Arkiv: Friskvård

Vårkänslor!!!

Igår var det tävlingsledarexamination på Vadstena BK.

Livet har rullat på bra på sista tiden med olika saker så jag har i ärlighetens namn inte läst på så mycket som jag borde. Trots det tyckte jag att det skulle bli kul med examination. Utbildningen har varit rolig också gillar jag den där känslan när man genomfört någonting. Alla vi som gjorde examen igår blev godkända. Kul!!! :-)

Idag var det åter dags att träffa Marie Söderström med Vessla. Jag tycker ju att han rör sig bättre och känns mycket starkare. Marie gick genom honom ordentligt samt gav Vessla massage. Hon tittade även hur han rörde sig fritt på hennes tomt (galopp för hela slanten) och hur han rörde sig i skritt samt i trav, då med sele på sig.

Vessla fick OK-stämpel av Marie :-)

Det betyder självklart inte att jag får köra för hårt direkt utan att jag fortfarande måste fortsätta ha sunt förnuft och lägga på mer motion och träning eftersom… han är fortfarande inte ”klar” i sin kropp men på god väg :-)

Det underbara är att vi nu kan komma igång med många saker. Förutom att jag kan ha honom mer lös, förlänga våra joggingrundor (det är faktiskt rätt mysigt att springa med Vessla. Han ser det som en uppgift och pumpar på – fram ska vi :-) ) så får vi ÄNTLIGEN komma igång och träna mer ordentligt!!!

Sök, upplet, brukslydnad, vanlig lydnad – vilken underbar vår vi har framför oss :-)

Tror bara de som själva lagt ner mycket tid och rehabat en hund kan förstå känslan när man äntligen får lön för mödan. <3

Det får vara vilket skitväder som helst den här våren…. jag ska bara njuta!!! Vårkänslor!!!! 😉 :-)

Vessla_150909_blogg7

 

”Återhämtning är viktigare än själva träningen!” – Intervju med SM-vinnaren i drag :-)

Det finns mycket att lära av duktiga hundförare inom olika hundsporter. En duktig hundförare sa till mig en gång ”om det var så enkelt att bara åka och tävla” och berättade sedan hur hon la upp sin planering för varje tävling. Nää… det var verkligen inte bara att tävla i hennes fall. Förberedelserna var många och ofta var hon på tävlingsplatsen flera dagar innan för ge sin hund och sig själv de optimala förutsättningarna att lyckas.

En kvinna som inte lämnar något åt slumpen är Marlene Karlsson som tävlar i drag med sina Siberian Huskys. Jag bad Marlene svara på lite frågor kring hennes träning, utrustning och återhämtning. Här finns det massor med bra saker för alla som vill ha hållbara och starka hundar :-)

Marlene_presentation_ blogg16

Lite fakta om Marlene!

Marlene Karlsson, har haft siberian husky i tretton år och varit tävlingsaktiv med draghund de senaste fem åren. Älskar att vara ute i naturen och njuta av när hundarna gör det som de är födda för – dra! Tävlar i huvudsak medeldistans med helt okej resultat, i år har det lossnat och vi har gjort mycket bra tider vilket ledde bland annat till SM-guld.

marlene_drag_blogg2016

I action :-) Foto: Eva Mårtensson

Hur mycket tid lägger du ner på att fysträna dina hundar?

Det blir fem pass i veckan; fyra dragpass och ett rehabpass. I genomsnitt 15-20 timmar i veckan inräknat förberedelser. Utöver det så blir det lite valpträning och annat skoj!

Hur viktig är utrustningen?

I draghundsträning så är utrustning oerhört viktig, kanske främst ur säkerhetssynpunkt. Det är viktigt att ingenting går sönder under träning och tävling, då kan hundarna riskera att komma till skada. Viktigast är att det är hög kvalitet på de delar av utrustningen som utsätts för mest belastning. De krokar som fäster spannlinan vid dragfordonet är väl de mest belastande, där skulle jag aldrig chansa varken i kvalitet och rutin!

Hur ska selen sitta på hunden? Är det olika för drag och t.ex. när man vill att hunden ska kunna dra då man går/joggar?

