Arkiv: Lydnad

Ändringar får konsekvenser.

Idag blev det en tur till Söderköping BK. Tävlingsdags för Vessla :-)

Jag var för ovanlighetens skull inte lika taggad som jag brukar och det tror jag helt enkelt beror på att jag inte kunnat träna och förbereda oss som jag vill. Tappa rösten i lördags av en dryg förkylning som fortfarande sitter i, även om rösten fungerar nu (hyfsat i alla fall). Så inser jag att det kan vara bra att tävla även när förberedelserna inte blir som jag tänkt mig – det kommer säkert fler gånger.

Jag har ändrat lite i Vesslas fria följ och jag upplevde att positionen var bättre men bubblan var helt borta. Det smittade av sig i L:et vilket han nollade. Det momentet har känts väldigt bra … tills idag.

Kontentan är att när han inte går lika långt fram som tidigare och bubblan försvinner så mister vi kommunikationen. Han tar in mer av omvärlden och lyssnar inte alls som han brukar. Med en hund som är JÄTTEförig så är det säkert till fördel att gå med rak rygg och titta rakt fram men idag lärde jag mig i skarpt läge med Vessla så är det inte ett något för oss.

Jag kommer från och med imorgon titta längre ner, fortsätta jobba med hans position och vara rädd om vår bubbla tillsammans <3

vessff_aug17

Återgå till detta i fria följet…
Foto: Anna Hertzman

Efter L:et såg jag tävlingen som tävlingsträning istället för tävling. I dagsläget har vi inte råd med nollor men det är ju inte fel att träna under tävlingslika förhållanden.

Kontentan förutom att ändra blicken i fria följet är att även ta krafttag med våra ingångar – de är för ”luftiga” i nuläget. Är att även börja länka mer. Allt från några moment till ett helt program varje träningspass.

Jag har hängt upp mig lite på att vi behöver mer kommendering men efter diskuterat det lite med min träningskamrat Ida som även hon tränar en hel del själv. Blir det helt enkelt att kommendera själv. Orden ”kommendera, skicka hunden” – kommer bli vardag och till slut inte vara ett dyft viktiga för Vessla efter lite hjärntvätt.

Vi bröt dagens tävling och visst hade det varit roligt att säga hej då till 2:an men nu får vi helt enkelt träna klokare. Hade det gått bra hade jag kanske blivit lat… och det är det tydligen inte dags för än.

Vessla_170729

Tur att jag har en så go och glad träningskamrat <3
Foto: Anna Hertzman

Tävling som ger träningsmotivation!

Idag har jag tävlat med båda hundarna på Sommenbygden BK. Joy i klass 3 och Vessla i klass 2.

Joys runda fick jag träna mentalträning så det sjöng om det! :-) Ordentligt geggig och blöt plan med en hund som inte gillar det speciellt mycket (tackar mig själv att jag under året tvingat mig själv att ofta träna på blöta planer för få mina hundar tåligare = vi bor ju i Sverige! :-) Sedan blev det pauser i momenten där domaren ville att bilarna skulle få köra förbi på vägen som låg vid sidan. Jag förstår att han menade väl MEN det var en lååååånga och många sekunder innan jag fick skicka Joy efter vi ställt upp… ”moment startar” och sedan …. låt bilen köra förbi…… och sedan skicka….

Nu i efterhand tycker jag att Joy var jätteduktig, där och då var jag så inne i att fokusera och sköta mina uppgifter och nu när jag utvärderat tävlingen så är jag verkligen glad att hon trots lite ”tappad tråd” på vissa delar jobbade på och löste utmaningarna!

Vessla var efteranmäld efter den goa känslan förra helgen. Lite hetare Vessla idag som märktes av i fria följet (tyckte domaren 😉 ) Jag själv trivs med en het Vessla även om jag inser att vissa brister måste stärkas upp. Bättre ruta idag men med ett dyrt avslut där han skutta mot min armhåla. Nöjd att han håller huvudet kallt i L:et men vi får nog ta en paus från Z-träningen och bara träna L till nästa tävling då han fått ett litet segt sitt på avslutet – han har lärt sig att det ska vara ett skifte till och har lite fel tanke/förväntan.

