Arkiv: Intervju

Kunskap är aldrig betungande utan bara berikande! – Intervju med Mia Oskarson.

mia_osckarson_blogg

Mia med sina Australian shepherdtikar, KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCh SE BCh SE SpCh MiVinna’s Auralux ”Lyxa” och Tillyhills Jävlar Anamma ”Pu”.

Vem är Mia Oskarson?

Jag är nyss fyllda 33, bor med min man Andreas och våra fem hundar i Granvattnet strax utanför Alingsås. Till vardags jobbar jag på marknadsavdelningen på Alingsås Energi.

Jag har levt med hundar sen -89 då familjen skaffade sin första hund, en Cavalier King Charles Spanieltik. Nästa hundar blev också Cavalierer då vi -98 köpte två hanvalpar (en till mig och en till min syster). Jag var då 15 år gammal och min Cavalier som hette Beatnik  blev den första hunden som jag gick kurser och tävlade tillsammans med, vi körde lydnad och agility tillsammans och tog LP1.

2007 köpte jag min första dvärgschnauzer som var tänkt att bli min nya tävlingshund. Homer hette han (Chottans Happy Homer), och han visade sig vara ett extremt speciellt litet måndagsexemplar 😉 . Vi gick kurser i nästan allt, lydnad, viltspår, trickträning, bruksspår, agility och rallylydnad, men allt mottogs mest med ett ”varför?” från hans sida. Han trivdes bäst med att vara sällskapshund och göra saker på sina egna villkor :-) .

Trots detta så växte sig mitt hundträningsintresse bara större och större,  jag gick mängder av kurser och flertalet instruktörsutbildningar. Jag blev mer och mer sugen på att skaffa mig en riktig arbetshund och började snegla mot bruksraserna. Efter mycket eftertanke, eftersökningar och ältande om raser, så köpte jag 2009 min första Australian Shepherd Lyxa (KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCh SE BCh SE SpCh MiVinna’s Auralux).

Hon blev verkligen allt jag önskade och mer än jag kunde drömma om i min nya tränings – och tävlingskamrat, och tillsammans har vi tagit oss till elitnivå i både lydnad och bruksspår, hittills kvalat till två lydnads-SM och ett bruks-SM (försöker hålla kvar vår kvalplats även till bruks-SM 2016), vunnit DM i lydnad 2014, vunnit Årets Aussie i lydnad 3 år i rad och Årets Aussie i bruksspår 2 år i rad, varit med ett flertal gånger i SBK’s Talangtrupp och Spetsgrupp, och har en mängd fler meriter. Vi tävlar även i agility klass 2, och där är det mer tidsprioriteringar som gjort att vi inte tagit oss längre då Lyxa även är en riktigt duktig agilityhund.

Förutom Lyxa består min och min mans flock just nu av min påläggskalv Pu (Tillyhills Jävlar Anamma), en australian shepherdtik på snart 2 år som jag tränar lydnad, spår, sök, svenskskydd och agility med (vi är uppflyttade till lägreklass spår och har ett 2:a pris i lkl 1) samt våra tre dvärgschnauzrar, Smalis (AGHD1 Hönsetorps American Award), hans son Boss (Hönsetorps Cake Boss) och vår importhane Barney (Super Plays Way to Go). Min man sköter det mesta av träning och tävling med dvärgschnauzrarna, men jag tränar även Boss i agility tidvis.

Som man kanske förstår så är hundar och hundträning en rätt stor del av mitt och Andreas liv 😉 .

Du är en flitig kursdeltagare. Hur många kurser brukar du gå på ett år?

I år har jag hittills gått en helgkurs i sök för Git Jering, en heldagskurs i agility för Elin Fahlgren, en heldagskurs i lydnad för Karin Fisher Kristiansson, , en onlinekurs i hoppteknik för Fanny Gott och går varje vecka på privatlektioner i agility för Emelie Merenius. Förra året gick jag bl.a en lydnadshelg för Siv Svendsen, en heldagskurs i lydnad/brukslydnad för Anders Kjernholm, en 2-dagarskurs i lydnad för Jessica Svanljung, en brukslydnadskurs för Git Jering och lydnadskurs för Mona Kjernholm

Så det blir rätt så många, även om antalet har minskat lite de senaste åren. Kanske en 5-6 kurser av olika längd om året och så privatlektioner kontinuerligt.

Du är en duktig hundtränare som deltagit på både SM i lydnad och i bruks. Vad är det som gör att du fortsätter gå kurser så flitigt?

Jag vill hela tiden fortsätta utvecklas i min hundträning, lära mig mer om olika metoder och hur andra duktiga hundtränare tänker och tränar. Jag vill ha utomståendes ögon på det jag och mina hundar gör så jag inte blir hemmablind och bara tragglar på med saker som kanske inte är vare sig konstruktiva eller hjälper oss mot vårt mål. Jag tror att det är nyttigt, till och med nödvändigt, att då och då träna för någon annan oavsett hur långt man kommit eller hur länge man hållit på, just för att få nytt bränsle in i sin egna träning och inte köra på som man alltid gjort bara av gammal vana, trots att det kanske inte ger det resultat man vill ha.

När man går kurs så ser man ju även vad de andra kursdeltagarna tränar med sina hundar, vilka problem de kan ha och hur instruktören skulle angripa det för att lösa upp knuten. Även om det kanske inte är någonting som jag själv och mina hundar har problem med, så snappar man upp saker som kan vara bra att ha till framtida hundar. Kunskap är aldrig betungande utan bara berikande!

mia_lyxa_lydnadssm_bloggMia och Lyxa på SM i lydnad 2015.

Vad tycker du en bra kurs ska innehålla?

Svår fråga, eftersom det är så olika beroende på vilken sorts kurs jag går och i vilken gren! Men jag gillar när det är en tydlig röd tråd genom kursen, men att det samtidigt finns plats för flexibilitet. Jag gillar när det ges individanpassade läxor och uppgifter. Och tillgång till kaffe, det är alltid ett tecken på en bra kurs, nästan en nödvändighet 😉 !

Hur ska en bra instruktör vara?

Enligt mig är en bra instruktör en som ser ekipaget som står framför hen, och utgår ifrån deras erfarenheter, mål och individuella egenskaper och inte en svart/vit mall när det ska ges tips och råd. En bra instruktör är rak och tydlig och säger till mig vad som är bra, men är även tydlig med vad som inte är bra och hur jag ska kunna göra det bättre. Det ska finnas gedigen erfarenhet av det hen lär ut och hen ska kunna ge ett flertal lösningar på samma problem, så man själv ska kunna testa sig fram till den lösning som passar en och ens hund bäst.