Selen ska sitta tight på hundens kropp! Tänk er typ som en fallskärmshoppare har. För att hunden ska kunna arbeta med full kraft så behöver den lita på att selen sitter där den ska. Allra viktigast är partiet runt hals och bröstkorg. Om selen är några centimeter för lång eller kort vid svansroten är inte lika noga. För lättare hobbydrag så går det att använda vilken sele som helst! Det går alltid att börja så smått med en vanlig bröstsele men för den som vill börja träna lite mer aktivt så kan jag varmt rekommendera att skaffa en ordentlig dragsele. Det spelar ingen roll om hunden går i spann eller ensam, om det är cykling eller joggning – samma sele går att använda till alla dessa aktiviteter. Men om du vill släpa kätting eller annat som ligger på marken kan det vara bra att titta på andra typer av sele så det inte blir ett obehagligt tryck på hundens bakdel.

Hur viktigt är det att man sköter och skyddar hundarnas tassar?

Jag skulle säga att tassarna är det absolut viktigaste för en draghund! Det är den överlägset mest utsatta kroppsdelen, i synnerhet för hundar som springer på barmark. Jag visiterar tassarna regelbundet flera gånger i veckan och går igenom dem grundligt vid varje rehabpass. Jag är noga med att klorna inte får bli för långa och att pälsen mellan trampdynorna är välvårdad. Om hunden har skav så skyddar jag tassarna med hundsockor och om de är torra så sätter jag salva tillsammans med socka i samband med träning. Om en hund börjar röra sig oregelbundet under träning så kontrollerar jag alltid tassarna omedelbart – i nio fall av tio så är det någonting som inte stämmer där.

marlene_barmark_blogg_2016

Träning på barmark. Foto: Josefin Andersson

Du har flera hundar. Är det stor individuell skillnad hur du får lägga upp deras fysträning?

Ja det är ganska stor skillnad. De har alla sina styrkor och svagheter, någonting som jag hela tiden håller mig observant på. Under själva spannkörningen kan jag inte individualisera träningen mer än att jag väljer vart i spannet som jag placerar hunden (långt fram, långt bak, höger eller vänster sida). Men vid varje rehabpass på löpband så kontrollerar jag hundarnas rörelsemönster och bedömer därifrån hur jag ska gå vidare. Den individuella träningen kan bestå av kompletterande skritträning före eller efter de ordinare passen eller i vissa fall att hunden får avstå den vanliga träningen under en period och istället antingen tränas separat framför cykel eller endast skrittas på löpband. Vid ett tillfälle i vintras så reagerade jag på små oregelbundenheter i rörelsemönstret på hundarna. Till exempel så var det en hane vars ena bakben pendlade lätt utåt i skritten. När jag började gå in närmare på vad som låg bakom rörelseförändringen så kunde jag konstatera att flera av hundarna var ömma i handlederna efter förra veckans fartträning. Hela spannet fick några dagars vila med extra skritträning och jag ändrade om i träningsschemat för att undvika framtida problem. Om jag inte hade märkt detta så hade jag kunnat stå där med skadade hundar någon vecka senare och kanske haft hela säsongen förstörd.

Det är väldigt populärt just nu med antidragselar för att lära hundarna inte dra i vardagen. Vad tycker du om dem?

Jag tänker att det är ett smidigt sätt att slippa konflikter som kan bli när vi människor inte är lika snabba i benen som hundarna normalt är. Jag ser inte att antidragselarna lär hundarna någonting men att de tar bort kraften så att vi människor får lite mer ergonomiska promenader. Själv så räknar jag med att mina hundar drar då de ju är gjorda för detta så jag sätter kopplet i midjebältet under promenaderna för att inte belasta nacke och axlar för mycket. Det är länge sedan jag testade dessa anti-drag-hjälpmedel så jag kan inte uttala mig närmare om det. Jag har själv använt grimma men fick bara problem med skav – och hunden hittade ett sätt att dra ändå.

Hur viktigt är återhämtning och vila?

Det är A och O! Träning är fullkomligt meningslös om hunden inte får bygga upp sin fysik under återhämtning. Däremot så gillar jag aktiv återhämtning; att hunden får vara i lätt rörelse med sin egen kropp som vikt för att stimulera blodcirkulationen och läkning av muskler. Det händer regelbundet att jag ställer in träningspass för att jag noterar att hundarna inte har fått full återhämtning. Detta är ingenting som skrämmer mig – återhämtning är viktigare än själva träningen! Det är också via återhämtningen som jag bedömer hundarna allmäntillstånd. Om de inte återhämtar sig som väntat så är det någonting som inte stämmer och jag behöver börja utreda vad som ligger bakom. Det är också graden av återhämtning som styr i vilken takt jag trappar upp träningen under hösten. Man kan säga att återhämtningen är mitt styrverktyg i hur jag lägger upp dragträningen!

marlene_återhämtning_vattenpromenad16

Återhämtning med vattenpromenad.

