Arkiv: Rehabilitering

Vårkänslor!!!

Igår var det tävlingsledarexamination på Vadstena BK.

Livet har rullat på bra på sista tiden med olika saker så jag har i ärlighetens namn inte läst på så mycket som jag borde. Trots det tyckte jag att det skulle bli kul med examination. Utbildningen har varit rolig också gillar jag den där känslan när man genomfört någonting. Alla vi som gjorde examen igår blev godkända. Kul!!! :-)

Idag var det åter dags att träffa Marie Söderström med Vessla. Jag tycker ju att han rör sig bättre och känns mycket starkare. Marie gick genom honom ordentligt samt gav Vessla massage. Hon tittade även hur han rörde sig fritt på hennes tomt (galopp för hela slanten) och hur han rörde sig i skritt samt i trav, då med sele på sig.

Vessla fick OK-stämpel av Marie :-)

Det betyder självklart inte att jag får köra för hårt direkt utan att jag fortfarande måste fortsätta ha sunt förnuft och lägga på mer motion och träning eftersom… han är fortfarande inte ”klar” i sin kropp men på god väg :-)

Det underbara är att vi nu kan komma igång med många saker. Förutom att jag kan ha honom mer lös, förlänga våra joggingrundor (det är faktiskt rätt mysigt att springa med Vessla. Han ser det som en uppgift och pumpar på – fram ska vi :-) ) så får vi ÄNTLIGEN komma igång och träna mer ordentligt!!!

Sök, upplet, brukslydnad, vanlig lydnad – vilken underbar vår vi har framför oss :-)

Tror bara de som själva lagt ner mycket tid och rehabat en hund kan förstå känslan när man äntligen får lön för mödan. <3

Det får vara vilket skitväder som helst den här våren…. jag ska bara njuta!!! Vårkänslor!!!! 😉 :-)

Vessla_150909_blogg7

 

”Återhämtning är viktigare än själva träningen!” – Intervju med SM-vinnaren i drag :-)

Det finns mycket att lära av duktiga hundförare inom olika hundsporter. En duktig hundförare sa till mig en gång ”om det var så enkelt att bara åka och tävla” och berättade sedan hur hon la upp sin planering för varje tävling. Nää… det var verkligen inte bara att tävla i hennes fall. Förberedelserna var många och ofta var hon på tävlingsplatsen flera dagar innan för ge sin hund och sig själv de optimala förutsättningarna att lyckas.

En kvinna som inte lämnar något åt slumpen är Marlene Karlsson som tävlar i drag med sina Siberian Huskys. Jag bad Marlene svara på lite frågor kring hennes träning, utrustning och återhämtning. Här finns det massor med bra saker för alla som vill ha hållbara och starka hundar :-)

Marlene_presentation_ blogg16

Lite fakta om Marlene!

Marlene Karlsson, har haft siberian husky i tretton år och varit tävlingsaktiv med draghund de senaste fem åren. Älskar att vara ute i naturen och njuta av när hundarna gör det som de är födda för – dra! Tävlar i huvudsak medeldistans med helt okej resultat, i år har det lossnat och vi har gjort mycket bra tider vilket ledde bland annat till SM-guld.

marlene_drag_blogg2016

I action :-) Foto: Eva Mårtensson

Hur mycket tid lägger du ner på att fysträna dina hundar?

Det blir fem pass i veckan; fyra dragpass och ett rehabpass. I genomsnitt 15-20 timmar i veckan inräknat förberedelser. Utöver det så blir det lite valpträning och annat skoj!

Hur viktig är utrustningen?

I draghundsträning så är utrustning oerhört viktig, kanske främst ur säkerhetssynpunkt. Det är viktigt att ingenting går sönder under träning och tävling, då kan hundarna riskera att komma till skada. Viktigast är att det är hög kvalitet på de delar av utrustningen som utsätts för mest belastning. De krokar som fäster spannlinan vid dragfordonet är väl de mest belastande, där skulle jag aldrig chansa varken i kvalitet och rutin!