Att instruktören har en stor erfarenhet av eget tävlande ser jag som aktiv tävlingsmänniska som ett krav, då jag vill träna för de som har varit dit jag vill ta mig. Flera av de jag går/har gått kurser för har tävlat på VM/NM och/eller flertalet SM med grymt bra resultat, några med flera hundar under lång karriär. Att de tävlat så högt innebär att de har både teoretisk och praktisk erfarenhet av vad det innebär att t.ex kvala till sitt första SM, vilka mentala och fysiska svårigheter man kan stöta på och hur de jobbade själva för att lösa dem.

En del tycker kurser kan vara jobbigt genom att man helt enkelt visar sina svagheter för andra. Hur hanterar du sådant?

Jag har inga problem alls att visa eller prata om mina och mina hundars svagheter, då det är genom att göra detta som jag kan bli hjälpt framåt. Jag ser istället de kurstillfällen jag är på som ypperliga för att ta fram det som jag känner suger mest för stunden, och kunna få instruktörens akuthjälp för att få det att kännas bättre både kortsiktigt och långsiktigt (och oftast är det inte ens så dåligt som jag själv intalat mig, vilket ett par utomstående ögon kan få mig att se).

Men det är ju något som man kanske måste träna upp, förmågan att kunna visa upp det som brister utan att känna obehag, att känna styrkan i att våga visa upp sina svagheter. För svagheter har vi ALLA, alla människor och alla hundar. Den perfekta hunden finns inte, och man ska komma ihåg att även de som får saker och ting att se superlätt ut, de har garanterat också delar som de har behövt jobba stenhårt med för att lyckas få bättre.

mia_o_spår_bloggMia spårar med Pu.

Du går ju inte bara kurser. Du tränar också :-) Hur mycket tid lägger du ner på hundträning varje vecka?

Om man räknar med även allt som tillkommer runt omkring den aktiva träningstiden (t.ex. transport till och från träning, hjälpa träningskompisar, valla rutor, lägga spår osv) så är det inte ovanligt att jag lägger runt 15-20 timmar i veckan på hundträningen under högsäsong, under vinterperioden är vi rätt mycket lugnare.

Jag brukar träna lydnad ca 2 ordentliga pass i veckan (och så lite micropass nästan varje dag), agilityträning minst 1 gång i veckan, hoppteknik 3-4 gånger,  och så skogsarbete (upplet, spår, sök) minst 2 ggr i veckan. Nu när ljuset kommit tillbaka är det FANTASTISKT, då man kan träna hundar i dagsljus på vardagar även om man jobbar kontorstider :-) !

Vad tycker du är det viktigaste – oavsett om man går kurs, tränar eller tävlar sin hund?

Att vi har kul ihop, jag och mina fina hundar! Oavsett om resultatet i det vi gör är superbra eller rätt så kass, så måste det kännas kul för oss att göra det tillsammans. Det funkar inte att bara en i ekipaget tycker att det är roligt, oavsett om det är hund eller förare, utan vi måste ha samma feeling bägge två för att det ska vara värt att göra.

mia_o_spår1_blogg

TACK Mia för att du tog dig tid och besvara mina frågor. Mia är en flitig bloggare som delar med sig det mesta av sin träning och vardag med hundarna. Följ dem på Team Lyxlirarens! :-)

”Återhämtning är viktigare än själva träningen!” – Intervju med SM-vinnaren i drag :-)

Det finns mycket att lära av duktiga hundförare inom olika hundsporter. En duktig hundförare sa till mig en gång ”om det var så enkelt att bara åka och tävla” och berättade sedan hur hon la upp sin planering för varje tävling. Nää… det var verkligen inte bara att tävla i hennes fall. Förberedelserna var många och ofta var hon på tävlingsplatsen flera dagar innan för ge sin hund och sig själv de optimala förutsättningarna att lyckas.

En kvinna som inte lämnar något åt slumpen är Marlene Karlsson som tävlar i drag med sina Siberian Huskys. Jag bad Marlene svara på lite frågor kring hennes träning, utrustning och återhämtning. Här finns det massor med bra saker för alla som vill ha hållbara och starka hundar :-)

Marlene_presentation_ blogg16

Lite fakta om Marlene!

Marlene Karlsson, har haft siberian husky i tretton år och varit tävlingsaktiv med draghund de senaste fem åren. Älskar att vara ute i naturen och njuta av när hundarna gör det som de är födda för – dra! Tävlar i huvudsak medeldistans med helt okej resultat, i år har det lossnat och vi har gjort mycket bra tider vilket ledde bland annat till SM-guld.

marlene_drag_blogg2016

I action :-) Foto: Eva Mårtensson

Hur mycket tid lägger du ner på att fysträna dina hundar?

Det blir fem pass i veckan; fyra dragpass och ett rehabpass. I genomsnitt 15-20 timmar i veckan inräknat förberedelser. Utöver det så blir det lite valpträning och annat skoj!

Hur viktig är utrustningen?

I draghundsträning så är utrustning oerhört viktig, kanske främst ur säkerhetssynpunkt. Det är viktigt att ingenting går sönder under träning och tävling, då kan hundarna riskera att komma till skada. Viktigast är att det är hög kvalitet på de delar av utrustningen som utsätts för mest belastning. De krokar som fäster spannlinan vid dragfordonet är väl de mest belastande, där skulle jag aldrig chansa varken i kvalitet och rutin!

Hur ska selen sitta på hunden? Är det olika för drag och t.ex. när man vill att hunden ska kunna dra då man går/joggar?

Selen ska sitta tight på hundens kropp! Tänk er typ som en fallskärmshoppare har. För att hunden ska kunna arbeta med full kraft så behöver den lita på att selen sitter där den ska. Allra viktigast är partiet runt hals och bröstkorg. Om selen är några centimeter för lång eller kort vid svansroten är inte lika noga. För lättare hobbydrag så går det att använda vilken sele som helst! Det går alltid att börja så smått med en vanlig bröstsele men för den som vill börja träna lite mer aktivt så kan jag varmt rekommendera att skaffa en ordentlig dragsele. Det spelar ingen roll om hunden går i spann eller ensam, om det är cykling eller joggning – samma sele går att använda till alla dessa aktiviteter. Men om du vill släpa kätting eller annat som ligger på marken kan det vara bra att titta på andra typer av sele så det inte blir ett obehagligt tryck på hundens bakdel.

Hur viktigt är det att man sköter och skyddar hundarnas tassar?

Jag skulle säga att tassarna är det absolut viktigaste för en draghund! Det är den överlägset mest utsatta kroppsdelen, i synnerhet för hundar som springer på barmark. Jag visiterar tassarna regelbundet flera gånger i veckan och går igenom dem grundligt vid varje rehabpass. Jag är noga med att klorna inte får bli för långa och att pälsen mellan trampdynorna är välvårdad. Om hunden har skav så skyddar jag tassarna med hundsockor och om de är torra så sätter jag salva tillsammans med socka i samband med träning. Om en hund börjar röra sig oregelbundet under träning så kontrollerar jag alltid tassarna omedelbart – i nio fall av tio så är det någonting som inte stämmer där.

marlene_barmark_blogg_2016

Träning på barmark. Foto: Josefin Andersson

Du har flera hundar. Är det stor individuell skillnad hur du får lägga upp deras fysträning?