Det måste vara underbart att vunnit SM-guld. GRATTIS! :-) Vad tror du har varit de tre viktigaste komponenterna för att ni kunde vinna så överlägset i år?

Ja det är en god känsla! Det är kul att se hundarna göra tider som skulle räcka långt på de internationella tävlingarna. Det finns tre saker som jag absolut tror är nyckeln till deras fina arbete! För det första så har jag hittat väl fungerande rutiner för att de ska äta och dricka rätt både under träning och tävling. På våra resultat kan man se att de återhämtar sig till fullo från dag till dag, vilket är en bra prestation då de går lite längre distanser. Detta har jag bra grundträning och bra foderrutiner att tacka! Jag ser också tydligt att arbetet med regelbunden rehabträning ger resultat i form av att varje individ är starkare och bättre förberedd för hårt arbete – helt utifrån sina egna behov och förutsättningar. Lägstanivån i spannet ligger förhållandevis högt (ett spann blir aldrig bättre än den svagaste länken!). Slutligen så har jag nu lärt mig att lägga upp träningen på ett sådant sätt att hundarna når sin formtopp till en specifik tävling. Jag blev faktiskt själv mycket positivt överraskad att se hur långt detta kunde räcka – jag hade hoppats på att träffa en formtopp men den blev betydligt kraftigare än vad jag hade vågat drömma om!

Tack Marlene för att du tog dig tid att besvara mina frågor. Imponerande jobb du lägger ner och grattis igen till belöningen i form av ett SM- guld!!! :-)

Vill du läsa mer om Marlene och hennes hundar besök: Yabasta!

marlene_drag_blogg16

Vildmarksracet 2016. Foto: Björn Andersson.

 

Fyskoll – Vessla!

Idag var jag hos Marie Söderström med Vessla för fyskoll. Förra gången vi sågs så var det några dagar före jul.

Marie tyckte Vessla var mycket mjukare i musklerna. När vi var där sist så var han rätt stel, speciellt på vänster sida. Han var inte helt bekväm när Marie gick genom honom. Idag njöt han :-)

Framtassar som han är lite rädd om efter brutit en tå som valp, fick Marie känna och klämma genom utan han reagera. Det värmde mitt hjärta. Han var lite spänd på baksidan av höger lår vilket kan bero på att han kompenserat lite med den sidan. Fick bra tips hur jag skulle fortsätta massera honom och jobba med novafonen för få bort den spänningen.

I början av året hoppades jag på att Vessla kunde få vara lös och börja jobba mer fritt i mars månad. Nu blir nog istället så att vi kommer igång mer med sådan träning i början av april.

Jag ska börja jogga med Vessla, 2 gånger i veckan. Först blir det att varva att gå några hundra meter och sedan springa några hundra meter. Därefter kommer jag sedan lägga på mer allt eftersom jag ser att hans kropp svarar bra på våra joggingpass. Han ska i nuläget trava. Inte galoppera som jag så fint demonstrera för Marie när vi sprang lite utanför med sele och midjebälte. Lätt att dras med i hans tempo 😉

Vi kommer också få arbeta med lite uppletande i korridorer samt träna nosvindövningar under kontrollerade former. På så sätt får han komma igång med att springa lite men med en uppgift :-)

Det här känns mycket bra och jag får även utöka lydnadsträningen lite med fjärr och andra lugnare övningar. Vessla gör oftast saker helhjärtat så jag får testa det som jag tror är lugnt… och sedan se hur han agerar…

Underbart att rehabiliteringen går framåt och han blir starkare!!! Det viktiga är att han blir hel och frisk. Vessla är en hund som ger mitt liv mer kvalité´.  Älskar hans positiva attityd och lite buffliga sätt.  :-)

Vessla_150909_blogg11

Rehabilitering – Vessla!

Några dagar före jul var jag hos Marie Söderström med båda hundarna. Joy var fit for fight! :-) Det jag fick lite backning på var att vara mer noga med hennes stretching. Speciellt hennes bakmusklatur. Hade bra rutiner i våras och i somras som vi har gått tillbaka till :-)

Vessla_160105_vacker

Vessla – vacker på insidan och på utsidan <3

Så var det då Vessla som hade ätit Rimadyl i 10 dagar och i princip bara fått gå kvarterspromenader i 2 1/2 vecka efter vårt bakslag efter 5 dagars vila. Marie kände genom honom noga och tog det väldigt lugnt. Vessla är lite rädd om sina framtassar, speciellt vänster framtass där han som valp har brutit en tå.