Hur ska selen sitta på hunden? Är det olika för drag och t.ex. när man vill att hunden ska kunna dra då man går/joggar?

Selen ska sitta tight på hundens kropp! Tänk er typ som en fallskärmshoppare har. För att hunden ska kunna arbeta med full kraft så behöver den lita på att selen sitter där den ska. Allra viktigast är partiet runt hals och bröstkorg. Om selen är några centimeter för lång eller kort vid svansroten är inte lika noga. För lättare hobbydrag så går det att använda vilken sele som helst! Det går alltid att börja så smått med en vanlig bröstsele men för den som vill börja träna lite mer aktivt så kan jag varmt rekommendera att skaffa en ordentlig dragsele. Det spelar ingen roll om hunden går i spann eller ensam, om det är cykling eller joggning – samma sele går att använda till alla dessa aktiviteter. Men om du vill släpa kätting eller annat som ligger på marken kan det vara bra att titta på andra typer av sele så det inte blir ett obehagligt tryck på hundens bakdel.

Hur viktigt är det att man sköter och skyddar hundarnas tassar?

Jag skulle säga att tassarna är det absolut viktigaste för en draghund! Det är den överlägset mest utsatta kroppsdelen, i synnerhet för hundar som springer på barmark. Jag visiterar tassarna regelbundet flera gånger i veckan och går igenom dem grundligt vid varje rehabpass. Jag är noga med att klorna inte får bli för långa och att pälsen mellan trampdynorna är välvårdad. Om hunden har skav så skyddar jag tassarna med hundsockor och om de är torra så sätter jag salva tillsammans med socka i samband med träning. Om en hund börjar röra sig oregelbundet under träning så kontrollerar jag alltid tassarna omedelbart – i nio fall av tio så är det någonting som inte stämmer där.

marlene_barmark_blogg_2016

Träning på barmark. Foto: Josefin Andersson

Du har flera hundar. Är det stor individuell skillnad hur du får lägga upp deras fysträning?

Ja det är ganska stor skillnad. De har alla sina styrkor och svagheter, någonting som jag hela tiden håller mig observant på. Under själva spannkörningen kan jag inte individualisera träningen mer än att jag väljer vart i spannet som jag placerar hunden (långt fram, långt bak, höger eller vänster sida). Men vid varje rehabpass på löpband så kontrollerar jag hundarnas rörelsemönster och bedömer därifrån hur jag ska gå vidare. Den individuella träningen kan bestå av kompletterande skritträning före eller efter de ordinare passen eller i vissa fall att hunden får avstå den vanliga träningen under en period och istället antingen tränas separat framför cykel eller endast skrittas på löpband. Vid ett tillfälle i vintras så reagerade jag på små oregelbundenheter i rörelsemönstret på hundarna. Till exempel så var det en hane vars ena bakben pendlade lätt utåt i skritten. När jag började gå in närmare på vad som låg bakom rörelseförändringen så kunde jag konstatera att flera av hundarna var ömma i handlederna efter förra veckans fartträning. Hela spannet fick några dagars vila med extra skritträning och jag ändrade om i träningsschemat för att undvika framtida problem. Om jag inte hade märkt detta så hade jag kunnat stå där med skadade hundar någon vecka senare och kanske haft hela säsongen förstörd.

Det är väldigt populärt just nu med antidragselar för att lära hundarna inte dra i vardagen. Vad tycker du om dem?

Jag tänker att det är ett smidigt sätt att slippa konflikter som kan bli när vi människor inte är lika snabba i benen som hundarna normalt är. Jag ser inte att antidragselarna lär hundarna någonting men att de tar bort kraften så att vi människor får lite mer ergonomiska promenader. Själv så räknar jag med att mina hundar drar då de ju är gjorda för detta så jag sätter kopplet i midjebältet under promenaderna för att inte belasta nacke och axlar för mycket. Det är länge sedan jag testade dessa anti-drag-hjälpmedel så jag kan inte uttala mig närmare om det. Jag har själv använt grimma men fick bara problem med skav – och hunden hittade ett sätt att dra ändå.

