bli bättre på är att inte låta mig påverkas av vad andra tycker är rätt och fel. Lätt när man är stark och pigg. Svårare vissa dagar då man inte är på topp.

Att respektera sig själv, sin hund och sina träningskamrater är viktigt för mig. Kanske självklara saker tycker man… men ibland får man stanna upp tänka till och komma ihåg vad som är viktigt.

Jag vill vara min bästa vän. Istället för min värsta fiende…

10341709_636892579722438_4750480648116833812_n

Tazzehagens Weezel!

Vessla_150909_blogg10

En dag så gick jag in på vallreg. Vilket jag sällan gör. Gick sedan vidare in på ”Vuxna hundar” som fanns till salu. Där har jag bara varit inne några gånger under de år jag har varit BC-ägare.

Min nyfikenhet väcktes och ett telefonsamtal senare bestämdes en dag då jag skulle komma och få träffa den som väckt min nyfikenhet.

Kärlek vid första ögonkastet och från uppfödaren, Christina i Tidaholm följde Tazzehagens Weezel med mig hem <3

Planen var egentligen att köpa en valp nästa år. En hane. Korthårig. Inte så stor.

Istället blev det en långhårig. Stor. Border Collie hane på 1 1/2 år.  Hane är han i alla fall 😉

Vessla_150909_blogg5

Idag har Weezel bott hos mig 2 veckor och jag känner en väldigt stor samhörighet med den här herren. Han har fina grunder i vallning och kan ”vardagssitt” och ”lägg dig” men annars så är hans kunskaper inte så stora. Han har mest vistas i det tidigare hemmet hos sin uppfödare då han blev lätt åksjuk.

Christina har tränat Vessla att bara tycka det är ok att sitta i bilen vilket han inte velat under en period. Det är jag jättetacksam för. Numera hoppar han glatt in i bilburen och förutom att han var lite stressad de första bilturerna så kopplar han nu redan av i bilen och verkar associera den till något positivt.

Då Vessla inte var planerad har han på den här korta tiden helt enkelt fått hänga med mig till många helt nya ställen. Stan. Motionsspår. Olika träningsplatser. Åkt hiss och bott i lägenhet och tacklat allt med optimism och nyfikenhet :-)

Han har även träffat och varit hos hundvakten vilket var lite jobbigt första natten. Då låg han vid dörren och vänta på mig men nu vet han att jag kommer tillbaka och börjar även finna sig till rätta i den miljön. Älskar mina hundvakter som bara tyckte det var roligt med ännu en go BC att passa (även om de passat tre hundar tidigare så var det inget jag tog för givet). Mina hundvakter är verkligen hundarnas extra familj och de är lika måna som jag att Vessla ska må bra och trivas i sin nya familj <3

Jag är jätteglad att bästa ”Mr. Weezle” är min och ser fram emot en rolig framtid tillsammans :-)

Tack Christina för en underbar hund! Det var helt klart meningen att jag skulle kika in på vallreg. den där dagen 😉

Vessla_150909_blogg2

Vessla_150909_blogg1

Vessla150909.3

Vessla_150909_blogg7

Vessla_150909_blogg8

Vessla_150909_blogg9

Alla foton tagna av Anna Hertzman.

Tillbaka till vardagen…

efter 4 veckors semester så är jag tillbaka i Linköping och på jobbet igen. Nu trivs jag med min vardag så det känns riktigt bra :-)

Jag är också väldigt nöjd med min semester. Trots min rastlösa natur så har jag i alla fall lyckats läsa ut några böcker och de sista veckorna då jag var uppe mestadels norr om Stockholm så har jag prioriterat lite annat än hundträning. Nyttigt mellan varven.