Riktigt nöjd med dirigeringen och vittringen!!! Däremot så ska jag nu jobba för verkligen få en fjärr som håller på tävling. Vessla har absolut en av de bästa fjärrar jag haft på mina hundar MEN på tävling så blir det fel känsla = jobbigt så nu ska jag träna mycket så han känner sig bekväm i den situationen.

Vid prisutdelningen så visade det sig att Joy vann med ett första pris, 262 poäng. Jätteglad att vi höll ihop trots att det kändes som vi jobbade i ordentlig motvind under programmet och Vessla var 1/2 poäng ifrån uppflytt. Retligt är förnamnet!!! Men nu är jag ännu mer träningssugen att få upp vår lägsta nivå flera snäpp :-)

joy_sommen_171014

 Duktiga Jopsan! <3

 

När man trivs med det man gör :-)

Förra helgen var jag och hundarna på Mullsjö BK. Helgkurs i tävlingslydnad för Diana Samuelsson och Lillemor Edström :-) .

Diana och Lillemor hade lagt upp helgen med teori på förmiddagarna och praktisk träning på eftermiddagarna . Vi gick genom + fick se de nya momenten i class 2 och 3 en dag och andra dagen var det de nya reglerna i fokus. Vi tränade i två grupper. En dag för Diana och en dag Lillemor.

En väldigt trevlig helg! :-)

Superbra att få svar på vissa sakerna i reglerna som jag funderat på samt kul att få träffa Diana och Lillemor som kompletterade varann bra och verkligen delade med sig av sin erfarenhet och kunskap.

Diana_dio_kurs17

Diana visar med sitt krutpaket Dio.
Foto: Daniel Eidenskog.

Igår vad det tävlingsdags, Vessla fick starta en class 2.

Vi var där tidigt då min vän Anna skulle tävla sin Sam i startklass. Nyttigt att få testa av hur Vessla skulle fungera med rätt lång väntan innan vi skulle ut och tävla. Han kändes lite lugnare än vanligt men när vi väl var inne på tävlingsplan så visade det sig att han var på G :-)

Han tyckte det var rätt onödigt att stanna – sprang genom rutan så jag fick dirigera in han och i inkallningen var det ingen stannatanke – what so ever … så där kommer jag byta strategi. Vessla bjöd på många fina saker också och jag älskar verkligen tävla med den hunden. Han är en glad kille och man kan inte låta bli att le i hans sällskap. Vi vann klassen och landade på ett 2:a pris.

Vi kommer igen!!! Vessla och jag trivs ihop och vi har kul när vi tränar och tävlar i lydnad. För mig är det en vinst i sig :-)

vessff_aug17

Jag och Ville Vessla <3
Foto: Anna Hertzman

 

 

September.

Trots att september varit en riktig jobbarmånad för mig så har jag fått till en del bra träningspass med goa vänner.

På nytt konstaterar jag hur viktigt det är att ha människor omkring en som inte bara tar energi utan även ger. Har en otrolig tur som har några stycken som finns där i ur och skur  – med tanke på septembers väder så känns det väldigt bokstavligt 😉

flattar_bcligan170923

Våra favoritflattar med matte träffade vi förra söndagen :-)

I helgen är det dags igen att gå kurs och även denna gång blir det för instruktörer som jag inte gått för tidigare. (Gick ju förra månaden för Karin F Kristiansson som var en ny bekantskap). Lite läskigt faktiskt! Fast alla säger att de är toppen så det ska nog gå bra :-)

Jag tycker det är jätteroligt att utvecklas och tidigare har kurser hjälpt mig på vägen. Efter den här kursen kommer jag nog försöka att åka till bara en instruktör och istället gå som åhörare på kurser. Det blir lättare att ta del av input som åhörare och jag hoppas att det är lättare att hitta en hållbar linje i träningen om vi går till en person som coachar oss under en längre period.

I onsdags passade jag på att gå som åhörare för Maria Brandel och Siv Svendsen som höll kurs på LBK. De inriktade sig på engagemang och tävlingsträning under två dagar. Jag var åhörare en dag och det var lyxigt att få lyssna och ta del av olika delar.

mariab_sivsv_lbk170927

Maria Brandel och Siv Svendsen delar med sig av sina klokheter :-)

En dag var dock lagom för mig som har lite lätt ”ADHD-light”. Sitta still är inte riktigt min grej så det var gött att få till ett kort träningspass med hundarna morgonen efter. Kunde också sova med gott samvete efter jobbarnatt då hundarna fick vilodag i onsdags :-) .