Hur viktigt är återhämtning och vila?

Det är A och O! Träning är fullkomligt meningslös om hunden inte får bygga upp sin fysik under återhämtning. Däremot så gillar jag aktiv återhämtning; att hunden får vara i lätt rörelse med sin egen kropp som vikt för att stimulera blodcirkulationen och läkning av muskler. Det händer regelbundet att jag ställer in träningspass för att jag noterar att hundarna inte har fått full återhämtning. Detta är ingenting som skrämmer mig – återhämtning är viktigare än själva träningen! Det är också via återhämtningen som jag bedömer hundarna allmäntillstånd. Om de inte återhämtar sig som väntat så är det någonting som inte stämmer och jag behöver börja utreda vad som ligger bakom. Det är också graden av återhämtning som styr i vilken takt jag trappar upp träningen under hösten. Man kan säga att återhämtningen är mitt styrverktyg i hur jag lägger upp dragträningen!

marlene_återhämtning_vattenpromenad16

Återhämtning med vattenpromenad.

Det måste vara underbart att vunnit SM-guld. GRATTIS! :-) Vad tror du har varit de tre viktigaste komponenterna för att ni kunde vinna så överlägset i år?

Ja det är en god känsla! Det är kul att se hundarna göra tider som skulle räcka långt på de internationella tävlingarna. Det finns tre saker som jag absolut tror är nyckeln till deras fina arbete! För det första så har jag hittat väl fungerande rutiner för att de ska äta och dricka rätt både under träning och tävling. På våra resultat kan man se att de återhämtar sig till fullo från dag till dag, vilket är en bra prestation då de går lite längre distanser. Detta har jag bra grundträning och bra foderrutiner att tacka! Jag ser också tydligt att arbetet med regelbunden rehabträning ger resultat i form av att varje individ är starkare och bättre förberedd för hårt arbete – helt utifrån sina egna behov och förutsättningar. Lägstanivån i spannet ligger förhållandevis högt (ett spann blir aldrig bättre än den svagaste länken!). Slutligen så har jag nu lärt mig att lägga upp träningen på ett sådant sätt att hundarna når sin formtopp till en specifik tävling. Jag blev faktiskt själv mycket positivt överraskad att se hur långt detta kunde räcka – jag hade hoppats på att träffa en formtopp men den blev betydligt kraftigare än vad jag hade vågat drömma om!

Tack Marlene för att du tog dig tid att besvara mina frågor. Imponerande jobb du lägger ner och grattis igen till belöningen i form av ett SM- guld!!! :-)

Vill du läsa mer om Marlene och hennes hundar besök: Yabasta!

marlene_drag_blogg16

Vildmarksracet 2016. Foto: Björn Andersson.

 

Fyskoll – Vessla!

Idag var jag hos Marie Söderström med Vessla för fyskoll. Förra gången vi sågs så var det några dagar före jul.

Marie tyckte Vessla var mycket mjukare i musklerna. När vi var där sist så var han rätt stel, speciellt på vänster sida. Han var inte helt bekväm när Marie gick genom honom. Idag njöt han :-)

Framtassar som han är lite rädd om efter brutit en tå som valp, fick Marie känna och klämma genom utan han reagera. Det värmde mitt hjärta. Han var lite spänd på baksidan av höger lår vilket kan bero på att han kompenserat lite med den sidan. Fick bra tips hur jag skulle fortsätta massera honom och jobba med novafonen för få bort den spänningen.

I början av året hoppades jag på att Vessla kunde få vara lös och börja jobba mer fritt i mars månad. Nu blir nog istället så att vi kommer igång mer med sådan träning i början av april.