Ja det är ganska stor skillnad. De har alla sina styrkor och svagheter, någonting som jag hela tiden håller mig observant på. Under själva spannkörningen kan jag inte individualisera träningen mer än att jag väljer vart i spannet som jag placerar hunden (långt fram, långt bak, höger eller vänster sida). Men vid varje rehabpass på löpband så kontrollerar jag hundarnas rörelsemönster och bedömer därifrån hur jag ska gå vidare. Den individuella träningen kan bestå av kompletterande skritträning före eller efter de ordinare passen eller i vissa fall att hunden får avstå den vanliga träningen under en period och istället antingen tränas separat framför cykel eller endast skrittas på löpband. Vid ett tillfälle i vintras så reagerade jag på små oregelbundenheter i rörelsemönstret på hundarna. Till exempel så var det en hane vars ena bakben pendlade lätt utåt i skritten. När jag började gå in närmare på vad som låg bakom rörelseförändringen så kunde jag konstatera att flera av hundarna var ömma i handlederna efter förra veckans fartträning. Hela spannet fick några dagars vila med extra skritträning och jag ändrade om i träningsschemat för att undvika framtida problem. Om jag inte hade märkt detta så hade jag kunnat stå där med skadade hundar någon vecka senare och kanske haft hela säsongen förstörd.

Det är väldigt populärt just nu med antidragselar för att lära hundarna inte dra i vardagen. Vad tycker du om dem?

Jag tänker att det är ett smidigt sätt att slippa konflikter som kan bli när vi människor inte är lika snabba i benen som hundarna normalt är. Jag ser inte att antidragselarna lär hundarna någonting men att de tar bort kraften så att vi människor får lite mer ergonomiska promenader. Själv så räknar jag med att mina hundar drar då de ju är gjorda för detta så jag sätter kopplet i midjebältet under promenaderna för att inte belasta nacke och axlar för mycket. Det är länge sedan jag testade dessa anti-drag-hjälpmedel så jag kan inte uttala mig närmare om det. Jag har själv använt grimma men fick bara problem med skav – och hunden hittade ett sätt att dra ändå.

Hur viktigt är återhämtning och vila?

Det är A och O! Träning är fullkomligt meningslös om hunden inte får bygga upp sin fysik under återhämtning. Däremot så gillar jag aktiv återhämtning; att hunden får vara i lätt rörelse med sin egen kropp som vikt för att stimulera blodcirkulationen och läkning av muskler. Det händer regelbundet att jag ställer in träningspass för att jag noterar att hundarna inte har fått full återhämtning. Detta är ingenting som skrämmer mig – återhämtning är viktigare än själva träningen! Det är också via återhämtningen som jag bedömer hundarna allmäntillstånd. Om de inte återhämtar sig som väntat så är det någonting som inte stämmer och jag behöver börja utreda vad som ligger bakom. Det är också graden av återhämtning som styr i vilken takt jag trappar upp träningen under hösten. Man kan säga att återhämtningen är mitt styrverktyg i hur jag lägger upp dragträningen!

marlene_återhämtning_vattenpromenad16

Återhämtning med vattenpromenad.

Det måste vara underbart att vunnit SM-guld. GRATTIS! :-) Vad tror du har varit de tre viktigaste komponenterna för att ni kunde vinna så överlägset i år?

Ja det är en god känsla! Det är kul att se hundarna göra tider som skulle räcka långt på de internationella tävlingarna. Det finns tre saker som jag absolut tror är nyckeln till deras fina arbete! För det första så har jag hittat väl fungerande rutiner för att de ska äta och dricka rätt både under träning och tävling. På våra resultat kan man se att de återhämtar sig till fullo från dag till dag, vilket är en bra prestation då de går lite längre distanser. Detta har jag bra grundträning och bra foderrutiner att tacka! Jag ser också tydligt att arbetet med regelbunden rehabträning ger resultat i form av att varje individ är starkare och bättre förberedd för hårt arbete – helt utifrån sina egna behov och förutsättningar. Lägstanivån i spannet ligger förhållandevis högt (ett spann blir aldrig bättre än den svagaste länken!). Slutligen så har jag nu lärt mig att lägga upp träningen på ett sådant sätt att hundarna når sin formtopp till en specifik tävling. Jag blev faktiskt själv mycket positivt överraskad att se hur långt detta kunde räcka – jag hade hoppats på att träffa en formtopp men den blev betydligt kraftigare än vad jag hade vågat drömma om!

Tack Marlene för att du tog dig tid att besvara mina frågor. Imponerande jobb du lägger ner och grattis igen till belöningen i form av ett SM- guld!!! :-)

Vill du läsa mer om Marlene och hennes hundar besök: Yabasta!

marlene_drag_blogg16

Vildmarksracet 2016. Foto: Björn Andersson.

 

Nya reglerna! Föreläsning & intervju med en referensdomare.

I lördags hade vi bjudit in Anders Svensson att berätta mer om de nya reglerna som träder i kraft 2017 (Internationella tävlingar 2016) till Linköpings Brukshundsklubb.

Anders är referensdomare och borde om någon vara rätt så insatt var min tanke då jag frågade om han kunde berätta mer om de nya reglerna. Det var ett vetgirigt gäng som samlades på LBK och Anders fick nog med sig en hel del saker som vi inte tyckte var helt lätt att tolka som tävlande.

Föreläsning_nyareglerna17_160220

 Genomgång i LBK´s teorisal :-)

Det regelförslag som vi gick genom finns tillgängligt för alla att läsa på SBK`s hemsida: http://www.brukshundklubben.se/funktionar/prov-tavling/regelrevidering-2017/regelrevidering-lydnad/

Jag tycker personligen att det är viktigt att de som är med och utformar de nya reglerna är aktiva som tävlande.

Anders har varit domare i många år och varit tävlande i ännu fler. Han kan se sakerna från två håll och borde kunna ge en hel del till den grupp som jobbar med de nya reglerna.

vm-bratislava-6-11-oktober-2009

Anders här med lydnadslandslaget, 2009 i Bratislava.

Passade på att intervjua Anders om några delar av de nya momenten :-)

 

Du är referensdomare, vad innebär det?

Att jag ingår i den grupp som tar fram tolkningar av regler och nationella avvikelser. Tar även fram den kommande bedömningshandledning för domare och tävlande.

Personligen har jag också varit med i den gruppen som tagit fram startklassen. Att vi är behöriga att starta domarutbildningar för auktorisation av domare enligt de nya reglerna och döma internationella lydnadstävlingar under 2016.

Ska vara tillgänglig för frågor från vårt distrikt (Östergötland).