Nu laddar jag inför en rolig träningshelg! Må gott alla :-)

Kurs för Karin F Kristiansson och första class 3 tävlingen med Joy :-)

I torsdags och i fredags var jag i Mjölby hos High 5 Hundkurser. Heléne hade bjudit dit Karin Fischer Kristiansson att hålla kurs i två dagar så då passade jag på att gå. Tanken var först att dela passen mellan hundarna men sen när jag insåg att jag anmält Joy till tävling på lördagen, så fick Vessla köra alla passen medan Joy fick ha rätt tråkiga dagar som bara innehöll promenader. Vilket visade sig vara en bra uppladdning för Joy.

Karin var en mycket duktig instruktör som verkligen kunde möta varje deltagare där den befann sig i sin träning. Just där och då. Vessla och jag fick med oss många bra träningstips. Det gäller verkligen att jag ser till att jag vet vad jag gör – så gör han sin bit. Vi tränade mycket på fokus, vilket inte bara tog på Vessla utan även hans matte som glömde andas mellan varven…. Mycket att tänka på när man vill göra sin hund rättvisa och lyssna på instruktören samtidigt 😉 :-)

vessla_170827

Vessla

På fredagen så länkade vi 5 stycken moment. Vessla fick köra fritt följ, L:et, Rutan, Dirigeringen och vittringen. Han är ju härlig på så vis att så länge han vet vad som förväntas av honom så jobbar han på. Vi måste få in mer förväntan i stadgedelarna och jag måste fokusera på min uppgift – äga planen och gå på med mer energi i fria följet/L:et. Han är en hund som verkligen uppskattar social belöning (vilket är perfekt när man tävlar) så de ska jag inte hålla igen på – all in gäller :-) .

På fredagseftermiddagen tränade vi lite Karins sätt att träna in ”doldisen” vilket jag tror kommer passa Vessla rätt bra. Sista passet ”damma” vi av rundamomentet (vi har fått in lite fel känsla/tanke så jag har lagt det momentet lite på is under en månad) då var jag ordentligt trött själv av intensiva men givande kursdagarna för Karin. Det avspegla sig direkt på Vessla som kände av mig och löste det på sitt sätt genom vara lite ”flygig” och utåtriktad. Vilket jag vet försvinner när vi kommer träna mer målinriktat och han förstår vad jag vill. Jag är jättenöjd med Vessla de här dagarna. Vi blir mer och mer sammansvetsade som team på lydnadsplan :-)

Igår så var det premiär för både mig och Joy i class 3. Vi har varit anmälda till två till tävlingar som jag strukit oss från. För två veckor sedan hade vi inte ett fungerande framåtskick innan rutan och jag har även känt att hon varit lite osäker och haft mycket låsningar i vissa moment. Nu tyckte jag att det börjat lossna och vi känns på rätt väg igen så jag åkte till tävlingen för checka av hur allt skulle fungera när det gäller och det viktigaste… skulle Joy vara bekväm. Förra året bröt jag 3 elittävlingar för hon var obekväm på plan och jag ville höja henne.

joy_170827

Joy

Det gick över förväntan! Joy skötte sig bra och hon kändes både öppen i huvudet och självsäker på plan. Högsta vinsten var några gånger mellan momenten där jag riktigt kunde känna att hon tyckte hon var rätt ball själv <3

Jag tittar inte på poäng när jag tävlar så det var riktigt kul att vi fick ihop ett första pris – 271 poäng på vår första class 3 tävling :-) Nu vet jag vad jag vi behöver lägga mer krut på och vilka delar som är på rätt väg.

Idag ska jag försöka att bara njuta och smälta alla intryck från både kursdagarna och från den trevliga tävlingen igår. Imorgon så ”krigar” jag och hundarna vidare på att bli så bra vi kan med ny energi :-) .

 

Foton tagna av Anna Hertzman från en mysig promenad förra veckan. 

 

Det finns så många duktiga ekipage!

Det praktiskt taget vimlar av duktiga hundar och förare därute! :-)  Jag gillar instagram där man lite kort kan inspireras av andra men tvärtemot Facebook så slipper man trycka in ”stäng av aviseringar” för alla enskilda kommentarer. Utan bara ta del där & då.