Jag ska börja jogga med Vessla, 2 gånger i veckan. Först blir det att varva att gå några hundra meter och sedan springa några hundra meter. Därefter kommer jag sedan lägga på mer allt eftersom jag ser att hans kropp svarar bra på våra joggingpass. Han ska i nuläget trava. Inte galoppera som jag så fint demonstrera för Marie när vi sprang lite utanför med sele och midjebälte. Lätt att dras med i hans tempo 😉

Vi kommer också få arbeta med lite uppletande i korridorer samt träna nosvindövningar under kontrollerade former. På så sätt får han komma igång med att springa lite men med en uppgift :-)

Det här känns mycket bra och jag får även utöka lydnadsträningen lite med fjärr och andra lugnare övningar. Vessla gör oftast saker helhjärtat så jag får testa det som jag tror är lugnt… och sedan se hur han agerar…

Underbart att rehabiliteringen går framåt och han blir starkare!!! Det viktiga är att han blir hel och frisk. Vessla är en hund som ger mitt liv mer kvalité´.  Älskar hans positiva attityd och lite buffliga sätt.  :-)

Vessla_150909_blogg11

Kursstart för Joy!

Hade tänkt att inte gå någon lydnadskurs nu i vinter/vår med Joy. Fick sedan frågan av Maria E som jag träffade på kursen för Maria Brandel i höstas om jag inte ville hänga på & gå för Ditte. Var inte så svårövertalad 😉

2015_05_08_joy8_j

Joy gillade kursen :-)

I torsdags var första tillfället och jag tror faktisk att det här vad Joy och jag behöver just nu :-) det viktigaste för mig är att vi får upp samarbetet ännu mer och Joy trivs på lydnadsplan. Ditte hade ett bra upplägg där vi varva att träna tillsammans, en och en och hjälpte varandra vid länkning och kommendering.

Ditte pratade mycket om vikten att hunden har självförtroende och det är även viktigt för mig så det känns bra att vi inte bara lär oss moment utan även jobbar med den biten :-)

Idag tränade vi ett litet pass med Anna på AniCura Hundcenter. Joy var i bra balans och jag försökte stötta henne mer på visa bitar, vilket hon svara bra på. Jag jobbade också mycket med min egna hållning som Ditte uppmärksamma igår var inget vidare…. Joy blir inte mer peppad av en matte som sjunker ihop när hon upplever något lite svårt… Bort, bort, bort med det!

Vessla fick träna lite också. Vilket han gick in för helhjärtat. Vi hade haft bättre förutsättningar om han fått gå ett spår innan eller gjort ett upplet… Två månaders koppelpromenader börjar sätta sina spår.  Jag hoppas verkligen att vi får tummen upp av Marie om några veckor att vi kan utöka motion och träning.

image

Tur att vi har ”de vita fluffhundarna” och deras matte som promenadsällskap mellan varven. <3

På lördag blir det i alla fall simträning. Vilket är suveränt för Vessla. Där får han jobba med hela kroppen och göra av med mycket energi. Joy älskar att simma så det blir en toppendag för dem båda två :-)

image

Vessla gick i utan problem trots vi tog bort linan sist (tack för det = ett koppel mindre). Han simmar på med bra teknik. Lycklig kille  :-)

Söndagen tillbringas på Vadstena BK. Tävlingsledarutbildning står på schemat. Hundarna får en vilodag men nästa vecka bjuder på mer hundträning :-)

 

Kämpa vidare…

Man ska aldrig ropa ”hej i förskott”. Det här vädret är ingen höjdare för en hund med en muskelskada. Glädjen över att öka på promenaderna och lite mer träning, utbyttes till ont i magenkänsla när jag såg Vessla röra sig sämre igen…

Det är då förnuftet och känslorna får brottas mot varandra. Förnuftet som inser att detta kommer ta sin tid. Det är inga bra förutsättningar ute just nu. Lite bakslag får man räkna med…

Känslan som griper tag i en då man tittar in i in i de där snälla, underbara ögonen. Hunden som kämpar på och bara vill, vill och vill jobba om han får chansen.