Marie kunde inte känna någon svullnad på armbågen (även om hon poängterade att rimadylen kunde gjort sitt jobb). Däremot tyckte hon att Vessla var öm på hela sin vänstra sida. Med största sannolikhet har han ramlat och fått sig en ordentlig smäll på den sidan.

Jag har inte sett Vessla ramla men jag tror att han antingen ramlat vid ett tillfälle då han för första gången tog en större lov ifrån mig några dagar innan han blev halt eller lyckats med den tråkiga bedriften inne (då jag lämnade hundarna ensamma hemma en stund). Han är en rätt livlig och glad hund som gärna vill busa. Nu är det stenhårt att han och Joy inte får göra något race inne.

Marie tyckte annars att Vessla var bra byggd (inte varje dag man hör det på BC 😉 ) och var positiv till att han skulle återhämta sig. Han fick äta halv dos rimadyl en vecka till och jag fick även ett schema där jag trappar upp promenader, simning och träning eftersom :-)

Nu har Vessla gått utan rimadyl en hel vecka. Vi har inte haft några bakslag (ta i trä…) och jag ser hur bra han mår när vi utökar promenaderna och han får vara med på träningarna.

Vi är ju verkligen i startgroparna när det gäller träning efter att jag prioritera att ta det lugnt och lära känna varandra första månaden. Han kastrerades efter 2 månader – vila 10 dagar och nu åter igen vila efter skada. Marie poängterade även att man lätt glömmer bort att det är en stor omställning för en hund som vallat och mest rört sig i en helt annan terräng – till att flytta hem till mig och hänga med på de långa promenader vi oftast tar i skogen varje dag. Det tar ett tag för kroppen att bygga upp nya muskler som Vessla kanske inte är van vid att använda.

Vessla_160105_pallen

Fokus vid ingång.

Idag träffade jag Anna för lite lydnadsträning. Vessla fick göra lite ingångar med och utan apport, gripanden och träna vittring. Han var som alltid på ett strålande humör och grabben som tyckte godis var överskattat i början var så pass på att jag fick rädda mina stela fingrar i kylan mer än en gång.

Vesslas favoritbelöning är kamp och det är inte aktuellt just nu. Han är inte alls lika galen i bollbelöning så jag våga faktiskt belöna honom lite med boll. Mycket riktigt så tog han den belöningen lugnare (för att vara honom) :-)

Vi gick även en promenad efter som utökades med 10 minuter från förra veckan och peppar, peppar… så verkar min fina kille må bra :-) <3

Vessla_160105_busblick

Boll och snö var inte fel 😉

Alla foton tagna av Anna Hertzman.

En hållbar hund – Intervju med Marie Söderström.

marie_söderström_intervjublogg

Marie med Grappa och Zick-Zack. Foto: Malin Karlsson

Marie Söderström är en person som verkligen kan det här med både hundars och människors fysik. Hon har själv haft av en internationell karriär i långdistanslöpning med flera fina resultat på SM, NM och VM.

Hon har jobbat länge och har bred erfarenhet av rehabilitering och friskvård på hundar. Förutom vara på olika kliniker och hundföretag så har hon även det egna företaget Dynamic Rehab & Sport.

Jag tycker personligen det bästa med Marie är att hon själv är aktiv i olika hundsporter och vet vad som krävs för att hunden ska orka. Hon är både licenserad personlig tränare på hund och människa. Det har gjort att många hundmänniskor som vill ha ett helhetskoncept där man jobbar med att ha både sig själv och sin hund i toppform vänder sig till Marie.

Nu har Marie också utbildat sig till Mental tränare. När man tänker på all erfarenhet denna kvinna har från sin tid som elitidrottare och gedigna erfarenhet med att jobba med olika hundförare och hundar, både i egenskap som personlig tränare och i rehab/friskvårssyfte så vet i alla fall jag vem jag skulle vända mig till om jag vill anlita en mental tränare.

 

Du har jobbat många år som fysioterapeut. Har vi blivit bättre att ta hand om våra hundar fysiskt?