Så hade jag en sådan där dag jag var sjukt trött efter en intensiv arbetsperiod och tyckte det var jobbigt med alla inlägg. Mina hundar kändes ljusår ifrån de där duktiga hundarna som fanns överallt. Som tur var så insåg jag att jag var trött och istället för att haka upp mig mer på vad vi inte kan så la jag energin på vad vi har för styrkor och kan utveckla.

vessla_dirigering170729.3jpg

Det går ju upp och ner i hundträningen. Det är utmaningen och oftast lite charmen med att träna hundar :-) Jag har perioder då inte mycket tynger mig och sen kan det komma en lite svacka då jag får jobba mer med mig själv och oftast genom goda vänner hitta tillbaka till det som känns viktigt för mig.

En gång fick jag frågan om jag ville ha en ”10 på tävling” eller ” ha kul och en go känsla”. Jag kunde inte få båda. Den frågan kom i ett läge då jag kände mig lite utsatt och pressad så jag sa först. Det klart att man vill ha en 10:a… sen när jag fick tänka och smälta det hela så sa jag mycket lugnt att nu när jag tänkt efter så vill jag ha en kul och en go känsla med min hund på tävlingsplan.

joy_rutan170729.1jpg

Även om det var lite jobbigt att få den där frågan i den situationen så var det faktiskt inte så dumt att få tänka till  – Vad vill jag?

De senaste dagarna har det varit många sådana tankar och det har varit nyttigt och nu känner jag mig mer säker på vad som är viktigt för mig.

Nu tränar vi vidare mot att ha kul och go känsla på tävlingsplan! :-)

vess_jean_dragkamp170729.1jpg

Foton: Anna Hertzman.

Jobba mot sin egen målbild – fria följet!

Jag har funderat en del hur jag ska lägga upp träningen med hundarnas fria följ.

Vessla har en härlig energi som jag vill behålla men kan lätt hamna för långt fram och har lätt för blicksläpp.

Joy är oftast väldigt rak vid sidan men kan bli lite BC-”hukig” och också vara ngt steg för långt fram i vändningarna som i sin tur gör att hon ibland inte hänger med/krockar lite i vänsterhalter/vänstersvängar.

Jag försöker vara öppen för olika sätt att träna i lydnaden men ofta så blir det att jag tar små bitar här och var som passar mig och framförallt vad som jag tycker passar hundarna. En förhoppningsvis genomförbar målbild att jobba mot. I början när man tränar lydnad så är det ju väldigt lätt att haka på senaste trenden eller som de i sin närhet gör FAST det kanske inte alls är något hållbart koncept för mina hundar.

Här är varsin bild på Joy och Vessla där jag testar ett tips att få dem att tänka mer ”upp” i fria följet.

Jag körde bara några pass och utvärderade med film och kände att det var inget jag ville fortsätta träna in. Vessla kommer bli studsig vilket jag inte vill ha och Joy hade väldigt svårt att ha huvudet i den vinkeln. Tänker man ergonomiskt så tror jag också på sikt att det inte är speciellt hälsosamt för deras nackar och ryggar.

Vessla_frittfölj_170729

Vessla

joy_frittfölj170729

Joy

Min plan nu är att jag ska vara rak i kroppen med inte blicken för långt ner (lätt att man anpassar sig efter hunden. Min blick drar lätt fram mina hundar).

Fokusera på att varva tempo. Inte vara för teknisk utan köra mer ”följ mig” hur jag än går – hitta en bra rytm i fria följet.

Berätta för hundarna när de är för långt fram eller vid blicksläpp. Går de på för mycket så stannar jag till och vid blicksläpp blir det ”oj” och sedan beröm då de är vid rätt position vid sidan med rätt fokus. Jag har tidigare varit rätt tyst i träningen men nu kommer jag faktiskt berömma mer med ”duktig” när de gör rätt som betyder fortsätt så…

Vi får se hur det blir på sikt men det lilla jag kört så tycker jag att hundarna förstår mer vad jag vill och fria följet får en goare känsla än att jag byter riktningar hit och dit för ”få in hunden” i rätt position. Jag stannar upp – visar var de ska vara om de rusar på. Ger dem info när de släpper fokus. Berömmer när de gör rätt.