I startklass. Moment nr 3, Sitt under marsch. I momentbeskrivningen kan man läsa: ” Efter ca 10 meter stannar ekipaget på tävlingsledarens kommando och föraren kommenderar hunden till sittande och hunden skall omedelbart sätta sig”

Hur är det moment tänkt att se ut? De flesta hundar är ju tränade att sätta sig automatiskt när föraren gör en halt?

Föraren kommenderar sitt i samband med halten.

Jag tycker att gruppmomentet i klass 1 är utformat svårare än dagens sittande i grupp i klass 3. Varför är momentet redan i den klassen så svårt upplagt?

Bra fråga. Man har ju höjt svårighetsgraden i elit och vill troligen att träningsfokus ska läggas tidigt på att få hunden stabil i detta gruppmoment.

Syftet är ju att med moment i lägre klasser förbereda inför kommande klasser. Man kan ju tycka att det momentet borde landat först i class 2 men det finns säkert positiva fördelar att få till denna träning tidigare vilket kan gynna ekipaget i övriga moment.

I helhetsintryck i klass 1 och klass 2 så premieras god samarbetsvilja både under och mellan momentet. Vad innebär det? Går det att få full poäng även om hunden göra mindre missar i något/några moment. Eller kommer det krävas att ekipaget har 10:or på alla moment för få fullt på helheten.

Koefficienten är ju höjd till en tvåa från dagens etta.

Kort sagt att hunden och föraren är ett samspelt team under alla delar av programmet. Missar i momentet gör inte att ekipaget inte kan få 10 poäng.

Höjningen av koefficienten är att man vill premiera samspelta ekipage!

I klass 3. Moment 5. Inkallande med ställande och läggande. Står det under bedömning:  ”Hunden ska röra sig med god fart, åtminstone i snabb trav, och behålla sin gångart. Långsamma rörelser anses vara brister. Hänsyn bör tas till rasen vid bedömning”.

Inom varje hundras så rör sig olika hundindivider väldigt varierat. Är det ok att t.ex. en Border Collie rör sig i snabb trav om den har rätt driv och entusiasm, så länge den har jämnt tempo i hela momentet?

Uppfyller den kriterierna så är gångarten inte nåt som hindrar regelmässigt. Har dock väldigt svårt att se en travande Border Collie ska få 10 poäng, det är ju inte en travande ras.

Även svårt att se att det existerar en travande BC som uppfyller kriterierna, men osvuret är bäst!

Förutom att vara domare så är du även aktivt tävlande. Hur känner du som tävlande inför de nya momenten och reglerna?

Alltid kul med nya saker att träna på! Blir säkert nya utmaningar och klurigheter att lösa!

 

En hållbar hund – Intervju med Marie Söderström.

marie_söderström_intervjublogg

Marie med Grappa och Zick-Zack. Foto: Malin Karlsson

Marie Söderström är en person som verkligen kan det här med både hundars och människors fysik. Hon har själv haft av en internationell karriär i långdistanslöpning med flera fina resultat på SM, NM och VM.

Hon har jobbat länge och har bred erfarenhet av rehabilitering och friskvård på hundar. Förutom vara på olika kliniker och hundföretag så har hon även det egna företaget Dynamic Rehab & Sport.

Jag tycker personligen det bästa med Marie är att hon själv är aktiv i olika hundsporter och vet vad som krävs för att hunden ska orka. Hon är både licenserad personlig tränare på hund och människa. Det har gjort att många hundmänniskor som vill ha ett helhetskoncept där man jobbar med att ha både sig själv och sin hund i toppform vänder sig till Marie.

Nu har Marie också utbildat sig till Mental tränare. När man tänker på all erfarenhet denna kvinna har från sin tid som elitidrottare och gedigna erfarenhet med att jobba med olika hundförare och hundar, både i egenskap som personlig tränare och i rehab/friskvårssyfte så vet i alla fall jag vem jag skulle vända mig till om jag vill anlita en mental tränare.

 

Du har jobbat många år som fysioterapeut. Har vi blivit bättre att ta hand om våra hundar fysiskt?

Ja, absolut har det skett en förändring. Nu förstår man betydelsen av att ha en god fysik hela livet.

Många är mer noga med uppvärmning/nedvarvning, träningsplanering, unga/äldre hundars träning mm.

Kan däremot tycka att det ibland kan bli lite överdrivet… med kedjor, viktmanchetter, extrema belastningar av olika slag. Det är viktigt att skaffa sig grundläggande kunskap i träningsfysiologi och veta vad behöver just min hund träna.

Man bör heller inte glömma bort sin egen betydelse med god fysik då man är den ena halva av ekipaget.

 

Vad är absolut det viktigaste att tänka på för ha en hund som ska hålla fysiskt?

Sund kropp. Träna det som hunden behöver för att kunna utföra sin sport optimalt. Inte påbörja hård belastande träning för tidigt, förbereda hunden för uppgiften, uppvärmning, nedvarvning och omvårdnad (massage, fyskoll, mm.)

Det är alltid viktigt ställa sig frågan – varför behöver jag fysträna min hund och förstå följderna av den träning man utsätter hunden för.

 

Nu är vi inne på slutet av december och även om det är ovanligt milt ute så har vi kallare vinterdagar framför oss. Vad ska man tänka på vid snö, halt underlag och minusgrader?

Längre uppvärmning, täcke om hunden är stilla mycket, mjuka tassar, ev. skor De flesta hundar klarar ganska kalla dagar under aktivitet.

Sunt förnuft när det gäller halkrisk, vara i bilen, ligga still. Är det väldigt kallt så bör man inte köra för hårda och långa arbetspass om hunden inte vant sig arbeta i kyla.

 

Nu för tiden så tränar många sina hundar året runt. Hur viktigt är det att ha inplanerade vilodagar eller viloperioder och vad innebär vila?

Man får inte glömma att all träning är nedbrytande och vila behövs för återhämtning, uppbyggnad och hållbarhet. Dessutom är vila viktig för fortsatt glädje och motivation.

Kroppen behöver ”läka” ut småskador som de flesta kanske aldrig har märkt av på sin hund…

För dagbok och se till att vilodagar även finns med!!

Vila kan vara ganska individuellt… både fysisk och mentalt behöver hunden återhämta sig.

Lugn simträning, jogga, cykel, promenader kan också vara återhämtning.

 

Hur mycket tid tycker du att man ska lägga på friskvård varje vecka för ha en hund som ska orka med fysiskt många år på tävlingsplan?

Friskvård omfattar ju ganska mycket och svårt sätta tid på… Har man en klok träningsplan och lär sig enkel massage/låter någon terapeut massera, känna igenom hunden regelbundet för att motverka att spänningar byggs på, simträning, vibb mm så kommer man ganska långt.

Fotografering med Marie Söderström för tidningen Spring Reporter Ingmarie Nilsson

 Marie med sina 4-benta :-) Jack Russeln Zick-Zack som tävlar i elitspår och lydnad. Grappa är ett nytt tillskott som tränas i både spår, sök och lydnad. Foto: Björn Dahlgren.