Ja, absolut har det skett en förändring. Nu förstår man betydelsen av att ha en god fysik hela livet.

Många är mer noga med uppvärmning/nedvarvning, träningsplanering, unga/äldre hundars träning mm.

Kan däremot tycka att det ibland kan bli lite överdrivet… med kedjor, viktmanchetter, extrema belastningar av olika slag. Det är viktigt att skaffa sig grundläggande kunskap i träningsfysiologi och veta vad behöver just min hund träna.

Man bör heller inte glömma bort sin egen betydelse med god fysik då man är den ena halva av ekipaget.

 

Vad är absolut det viktigaste att tänka på för ha en hund som ska hålla fysiskt?

Sund kropp. Träna det som hunden behöver för att kunna utföra sin sport optimalt. Inte påbörja hård belastande träning för tidigt, förbereda hunden för uppgiften, uppvärmning, nedvarvning och omvårdnad (massage, fyskoll, mm.)

Det är alltid viktigt ställa sig frågan – varför behöver jag fysträna min hund och förstå följderna av den träning man utsätter hunden för.

 

Nu är vi inne på slutet av december och även om det är ovanligt milt ute så har vi kallare vinterdagar framför oss. Vad ska man tänka på vid snö, halt underlag och minusgrader?

Längre uppvärmning, täcke om hunden är stilla mycket, mjuka tassar, ev. skor De flesta hundar klarar ganska kalla dagar under aktivitet.

Sunt förnuft när det gäller halkrisk, vara i bilen, ligga still. Är det väldigt kallt så bör man inte köra för hårda och långa arbetspass om hunden inte vant sig arbeta i kyla.

 

Nu för tiden så tränar många sina hundar året runt. Hur viktigt är det att ha inplanerade vilodagar eller viloperioder och vad innebär vila?

Man får inte glömma att all träning är nedbrytande och vila behövs för återhämtning, uppbyggnad och hållbarhet. Dessutom är vila viktig för fortsatt glädje och motivation.

Kroppen behöver ”läka” ut småskador som de flesta kanske aldrig har märkt av på sin hund…

För dagbok och se till att vilodagar även finns med!!

Vila kan vara ganska individuellt… både fysisk och mentalt behöver hunden återhämta sig.

Lugn simträning, jogga, cykel, promenader kan också vara återhämtning.

 

Hur mycket tid tycker du att man ska lägga på friskvård varje vecka för ha en hund som ska orka med fysiskt många år på tävlingsplan?

Friskvård omfattar ju ganska mycket och svårt sätta tid på… Har man en klok träningsplan och lär sig enkel massage/låter någon terapeut massera, känna igenom hunden regelbundet för att motverka att spänningar byggs på, simträning, vibb mm så kommer man ganska långt.

Fotografering med Marie Söderström för tidningen Spring Reporter Ingmarie Nilsson

 Marie med sina 4-benta :-) Jack Russeln Zick-Zack som tävlar i elitspår och lydnad. Grappa är ett nytt tillskott som tränas i både spår, sök och lydnad. Foto: Björn Dahlgren.

Halta hundar & firande.

Efter Joys tävling i Kungsör för nästan 2 veckor sedan så gick jag direkt till Rydskogen med hundarna när vi kom hem efter bilresan. Det tar ca.10 min och gå dit. Vilket är bra för då är båda hundarna uppvärmda innan de får springa lösa och sedan får de varvas ner med den avslutande koppelpromenaden.

Vessla_150909_blogg8

Hundarna var sedan själva en stund då jag gick ner till centrum för handla lite nödvändigheter. Direkt när jag kom hem så såg jag på Vessla att något var fel. Han reste sig tungt i stället för ha sitt vanliga, snabba rörelsemönster. Senare på kvällen haltade han kraftigt efter vila.

Min glädje efter tävlingen byttes snabbt mot oro. De första dagarna gjorde jag misstaget att ta lite för långa koppelpromenader. Efter det så blev det bara promenader runt kvarteret. Vessla började kännas lite bättre efter dag 3 med ordentlig vila. Dag 5 så fick han följa med och sitta bredvid när jag tränade Joy i en inomhushall. (tänkte att passivietsträning är alltid bra) Vilket fungerade suveränt i början. Han låg snällt och tyst och tittade på.  Tills jag fick den idiotiska iden att köra lite agility med Joy…

Då var tydligen gränsen nådd för Vessla. Nu ville han också vara med. Bordet han var kopplad till flög all värdens väg då han kom skenande in på agilityplan. Joy som inte såg att det var Vessla först sprang också som en galning. När jag fann mig i röran så stannade Vessla direkt när jag sa hans namn. På kvällen var inte bara Vessla halt utan även Joy… ;-(

Joy blev tack och lov bra efter några dagars vila men Vessla har inte känts 100. Han visar knappt någonting men magkänslan sa annat. De enda gånger man kunde se att han var lite halt var när han vilat en längre stund och då var det de första stegen innan han fick igång kroppen.