Målet är att hundarna ska gå i korrekt position vid sidan med lätta steg med fint fokus. Inget studs eller ett gående som tar massor med energi för det är jobbigt att gå där – en lätt känsla vill jag ha och att hundarna vet exakt var de ska vara så jag kan gå och fokusera utan bli sne/anpassa mig för de rusar eller tappar fokus!

Film kommer framöver! Just nu känns det i alla fall roligare att träna fritt följ då jag tänkt genom vad jag vill ha och jag tror håller på sikt :-)

 

Vad funkar och vad funkar inte – fjärren :-)

Idag blev det lydnadsträning på förmiddagen. En dag då jag vill checka av saker med Anna. Den person som känner mig och mina hundar bäst.

Funkar det? Är det här verkligen MIN målbild? Varvade springmoment med de som kräver mer fokus och koncentration av mina hundar. Har hunden rätt tanke?

Jag är jätteglad att vi filma. För mycket såg bättre ut än vad det kändes. En del saker som vi testat hamna i soptunnan. Nej, tack! Fel tanke eller helt enkelt inte min målbild för oss i det momentet.

I fjärren så insåg jag åter igen…. BORT med tegelstenen! Vessla hittar inte sin balans och kropp när vi jobbar med det hjälpmedlet. Istället körde vi med att jag satt nära med mina fötter lätt på hans framtassar för överträna förståelsen för låsta framben. Testade fjärren även på 10 meter och trots att det var kvalmigt ute och vi kört många fartiga moment innan så var det betydligt lättsammare känsla än tidigare i det momentet. Helt underbart att känna man är på rätt väg :-)

Bjuder på ett litet filmklipp från dagens fjärr med Vessla.

Anna tog helt underbara bilder på hundarna. Både på träningspasset och på promenaden vi tog senare. Bjuder på en bild av Mr. Happy ! :-) De andra bilderna får komma i nästa blogginlägg då jag ska bege mig till jobbet snart.

Vessla_170729Foto: Anna Hertzman

Semesterträning med hundarna :-)

Just nu njuter jag av min semester i fulla drag :-) Den är inte så lång den här sommaren då jag vill spara lite till höst & vinter så jag har nog tvingat mig själv att gå ner i varv rätt så snabbt för ta vara på varje dag.

Vessla och jag testar oss fram i träningen. På nytt konstaterar jag att detaljträning är bara glömma på vissa delar. Det är viktigare att han förstår helheten också får vi träna teknik på vissa moment när vi kommit längre och han är säkrare. Fjärren är ett moment han gör jättefint när jag är nära men blir jätteobekväm när det blir längre avstånd. Så idag bestämde jag mig för att plocka fram tegelstenen igen. Tanken är bara att komma ut på längre avstånd och blunda för tasstramp och lite förflyttningar. Jag vill att han vänjer sig vid att jag är på avstånd och vi bibehåller engagemanget och lättheten i momentet.

Joy har mycket mer ork och energi än tidigare. Vilket gynnar verkligen vår träning. Många delar har gått framåt. Vi känner varandra rätt bra och hon är mycket mer tillgiven och kelig i vardagen än tidigare. Kul att hon gillar sin matte mer och mer 😉 Det som jag tycker är en utmaning är framåtskicket till ”ingenting”. Jag vill inte kasta boll/leksak av den enkla anledningen att jag är skitdålig att kasta saker långt/rakt och det blir inget bra att skicka henne till en leksak. Hon blir försiktig och tappar fart så även om jag ser att det ger fina resultat för andra så måste jag hitta ett sätt som fungerar för oss :-)

Det som är roligt är att båda hundarna orkar med rätt så mycket träning. Jag tycker också de är mer förlåtande när det blir lite ”tokigt” och det är skönt att vi har en stabil och fin relation i grunden. Inser mer och mer hur viktig den delen är :-)

Filmade lite igår när vi var ute på LBK en sväng på morgonen. Vessla har mer förståelse för Hopp/Metall och dirigeringen. Lite slarviga upptag. När det gäller metallen så kommer jag inte ägna det någon energi alls. Det momentet är bara i Ly.2 . Viktigare att han har en bra helhet och i dirigeringen så tror jag att vi kan putsa mer och mer när vi kommit lite längre i träningen.