Fast några dagar blev det mer fokus på hund 😉

Vi träffade Ida och hennes goa flattar två gånger i Haninge och jag avslutade sista semesterdagen med att åka ner till Eskilstuna och titta på SM-finalen i lydnad. Tog med mig Joy som tog det hela med ro. Riktigt härligt att se henne koppla av i den miljön och inte vara nämnvärt bekymrad av de andra hundarna. Förutom när Briardgrannen störde henne när hon sov… någon måtta får det vara… sedan så låg de ett tag rygg mot rygg så jag gillar verkligen Joys inställning :-)

Det var första gången jag var på ett SM och Kungsör BK hade verkligen anordnat ett trevligt SM där allt kändes genomtänkt och flöt på bra utan vara forcerat. För mig som BC ägare var det rätt intressant att se de olika BC`s i finalen. Ingen egentligen lik den andra men alla ordentligt vältränade och förberedda för sin uppgift. De som sedan stod på prispallen tycker jag verkligen förtjänade att vara där. Stor eloge’ till förarna som både lyckades hålla ihop sin hund och själv fokusera på rätt saker – tre dagar i rad!

Nu är jag fulltankad på energi och det känns härligt att vara igång ordentligt med vår lydnadsträning igen :-)

joy_relaxar_sm2015

Joy chillar på SM-finalen i lydnad :-)

Nytt träningsupplägg :-)

Nu var det ett tag sedan jag skrev här… Dagarna har en förmåga att bara ”rusa iväg” och under en period har det varit många funderingar på det fortsatta upplägget på hundarnas träning :-)

Det positiva är att jag tagit tag vardagslydnaden.  Jag kom underfund med att Joys små avstickare på promenaderna i skogen var en sysselsättning av att leta vilt. Inte OK!!!!

Nu när jag har tydliga regler så har jag inte bara en hund (Sly) som är uppmärksam på mig, utan två :-) I början av veckan så snubblade vi eller rättare sagt … Joy på en rådjursbock och jag såg väl ut så här….

braveheart-crazy-face

Joy slutade tvärt det hon tänkte påbörja och efter det har vi (ta i trä) stött på mycket vilt men Joy har inte följt efter :-)

När det kommer till lydnadsträningen så har jag under en period testat olika saker. Nu har jag jobbat med att alltid länka först då vi börjar träningspasset och sedan ta ut det som behöver putsning det andra träningspasset.

Jag har även strukturerat upp momentövergångarna. Det roliga är att Sly går jättebra i träningen. Hon är jätteglad, är MED MIG och gör sitt bästa! Vi har fortfarande en del saker som hon måste bli säkrare i men det känns ju betydligt lättare att ta sig genom med en hund som hela tiden VILL :-)

Joy har inte heller några problem med länkning. Hon skulle nog kunna jobba läääänge utan tycka det är jobbigt. Där ligger inte vår utmaning utan den ligger i att hon gärna… när hon får chans kollar in omgivningen.

Joy är en nyfiken och glad hund och som en god vän beskrev henne ”Hon tycker livet är en upptäcktsfärd” . Den damen tar alla chanser hon kan för upptäcka vad livet har att erbjuda kan man lugnt säga 😉

Jag tror definitivt att jag nu är inne på rätt spår då jag bryter all ofokus och inte ger henne möjlighet att belöna sig själv på så sätt. Det viktigaste är ju att jag är lika tydlig när det blir rätt så hon känner sig toppen.

Sly köper som sagt detta rakt av. Joy och jag har lite mer arbete framför oss men jag tror det kommer bli jättebra när vi får alla pusselbitar på plats. Det är helt mitt eget fel som naivt lurat mig själv och trott att de skulle bara försvinna av sig själv. Det här med att vara utåtriktad och nyfiken har ju funnits i Joys personlighet sedan hon var liten valp.

Det är hög tid att vända det till något positivt i träningen.

För mig blir det helt klart lättare med tydlighet. Berätta direkt när hon får fel tanke på olika sätt – beroende på situation. Det gör att vi kan släppa det fort. Både jag och Joy :-)

Det är fantastiskt vad man får lära sig av varje hundindivid! :-)

joy_sly_130302

joy_sly2_130302

  Bilder på mina fina tjejer tagna av Malin Siverstedt.
Då Joy var valp och gjorde allt för lite godis… det var då det och nu är nu 😉 :-)