Idag var vi hos Djurdoktorn. Veterinären trodde att Vessla har en överansträngning/sträckning i ligament/muskelfäste i vänster armbågsled. Han kommer nu få äta Rimadyl i 10 dagar och vi får fortsätta med våra 5-10 minuters promenader. Därefter får vi utöka promenaderna lite successivt och börja med rehabilitering.

Vessla_150909_blogg

Längtar till glada Vessla är fit for fight igen <3

Jag är jätteglad att det bara är muskulärt!!! Många jobbiga tankar har farit genom huvudet de sista dagarna. Veterinären tyckte som mig att Vessla är en hund som inte i första taget, visar att han har ont. Den 22:a december ska Marie Söderström få gå genom både Vessla och Joy. Har stort förtroende för Marie så då får vi se vad hon tycker efter helvilan för Vesslas del. Bra också att få en ordentlig genomgång av Joy efter hennes hälta.

Nu känns december månad mycket mer trevlig och igår så firade vi med bästa träningskamraterna att Joy är elithund. Det känns så trist att kämpa med saker och när man sedan uppnår det så ska man bara sikta mot nästa mål. Nä… jag vill njuta också :-)

Vi hade aldrig klarat att bli uppflyttade om det inte vore för Maggan och Annas stöttande och hjälp. Tanken var att bjuda dem på lite god mat och tårta MEN som vanligt blev vi åter igen bortskämda.

firande_joyelit_151210

 På bilden är inte allt med (hundarna hann avnjuta några delikatessben och katterna hann tyvärr sno en pralin när jag tittade bort)

Joy verkade förstå att vi firade henne och var mycket nöjd med alla aptitliga gåvor :-) Maggan, jag och Anna bestämde att vi ska införa ny tradition med att fira – framsteg, segrar, uppflyttningar och roliga saker. Livet är kort så det är bäst att passa på 😉

I eftermiddags så åkte jag upp till Stockholm för besöka Stockholmsmässan imorgon. Hoppas få ta del av rolig lydnad och även hinna se några HTM-ekipage.

Trevlig helg! :-)

Badbrudar :-)

Min vän Anna Wass och jag har vigt söndagarna sedan början av januari till simning med våra hundar :-)

Det är riktigt roligt att få ha en hund som älskar att simma från början :-) I söndags så fick Joy simma utan lina då hon trots sin racerfart i bassängen är lyhörd. Linan får däremot vara kvar ett tag till då hon går i bassängen (som säkerhet) så vi kan träna in ordentligt, att hon hoppar i på mitt kommando. Joy forcerade kompostgallret sist och gjorde Sly sällskap då hon simma sitt pass. Sly var inte lika förtjust som Joy… 😉

Fått en ny dator idag som kompensation för ”måndagsexemplaret” som inhandlades i mellandagarna. Passar därför på att lägga ut bilder på mina badbrudar som Anna tagit :-)

Joy (eller Yoda 😉 ) simmar i början av februari :-)

Joy 2014-02-16

Galen blick :-)

Sly

Slys simrörelser sedd från glasfönstret på ena bassängsidan :-)

Även Slysan älskar att simma :-)

 

Annas badgalningar :-)

Timse

Ina

och slutligen en bild på Zingo som jag tagit med mobilen :-)

Nu blir det en paus på simmandet några söndagar framåt, då de är inbokade med lite annan hundträning . Vi kör igång igen den 16 mars och nyttjar de sista simpassen på kortet fram till mitten av maj :-) Det ser både jag och hundarna fram emot då simning är en suverän friskvårdsträning! :-)

Lite av varje :-) …

Förra veckan var en lite motigare vecka och hundarna har fått mest korta träningspass samt långpromenader. Jag har lagt ner (tyvärr) energi på lite fel saker, samtidigt som jag har varit väldigt rastlös… I mitt fall är det väldigt lätt att då försöka hitta något nytt hundprojekt att lägga pengarna och energi på…  Den här gången lyckade jag faktiskt ändå finna så pass mycket sinnesro och vara nöjd med  de inbokade lydnadssatsningarna för Anne Dahlin under året. ”Need no more” på lydnadskursfronten känner jag …. och min tunna plånbok pustade ut 😉

Under veckan har  jag hållit vittringskampanjen vid liv iallafall :-) Jag är nöjd med Joy’s grundträning. Vi har en bit kvar med störningsträning etc.  :-) Sly som är en riktig slarver har också börjat få in noggrannheten och koppla på nosen bättre.