Nyfiken på – Emma Willblad!

EmmaW_blogg2

Emma med sin SE LCH Somollis Scarlet ”Plätt”.

Hur skulle du beskriva dig själv?

Oj, vilken fråga… Svårt, som person är jag känslomässig, engagerad, driven, målinriktad, saklig, har lätt till skratt, och bjuder gärna på mig själv, både i mitt arbete som instruktör och hemma privat. Jag kan lätt växla mellan skratt och allvar när det behövs. Och kreativ är mitt förnamn, jag klarar inte av monotont, det måste vara variation, jag måste utmana mig själv konstant och skulle jag vara en hund skulle jag säkerligen vara en Jack Russel eller en Tysk Terrier….

Vad är det viktigaste som du prioriterar i din hundträning?

Det här var en stor och bred fråga, men det allra viktigaste är att jag vill ha resultat, men det får inte vara på hundens bekostnad, hunden ska åka bergochdalbana varje gång vi tränar. Jag är inte speciellt metodinriktad alls, jag blandar och ger när jag tränar. Men om det inte är effektivt eller kul, så är det ingen metod för mig eller min hund….

Din tävlingshund är nu din Border Collie, SE LCH Somollis Scarlet ”Plätt”. Vad har varit lätt respektive mer en utmaning med henne i tävlingssammanhang?

Hon är lätt på det sättet att vi förstår varandra, hon är en sån där hund som frågar ”Hur högt?” om jag ber henne hoppa. Hon skulle ALDRIG inte göra det jag bad henne om, hon är fruktansvärt lojal mot mig. Men hon har rätt lätt att gå upp i varv i tävlingssammanhang, men det tror inte jag beror så mycket på hur hon är som hund, utan det är är nog mycket att jag har kört henne på ett sätt som inte passat henne lite för länge, utan att jag uppmärksammat det.

Vad kommer du göra/gör annorlunda med dina andra framtida tävlingshundar?

Om man ändå kunde säga det… det här är något man aldrig kan säga i förväg, för visst kan man ta med sig erfarenheter från sin tidigare hund om man pratar om sina egna tränarfärdigheter, men man kan ju aldrig innan säga hur just den hunden kommer att vara, eller vilka svårigheter man kan tänkas stöta på med just den individen. Jag har inte haft en enda hund som varit lik en annan, och jag har tränat 8 olika individer. Fast en sak som jag tagit med mig, är att jag med mina två unghundar, tar det väldigt lungt med moment träning, för mig är det nu mera viktigare med själva slutresultatet och att producera en tävlingshund som håller länge, inte en hund som är uppe i Elitklass vid 1.5 års ålder och sen kanske bara håller att tävla med tills den är 4 år, för att man kraschat den med för mycket och/eller tokig träning där man stressat. Slutresultatet är jätteviktigt! Inte debutåldern, det betyder absolut ingenting för mig, jag har en hund hemma nu som är 2 år och inte tävlad alls ännu. Och med han tror jag att jag vinner på det i längden.

Till sist… Vad skulle du råda andra hundägare som inte kommit lika långt med stora ambitioner?

TRÄNA MYCKET OCH VÅGA UTTALA MÅL! Det man inte tar igen i kvalitet kan man faktiskt ta igen i kvantitet! Många tror man blir duktig på att träna hund genom att endast förkovra sig i teori, men för att bli en duktig hundtränare så finns det ingen genväg, man får träna, träna och träna! Sen får man träna lite till!

EmmaW_blogg

Emma är även duktig att förmedla sina kunskaper och håller Clinic´s och kurser över hela vårt avlånga land. Nästa år kommer hon till Östergötland :-)

Ta chansen och ta del av Emmas favoritmoment – Fritt Följ!

Den 11:e och 12:e mars kommer Emma till Linköping och håller både clinic och kurs i AniCura Hundsportscentrum. Gå in på LBK´hemsida för mer information och anmäl! :-)

”En hund som har självförtroende gör saker med engagemang”

I höstas så skrev jag inlägget ”Inte låta sig definieras av andra…” och därefter kom det intervjuer med Heidi Billkvam, Jessica Svanljung och Ann-Kristiina Nilsson. Nu är det så att jag frågade en till duktig hundprofil, som efter haft en hektisk period skickat mig sin intervju nu :-)

Ingen har väl missat Niina Svartberg och hennes fantastiska lydnadskarriär med den glada tollaren Skoj. Championat och SM-kvalpoäng innan Skoj fyllt två år. Debuterade på VM 2010 i Herning och på VM i Paris 2011, tog de individuell silvermedalj och lagguld med de andra svenska deltagarna för nämna några höjdpunkter.

När jag började träna lydnad 2009, var en av de hemsidor som jag hämtade mycket inspiration ifrån var Svartbergs hemsida. Att se den härliga tollarens glädje och samhörighet med Niina var verkligen en fin målbild. Det som jag inte såg var att Skoj inte var en hund med jättemycket fart från början, tack vare Niinas skicklighet som hundförare. Här delar hon med sig lite hur hon har tränat Skoj på den biten :-)

skoj_SM-13

Niina & Skoj på SM 2013.

Hur skulle du beskriva Skoj?

Glad, arbetsglad, mån om att göra rätt, mycket mammig och vill vara nära.

Hur har du arbetat med hans fart och motivation?

Jag har tränat mycket fartfyllda springlekar, bollkastningslekar osv. Jag har jobbat mycket med att lära honom att springa med engagemang. Första träningspasset inomhus på inomhusunderlag fick jag inte honom att galoppera överhuvudtaget, så just springtempo inne har jag fått jobba extra mycket med.

Jag har varit noga hela tiden med att pumpa honom full med självförtroende, en hund som har självförtroende gör saker med engagemang. En säker hund har också lättare för att släppa på fart. På lydnadsplan är ju fart en subjektiv grej (till skillnad från till exempel agilityn, där hundens fart faktiskt klockas), en hund behöver inte alltid vara så snabb, bara den springer med engagemang, då ser den för ögat ut som snabbare än vad den är.

I den konkreta träningen bör man fundera på hur hunden optimalt ska förberedas inför träningspasset för att man ska få till så bra träning som möjligt. Att inte göra många repetitioner av moment där man jobbar med fart och engagemang. Med den här typen av hund hellre fort men fel :-) än rätt men utan engagemang. Att också lägga märke till hur ens hund svarar på pauser i träning (alltså att inte träna varje dag, utan att vila vissa dagar) – vissa hundar får mer engagemang om de inte får träna varje dag. För Skojs del var det precis tvärtom, han är som bäst när han får träna mycket varje dag. Bara någon dags paus innebar direkt sämre tempo träningspasset efter pausen.

Tycker du att du har haft fördelar att träna honom även i andra grenar?