Joy älskar rundamomentet och nu börjar vi få in ordförståelsen som har varit den stora utmaningen i det momentet. Igår hade vi bara ett hinder så jag la bara några bräder från hopphindret på andra sidan. Vilket gjorde att hon drogs till hindret. Hon är inte dum 😉 Idag när vi körde med två hinder var det mycket lättare att ha henne mer rak då jag kunde alternera.

 

Övervinna hinder!

I våras reflektera jag en del över att Vessla inte hade det där ”suget” till rutan som jag är van att mina hundar får efter ett tag. Den mesta träningen med Vessla från början är allt annat än vacker… 😉 men efter ett tag då han brukar greppa helheten så brukar han överraska mig och helt plöstligt börjar saker falla på plats :-)

Rutan däremot kändes väldigt stillastående. 3 veckor innan vår första tävling i Ly.1 fick jag svaret. Vi var hos Ingela i Fyllingarum och hon hade tagit ut sina får på bete precis intill apellplanen. Jag var inställd på att han skulle tycka det var lite knepigt. Vessla har ju vallat sedan han var valp hos sin uppfödare innan jag köpte honom vid 17 månaders ålder.

Han blev lite kluven. Inget konstigt med det men sedan fick jag svart på vitt varför han inte uppskattat rutan… Han började undvika stängslet runt planen och även gräset som var klippt och låg på sidorna. Det var som ett minfält. Han tvärstanna direkt och gick inte ett steg när vi närma oss staketet och avgränsningarna runt plan. Både jag och Ingela insåg att han förknippa antagligen staketet och gräset som låg framför med ström. Vesslas uppfödare har berättat att han var en väldigt livlig och konstruktiv liten valp som tog sig ur alla valphagar hon hade så på ett sätt blev jag inte jättechockad. Han har gissningsvis rymt till fåren och fått sig en ordentlig ”kyss”… vem vet hur många gånger.

Jag har uppmärksammat lite sådana här tendenser förut och min fundering har varit om han har fastnat i något staket eller liknande för han liksom trampar som han är rädd för och fastna i viss terräng. Fast vem vet.. han har säkert råkat ut för det med. Inget förvånar mig med den ibland allt för nyfikna herren.

Vi tränade helt enkelt i mitten av planen den dagen. Som tur är så är Vessla fantastisk på så sätt att han älskar att arbeta och vill samarbeta så han kämpade på och så skulle vi avsluta med en ruta som stod i mitten av planen.

DÅ förstod jag varför han inte riktigt hade den feeling jag var van i det momentet. När vi skickade honom så tvärstanna han före bandet eller vek av innan.  Vi avslutade med att han fick hämta sin leksak i ruta och sen fick det räcka så det passet.

Jag är jättetacksam över att Ingela hantera det som hon gjorde. Hon gjorde ingen grej av det utan bara sa ”inte undra på att han inte gillar rutan om han tror att banden har ström i sig” och sedan fick jag hemläxa att leka, leka och åter leka med honom i rutan. Jag inhandla också en orange ruta eftersom den var den han hade svårast för.

Min erfarenhet med tidigare hundar är att man får räkna med att det kan ta sin tid när de får olustkänslor förknippat med något moment. Det är lätt hänt! T.ex. när jag testade att konkurrera om apporten med Joy när hon var runt 10 månader och hon sa att ok då får du hämta din j*kla apport själv… och så tog det ca. 4 månader att få det bra. Puh!

Var inställd på att något som var förknippat med smärta skulle ta tid… men vi lekte och lekte och jag är så tacksam att Vessla älskar att leka. På bara några gånger så sprang han in i rutan och stanna. Han såg absolut inte bekväm ut men han stod där och väntade på få sitt belöning. Fantastiska hund! <3

Nu tror jag faktiskt inte att det syns alls för vi har belönat upp det så mycket och det har sakta men säkert blivit ett favoritmoment. Den plats det fortfarande är svårast är hos Ingela men han kämpar på.

Idag på förmiddagens träningspass körde vi en del saker som Vessla i nuläget upplever lite svårt. Hopp/metall är vi just nu väldigt tacksamma att den bara existerar i Ly.2… och då kom jag tänka på rutan. Kan vi fixa ett sådant moment med så kass känsla så kan vi fixa allt :-)

När vi kom hem så körde jag en till hopp/metall och ja, ta mig tusan. Helt klart godkänt!

Underbara, underbara hund! <3

Vessla_lek160723