Maya har svårt att skifta mellan apportering & vittringstanken, så jag har börjat träna övergången mellan markera och apportera på samma sätt som med Joy och det fungerar riktigt bra! :-)

Här är en liten vittringsfilm på Joy från förra måndagen.

Jag har också kommit igång med HTM- träningen. I nuläget blir det ett pass i veckan som jag kommer bara träna på HTM med Joy. Snälla Anna Wass peppar och coachar oss :-)

Igår var jag och simmade med Sly och Joy för tredje gången i år, det går mycket bra! Sly älskar det och Joy verkar vara på god väg  :-) 😉 Maya som är allt annat än bekväm i simhallen, får stanna hos Annas sambo Jonas medan vi åker iväg och simmar. Verkligen suveränt att vi kan hjälpas åt! Tack Anna och Jonas :-)

Foto : Anna Wass

Simgänget :-)

Inspirerad av Anna W lägger även jag ut bilder på vårt simgäng som simmar varje söndag samt några bilder på Joy som när hon blir lite större kommer få simma med de andra :-)

Börjar med vårt vackra sällskap!

 Tim simveteranen :-) 

Killen som verkligen älskar att simma :-)

Fröken Ina :-)

Anna tycker ibland att hennes Fröken är lite intensiv –
förstår inte alls vad hon menar 😉

 

Mitt gäng :-)

Sly som börjar riktigt känna sig hemma i bassängen :-) 


Idag testades jetstreamern och Sly kämpade på fint :-)


Maya den seriösa :-)

Även hon börjar känna sig hemma och kan t.o.m. ta i mot belöning :-)

Joy som tycker simhallen är ett toppenställe :-)


Dagens öronstatus :-)

 

Friskvård & miljöträning!

Dagarna går verkligen i rasande takt…

Vi har hunnit med lydnadsträning i ridhus med Maggan och besökt HU en gång till :-)

På varje ställe som jag besöker så får Joy bra miljöträning samt vi passar på och leker lite. Hon finner sig snabbt på nya ställen :-)

Idag var det veckans simning med Anna och hennes Vita Herdehundar på Norsholms hundsim/rehab.

Det har vänt kan man säga i simningen. Sly som varit jättestressad har kommit förbi den värsta stressen och simmar på riktigt bra :-) Vågar inte ha henne lös ännu i bassängen men vägen dit känns faktiskt inte så lång :-).

Sly

Maya som simmade på med fin simteknik och självsäkerhet i början, har tyvärr gått in i sin egen bubbla :( Helt mitt eget fel då jag missbedömde ljudet från jetstreamern som visade sig vara rätt ljudlig i rummet bredvid där de fick ligga de första simpassen medan Annas hundar simma.

Trots att båda BC-damerna nu får vara i samma rum som simbassängen och Maya kopplar av bra då de andra simmar så är det jättesvårt att få kontakt med henne och hon simmar bara effektivt åt ena hållet i bassängen.

Anna och jag har försökt på olika sätt att tänka ut vägar för nå henne men då hon stänger av oss, leksaker och godis …. ja, då är det inte så lätt…

Då jag inte vill tjata eller bråka med damen så får hon helt enkelt simma åt sitt favorithåll! Huvudsaken är att hon simmar på bra och får träna sin kropp :-) Min förhoppning är att den ”spärr” Maya har fått går över med tiden.

Maya

 Det funkar med lite gott efter passet iallafall :-)

Här är en liten badfilm på Sly. Första biten är från vårt första besök i bassängen där Sly är mycket stressad, vid ett parti slutar hon nästan simma helt och sista delen är från idag :-)

Joy var natuligtvis med och fick även idag miljöträning. Gillar verkligen den damens positiva attityd :-) Vi lekte lite och hon fann sig direkt och lekte med hela hjärtat! <3

 

 Foton tagna av Anna Wass