Egentligen inte för just farten, men det stärker relationen och inlärningsrelationen att träna olika slags saker, och man lär sig mer om sin hund som individ.

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Variera träningen, försök att inte fastna i vanor. Försök att hela tiden utveckla saker, istället för att bara ”bevaka”. Ha bra träningskompisar som du trivs med och kan ha roligt tillsammans med. För mig är det jätteviktigt att ha kul när jag tränar!

Vilka styrkor tycker du att Skoj har haft genom er lydnadskarriär?

Han är alltid glad vilket gör att det alltid är kul att träna med honom. Han vill alltid träna, och han vill alltid göra rätt. Han har bra koncentrationsförmåga och han är miljöstark. Han litar alltid på mig. Han har en sån utstrålning!

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Lägga upp träningen från början så att det är fokus på springövningar, och inte tidigt blanda in så mycket träning när det gäller stadga och teknik med noggrannhet.

Se hundens styrkor och utnyttja dem, istället för att bara tänka på hundens svagheter. En lydnadshund behöver fler saker än fart, och även om man alltid kan jobba sig till mer fart så kan man också nyttja andra delar i hundens personlighet till ens fördel. Det är lätt att bli hänförd när man ser riktigt snabba hundar på lydnadsplan, men gilla din hund för vad den är, och utnyttja dens styrkor till er fördel!

Att ge hunden bra tävlingsminnen, och framför allt bra minnen av mig som förare i tävlingssituationen!

Skoj och Niina bytte inriktning mars 2014 då de debuterade i Heelwork to Music. Framgångarna lät inte vänta på sig då de samma år tog hem lagguldet med landslaget och i januari blev SVENSKA MÄSTARE! Stort GRATTIS och tack Niina för att du tog dig tid att svara på mina frågor :-)

niina_skoj_htm-nm-14_s

Niina och Skoj på NM i Heelwork To Music.

”Det finns inget vi inte kan, bara saker vi ännu inte lärt oss!”

I mars så satt jag och tittade hemma på livesändningen från rankingtävlingen i Malmö. En debutant i dessa sammanhang var Ann-Kristiina Nilsson som tävlade med båda sina hundar.

Jag kan säga att jag var mäkta imponerad hur hon stöttade och förde sina hundar genom hela tävlingen. Båda hundarna fick första pris och placerade sig bra i den hårda konkurrensen. Därefter har jag följt Ann-Kristiina via hennes blogg och vi har haft lite kontakt via Facebook.

Båda hennes två tävlingshundar var SM-klara i år och Ann-Kristiina valde att satsa på Strumpan som var äldre än den unga Greta som har framtiden framför sig. Tyvärr blev Strumpan skadad straxt innan SM så vi fick inte heja på dem där.

Trots detta så verkade inte Ann-Kristiina allt för nerslagen och gjorde en liten satsning på Strumpan under sensommaren/hösten då hon var återställd från skadan. På några få tävlingar är hon redan klar för SM 2015 och tagit rankingpoäng.

Här kommer en intervju med Ann-Kristiina om Strumpan som inte var en snabb och fartig hund från början. Mer om Ann-Kristiina och hennes hundar kan ni läsa på hennes hemsida: Akohundarna.

Annkriistina_strumpan

Ann-Kristiina & Strumpan

Vill börja med att säga att detta är mina högst personliga tankar. Och att det som vanligt är otroligt svårt att i bara ord få ner hur man tänker om menar. Att svara på dessa frågor har verkligen suttit igång tankar och idéer på nytt hos mig.

Hur skulle du beskriva Strumpan?

Strumpan kom in i mitt liv efter en period med högtempererade kamp och lekgalna mallar och schäfrar, så vi var lite frågetecken inför varann redan när hon var liten. Det tog ett tag innan jag förstod att Strumpan inte skulle ”offra sitt liv” för att få kampa med nån slajmig brandslangsbit som nån av de andra hundarna bitit i….

Hon var lillgammal redan som valp kan man säga. En väldigt allvarlig hund när hon arbetar. Har ett mindre föremålsintresse men har lärt sig att gilla mer lek genom åren. Framförallt kamplusten har vi lyckats jobba upp genom lite mer ”allvar” i leken. En typisk tänkare som i grunden alltid ”vill göra rätt”. Modig och strävsam i vallhagen, där är hon utan tvekan som mest bekväm!

Hur arbetade du med hennes fart och motivation?

Jag jobbar på väldigt många olika sätt, i olika perioder, men har väl vissa grundtankar som jag hela tiden bär med mig. T.ex. så tjatar jag aldrig igång henne inför träning och tävling. Hon måste alltid vara den som startar upp aktiviteten. Det ”kravet” har jag såklart stegrat sedan hon var liten. När hon var liten var jag noga med att alltid börja med de momenten som hon hade svårare för att ”ta i” under. Tex apporteringarna, inkallning och rutan. Sen har jag alltid låtit henne ta tid på sig att lära sig delar/moment. För med självsäkerhet och kunskap i momentet har i princip alltid mer fart kommit.

Nu när hon kan momenten så låter jag henne slarva lite i detaljerna om attityden och glädjen är den rätta när vi gör flera moment i rad. Det har gjort att både fart och självförtroende skjutit ännu mer i höjden. Hon vill göra rätt och är noga med detaljer, så slarven hon gör blir sällan något som ”förstör” momenten, utan är mera något som jag noterar som ser hennes träning varje dag.

Tycker du att du hade fördelar att träna henne även i andra grenar?

Ja det tycker jag. I vallningen ser jag en snabb och viljestark hund. Så det har gjort att hennes självförtroende har växt. Vi har även tränat lite agility, vilket jag upplever har varit toppen för att förbättra hennes kroppskontroll och reaktioner i högre fart. Sedan tycker jag att man som hundägare inte ska glömma alla långpromenader man tar med sina hundar.

Mina hundar är i princip alltid lösa då och det gör att vi automatiskt tränar på avståndlydnad och även stannar ibland och har små lydnadspauser när vi tränar tävlingslydnad. Jag tror överlag att allt vi gör tillsammans har stärkt banden mellan oss.

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Nu ligger ju vi i lä i jämförelse med de personer som tidigare fått svara på dessa frågor. Vi har inte hunnit tävla så mycket pga personliga omständigheter, men vi har tränat i stort sett varje dag av hennes liv och tävlingstränat desto mer.

Utöver genomtänkt träning, att verkligen lära känns sin egen hund egenskaper, så tror ju jag mycket på den känsla vi bär med oss in på tävlingsplan.

Den inställning jag alltid har med mig in på tävling numera är att min hund är helt fantastiskt! Inne på tävlingsplanen kan hon helt enkelt inte göra fel!