Men vi kommer dit om jag är rädd om honom och gör det bästa av den här tråkiga situationen…

Plånboken är rätt tunn den här månaden så det får bli träning i lägenheten, återgå till lite kortare promenader igen och vara noga med att hålla musklerna varma när vi är ute.

Tacksam över att jag kan ”noja” mina känslor med vännerna Anna och snälla Cissi som gav mig kalla fakta om muskelskador – det är inte ovanligt att det tar flera månader innan det blir bra igen.

Spottar i nävarna igen…

e080be0918daa15df1903d1683051e1f

 

Rehabilitering – Vessla!

Några dagar före jul var jag hos Marie Söderström med båda hundarna. Joy var fit for fight! :-) Det jag fick lite backning på var att vara mer noga med hennes stretching. Speciellt hennes bakmusklatur. Hade bra rutiner i våras och i somras som vi har gått tillbaka till :-)

Vessla_160105_vacker

Vessla – vacker på insidan och på utsidan <3

Så var det då Vessla som hade ätit Rimadyl i 10 dagar och i princip bara fått gå kvarterspromenader i 2 1/2 vecka efter vårt bakslag efter 5 dagars vila. Marie kände genom honom noga och tog det väldigt lugnt. Vessla är lite rädd om sina framtassar, speciellt vänster framtass där han som valp har brutit en tå.

Marie kunde inte känna någon svullnad på armbågen (även om hon poängterade att rimadylen kunde gjort sitt jobb). Däremot tyckte hon att Vessla var öm på hela sin vänstra sida. Med största sannolikhet har han ramlat och fått sig en ordentlig smäll på den sidan.

Jag har inte sett Vessla ramla men jag tror att han antingen ramlat vid ett tillfälle då han för första gången tog en större lov ifrån mig några dagar innan han blev halt eller lyckats med den tråkiga bedriften inne (då jag lämnade hundarna ensamma hemma en stund). Han är en rätt livlig och glad hund som gärna vill busa. Nu är det stenhårt att han och Joy inte får göra något race inne.

Marie tyckte annars att Vessla var bra byggd (inte varje dag man hör det på BC 😉 ) och var positiv till att han skulle återhämta sig. Han fick äta halv dos rimadyl en vecka till och jag fick även ett schema där jag trappar upp promenader, simning och träning eftersom :-)

Nu har Vessla gått utan rimadyl en hel vecka. Vi har inte haft några bakslag (ta i trä…) och jag ser hur bra han mår när vi utökar promenaderna och han får vara med på träningarna.

Vi är ju verkligen i startgroparna när det gäller träning efter att jag prioritera att ta det lugnt och lära känna varandra första månaden. Han kastrerades efter 2 månader – vila 10 dagar och nu åter igen vila efter skada. Marie poängterade även att man lätt glömmer bort att det är en stor omställning för en hund som vallat och mest rört sig i en helt annan terräng – till att flytta hem till mig och hänga med på de långa promenader vi oftast tar i skogen varje dag. Det tar ett tag för kroppen att bygga upp nya muskler som Vessla kanske inte är van vid att använda.

Vessla_160105_pallen

Fokus vid ingång.

Idag träffade jag Anna för lite lydnadsträning. Vessla fick göra lite ingångar med och utan apport, gripanden och träna vittring. Han var som alltid på ett strålande humör och grabben som tyckte godis var överskattat i början var så pass på att jag fick rädda mina stela fingrar i kylan mer än en gång.

Vesslas favoritbelöning är kamp och det är inte aktuellt just nu. Han är inte alls lika galen i bollbelöning så jag våga faktiskt belöna honom lite med boll. Mycket riktigt så tog han den belöningen lugnare (för att vara honom) :-)

Vi gick även en promenad efter som utökades med 10 minuter från förra veckan och peppar, peppar… så verkar min fina kille må bra :-) <3

Vessla_160105_busblick

Boll och snö var inte fel 😉

Alla foton tagna av Anna Hertzman.