Dvs jag fokuserar all min energi på att ge min hund en positiv upplevelse och blir något fel på tävling (fel enligt tävlingsreglerna ) så visar jag inga som helst tecken på besvikelse. Min hund gör ju alltid sitt bästa utefter de förutsättningar hon har medfödda och de hon lärt sig bland annat genom med träningen med mig. Jag blir alltid precis lika glad när ett moment är klart oavsett hur det poängmässigt utfördes. Gjort är gjort och det viktiga för mig är att bygga minnesbilder med glädje och självförtroende inför kommande moment men även framtida tävlingar.

Känslan är alltid viktigare än poängen!

Vilka styrkor tycker du att Strumpan har haft genom er lydnadskarriär?

Hon kan slappna av även i de mest röriga miljön. För även om hon inte alltid är så miljöstark så litar hon på att jag har ”koll”. Strumpan har alltid huvudet med sig och vill göra rätt.

Hon är otroligt momentsäker och vi litar på varandra. Vi går verkligen in i en bubbla tillsammans när vi tävlar och ser bara oss, och hur jäkla mycket vi tycker om varann! Ofta blir jag alldeles varm i hjärtat mitt under en tävling (eller träningstävling) när jag ser den kärlek och tillit min hund utstrålat till mig genom hennes ögon, då känner man att man verkligen ”lyckats”!

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Ja mycket har jag nog tagit upp. Men tänker mycket också på att du ska TRO på dig och din hunds kapacitet!

Omge er med träningskamrater som lyfter er och som ni litar på och kan slappna av med. Jag tycker personligen inte att det är viktigt hur många pokaler eller meriter mina träningskamrater har, utan att man kan bolla idéer och tankar öppet med dem.

Fastnar du i något som du känner att du och dina närmaste träningskamrater inte kan ”lösa”, ja då kan man ju alltid söka sig utåt. Hitta då någon som har erfarenhet av ”din typ” av hund och be om råd!

De allra flesta är mer än villiga att hjälpa till och komma med tankar och ideer. Sen är det bara upp till dig att ”sålla” ut vilka idéer som passar just dig och din hund.

Annkriistian_hundar1

 Ann-Kristiina med alla sina tre hundar. Greta, Strumpan & Nisse.

Stort TACK till Ann-Kristiina för att du delger dina tankar. Din inställning ”Det finns inget vi inte kan, bara saker vi ännu inte lärt oss!” Verkar vara ett vinnande koncept! Helt övertygad om att vi kommer se mer av dig och dina fina hundar i de stora sammanhangen i framtiden :-)

”Utan nollor i protokollet kommer man ganska långt”

Vilka fantastiska människor det finns inom lydnaden! Alla de tre personer jag tänkte på från början (se mitt blogginlägg ”Inte låta sig definieras av andra…” ) har ställt upp på att svara på mina frågor :-)

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA Katla och Jessica

Nästa jag presenterar är trevliga Jessica Svanljung. Hon är en populär och efterfrågad instruktör från Finland och har tävlat på hög nivå i lydnad under många år. Här svarar hon själv hur det var att arbeta med sin numera pensionerade Border Collie, Tending Charmer ”Katla” född 2004.

De har tränat/tävlat i vallning, agility och lydnad.

Katla blev Svensk och Finsk Lydnadschampion 2006. Dansk Lydnadschampion och Godkänd Vallhund 2007. De var med i det Finska lydnadslandslaget 2006, 2007, 2008 och 2009.

På VM i lydnad har hon placerat sig 10:a 2006, 6:a 2007, 6:a 2008 och 8:a 2009. På de Finska Mästerskapen har hon vunnit silver 2008 och 2010.

Mer om Jessica, hundar och kurser kan du läsa på hennes egna hemsida, Hundhörnan.

Varför jag är just nyfiken på Jessicas träning med Katla är att jag hört att hon inte var den ”fartiga” typen av BC. Trots detta kan man lugnt konstatera att det gick väldigt bra för dem :-)

Hur skulle du beskriva Katla?

Katla är en liten prinsessa!

Lillgammal var hon redan som valp. Lite försiktig är hon, inte den modigaste hunden på denna jord. Men det har blivit bättre med åren. Katla är en ganska ”allvarlig” hund när hon jobbar, en riktig arbetsmyra.

Hur arbetade du med hennes fart och motivation?

Om jag skulle kunna vara efterklok, kanske jag skulle satsat mer på farten än teknik då hon var yngre. Men iom att hon är en arbetsmyra, vej jag ej om hon blivit annorlunda ifall att jag skulle tränat på ett annat sätt.

Har belönat henne mycket med boll/leksak men också med att göra ett moment/delmoment t.ex. för ett bra fritt följ får hon sticka iväg och hoppa över ett hinder som belöning. Eller för en bra inkallning får hon springa genom agilitytunneln osv. osv…

Fart och motivation är något som man alltid får jobba med.

Tycker du att du hade fördelar att träna henne även i andra grenar?

Ja, det tycker jag. Kanske inte så att jag fått något gratis i lydnaden iom att jag tränat agility med henne, men man bygger upp sitt samarbete och sin gemenskap oberoende vilken gren man tränar/tävlar i.

I vallning var hon en naturbegåvning, likaså agility, tyvärr kan man inte säga detsamma om mig…

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Viktigt är att hela tiden läsa sin hund och vara lyhörd för vad/vilket moment behöver mer motivation och fart.

Se till att försöka motivera innan man får en dipp i momentet. Alltid försöka vara steget före. Växla träningen så den förblir intressant för både hunden och föraren. Var noga med dina kriterier.

Vilka styrkor tycker du att Katla har haft genom er lydnadskarriär?

Katlas största styrka är nog att hon var så momentsäker. Mycket, mycket sällan fick vi en nolla i något moment. Och utan nollor i protokollet kommer man ganska långt.

Hon deltog i 46 elittävlingar under sina år, i 42 av dem hade hon ett första pris, i 4 av dem ett andra pris.

Hon var dessutom tekniskt rätt duktig, domaren hade inte så mycket att dra på, annat än farten.

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Jämför inte din hund med en annan mer fartig hund.

Alla hundar är individer.

Var ärligt nöjd med vad din hund presterar.

Se de positiva sidorna din hund har, häng inte upp dig på de negativa.

Satsa på att få till en så bra teknik som möjligt och försök få hunden så momentsäker som möjligt.

Stort tack till Jessica att du tog dig tid att svara på mina frågor! Den hunden som tagit över efter Katla är Tending Knigt, ”Mac”. De har redan hunnit med några VM. För bara nämna några meriter vann de silver på VM i Salzburg och blev Finska Mästare 2012!  Imponerande att prestera så bra med olika typer av hundar :-)

Katla, Olle, Jessica och Mac.

Heiditänket!

Heidi och Bolibompa

Den första som jag intervjuar är härliga Heidi Billkvam. Hon arbetar heltid med hundkurser i lydnad och vallning. Föder upp Border Collie under namnet Kronvallaren och innehar Kronbacken Gård där man kan hyra stuga i samband med kurs eller när man behöver ett boende då man är i Värmland.

Besök gärna Heidis hemsida för se mer, Kennel Kronvallaren.

I den här intervjun berättar Heidi om sin egenuppfödda Border Collie, Kronvallaren Bolibompa. Trots att Bolibompa inte var fartig från början så blev hon 7:a på SM och fick tävla för lydnadslandslaget. 

Hur skulle du beskriva Bolibompa ?

Bolibompa var verkligen inget lydnadsämne från början. Hon var inte född med snabba reaktioner. Hon var ”tung i rompa” som jag kallade det och la sig ganska sakta.

När hon var runt 7-8 månader så kom hon i passgång på inkallningen.

Jag fick kommentarer om att den där hunden kommer du inte komma någonstans med. Hon är alldeles för lat och trög. Fick även påpekat att jag borde träna mycket sitt i grupp för att hon var så lat och skulle lägga sig.

Vilket visade sig vara helt fel!

Bolibompa la sig aldrig i sitt i grupp, däremot fick den personen som nämnde detta själv problem, då hennes hund la sig pga. av stress.

Jag accepterade Bolibompa för den hon var och det bästa vi både visste var att träna tillsammans.

Hur arbetade du med hennes fart och motivation?

Mitt sätt att arbeta är att jag belönar fel för få rätt.

Jag belönar helt enkel dålig fart. För mig är det jätteviktigt att mina hundar aldrig har en tanke på att de gör fel. Min grundtanke är att hunden ska känna att den har ”one million dollar worth” och alltid är bäst. Vilket tempo än hunden kommer i så blir det full fest!

På så sätt tycker mina hundar det är jättekul att komma till mig. De får inga hjälper eller stöd utan blir bekräftade då de sitter vid min sida. När hunden sedan gjort detta 100 gånger och de verkligen tycker att det finns inget bättre än att komma till mig. Då kommer tempot!

Helt plötsligt så började Bolibompa springa jättefort på sina korta, tjocka ben. När vi sedan var ute och tävlade så fick vi aldrig några avdrag för tempo. Tvärtom hade hon ett underbart jämnt tempo. Det jag fick undvika var att dela upp momentet för mycket så hon inte fick fel förväntan i inkallningen och jag tränade mycket helhet. Det gav henne ett mycket gott självförtroende i vad hon skulle göra.

Många av dagens tränare vill inte belöna fel eller dålig fart. Jag vill inte ens tänka den tanken när jag tränar hund. Vad tror du hunden upplever då? Jo, då börjar den tänka… Är det på ett visst sätt jag ska komma på? Nu blev det svårt! Istället för tänka ”hon kallar och det är lätt” och inkallning är jag bra på.

Det som ofta händer då du belönar fart på Border Collie är att de blir trögare. På grund av att de får en förväntan att det kan komma en belöning. De blir lätt ”låsta” och kan gå in i Eye.

Om hunden gör fel vid t.ex. ett skifte så bara upprepar jag kommando och det blir full fest ändå när den sedan kommer till mig. Skulle det bli fel en gång till så vet jag att hunden inte kan det i en kedja och tar ut det och tränar separat.

Ingen hund gör fel på flit!

Tycker du att du hade fördelar att träna henne även i andra grenar?

Vi tränade även vallning och Bolibompa blev Godkänd Vallhund. Jag var nybörjare på den tiden och kunde inte speciellt mycket. Jag tycker inte det gav mig någon fördel i lydnaden. Ska jag säga något så tycker jag att det stärkte vår relation ytterligare. I vallningen var Bolibompa mycket snabb. Hon sprang snabbt och lätt på sina korta ben.

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Det viktiga är att inte jämföra sin hund med andra, utan jobba så hunden känner glädje i det den gör. Bolibompa hade och fick inte lika snabba reaktioner som min Bearded Collie ”Shanti” som hade det naturligt. Hon gjorde sitt bästa och så snabbt hon kunde. Hon gjorde det med glädje. Nu blev tyvärr inte Bolibompa mer än 5 år så hon hann inte blomstra fullt ut men när vi var på EM i Kroatien fick vi den högsta poängen av alla svenskar i landslaget på inkallningen.

Vilka styrkor tycker du att Bolibompa har haft genom er lydnadskarriär?

Hennes styrka som fanns från start var att hon tyckte om att vara med mig. Det såg jag när hon kom i sin söta passgång när hon var liten. Hon utstråla ” jag kommer så snabbt jag kan, morsan”. För mig finns det två typer av hundar. De som ger energi och de som tar energi. Bolibompa var definitivt en hund som gav energi. Hon hade en otrolig samarbetsvilja. Ville aldrig sluta träna och var en mycket speciell hund då hon tittade på mig med sin ”glöd” i ögonen.

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Grunden är att du tycker om din hund. Vägen är målet – inte resultaten. Tänker du på resultat och tänker att du alltid ska vara på topp så tycker jag att man glömmer hur viktigt det är att trivas, träna och ha roligt med sin hund.

En hund som tror den är bäst och har gott självförtroende har ingen anledning att bli trög.

Dina tankar är jätteviktiga!

Jag tränade en annan trög BC upp till Lkl 3 och tyvärr lyssnade jag på andra och fick fel tanke i huvudet under inkallningen ”ja, det kanske inte går så snabbt” (innan hade jag aldrig funderat på hans fart). Det kände den här hunden och efter det tog det 14 dagar innan den hunden ville komma till mig igen. Hundar är smarta! Där lärde jag mig verkligen vikten av att inte ha några negativa tankar då jag tränar hund.

TRO på din hund! Framförallt acceptera vad du har för hund.

Man kan göra en jämförelse med ett barn som går i skolan. Tänk om du sa till barnet ”titta på din bänkgranne. Se vad duktig Lisa är på att skriva, varför skriver du inte lika bra”. Vad tror du den kommentaren ger barnet för tankar?

Träna så att du skapar en hund som har så gott självförtroende så den tror att den är världsbäst! Inkallning är jag suverän på och matte/husse blir alltid nöjd.

Välj dina träningskamrater med omsorg. Välj människor som vill dig väl, ger bra energi och när ni tränar välj ut själv vad de ska titta på. Diskutera detta efter träningspasset! Var mån om att ingen ska störa dina positiva tankar under träningspasset. Lägg upp träningen som du vill ha det!

Att träna mycket helhet gör tävling lätt. Jag är inte rädd för göra moment flera gånger även om första gången är viktigast! Då mina hundar tycker de är världsbäst går de inte ner sig. :-)

Avlutningsvis vill jag tacka Heidi som delat med sig av sitt sätt att tänka runt träning. Då Bolibompa sorgligt dog vid endast 5 år så bestämde sig Heidi för att satsa på vallningen. Framgångarna har inte låtit vänta på sig och i år blev Heidi SVENSK MÄSTARE!

Stort grattis igen från oss! Det är verkligen glöd i Heiditänket! :-)

Heidi och sin Emma som blev SM-vinnare i vallning, 2014.