Arkiv: Agility

Kunskap är aldrig betungande utan bara berikande! – Intervju med Mia Oskarson.

mia_osckarson_blogg

Mia med sina Australian shepherdtikar, KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCh SE BCh SE SpCh MiVinna’s Auralux ”Lyxa” och Tillyhills Jävlar Anamma ”Pu”.

Vem är Mia Oskarson?

Jag är nyss fyllda 33, bor med min man Andreas och våra fem hundar i Granvattnet strax utanför Alingsås. Till vardags jobbar jag på marknadsavdelningen på Alingsås Energi.

Jag har levt med hundar sen -89 då familjen skaffade sin första hund, en Cavalier King Charles Spanieltik. Nästa hundar blev också Cavalierer då vi -98 köpte två hanvalpar (en till mig och en till min syster). Jag var då 15 år gammal och min Cavalier som hette Beatnik  blev den första hunden som jag gick kurser och tävlade tillsammans med, vi körde lydnad och agility tillsammans och tog LP1.

2007 köpte jag min första dvärgschnauzer som var tänkt att bli min nya tävlingshund. Homer hette han (Chottans Happy Homer), och han visade sig vara ett extremt speciellt litet måndagsexemplar 😉 . Vi gick kurser i nästan allt, lydnad, viltspår, trickträning, bruksspår, agility och rallylydnad, men allt mottogs mest med ett ”varför?” från hans sida. Han trivdes bäst med att vara sällskapshund och göra saker på sina egna villkor :-) .

Trots detta så växte sig mitt hundträningsintresse bara större och större,  jag gick mängder av kurser och flertalet instruktörsutbildningar. Jag blev mer och mer sugen på att skaffa mig en riktig arbetshund och började snegla mot bruksraserna. Efter mycket eftertanke, eftersökningar och ältande om raser, så köpte jag 2009 min första Australian Shepherd Lyxa (KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCh SE BCh SE SpCh MiVinna’s Auralux).

Hon blev verkligen allt jag önskade och mer än jag kunde drömma om i min nya tränings – och tävlingskamrat, och tillsammans har vi tagit oss till elitnivå i både lydnad och bruksspår, hittills kvalat till två lydnads-SM och ett bruks-SM (försöker hålla kvar vår kvalplats även till bruks-SM 2016), vunnit DM i lydnad 2014, vunnit Årets Aussie i lydnad 3 år i rad och Årets Aussie i bruksspår 2 år i rad, varit med ett flertal gånger i SBK’s Talangtrupp och Spetsgrupp, och har en mängd fler meriter. Vi tävlar även i agility klass 2, och där är det mer tidsprioriteringar som gjort att vi inte tagit oss längre då Lyxa även är en riktigt duktig agilityhund.

Förutom Lyxa består min och min mans flock just nu av min påläggskalv Pu (Tillyhills Jävlar Anamma), en australian shepherdtik på snart 2 år som jag tränar lydnad, spår, sök, svenskskydd och agility med (vi är uppflyttade till lägreklass spår och har ett 2:a pris i lkl 1) samt våra tre dvärgschnauzrar, Smalis (AGHD1 Hönsetorps American Award), hans son Boss (Hönsetorps Cake Boss) och vår importhane Barney (Super Plays Way to Go). Min man sköter det mesta av träning och tävling med dvärgschnauzrarna, men jag tränar även Boss i agility tidvis.

Som man kanske förstår så är hundar och hundträning en rätt stor del av mitt och Andreas liv 😉 .

Du är en flitig kursdeltagare. Hur många kurser brukar du gå på ett år?

I år har jag hittills gått en helgkurs i sök för Git Jering, en heldagskurs i agility för Elin Fahlgren, en heldagskurs i lydnad för Karin Fisher Kristiansson, , en onlinekurs i hoppteknik för Fanny Gott och går varje vecka på privatlektioner i agility för Emelie Merenius. Förra året gick jag bl.a en lydnadshelg för Siv Svendsen, en heldagskurs i lydnad/brukslydnad för Anders Kjernholm, en 2-dagarskurs i lydnad för Jessica Svanljung, en brukslydnadskurs för Git Jering och lydnadskurs för Mona Kjernholm

Så det blir rätt så många, även om antalet har minskat lite de senaste åren. Kanske en 5-6 kurser av olika längd om året och så privatlektioner kontinuerligt.

Du är en duktig hundtränare som deltagit på både SM i lydnad och i bruks. Vad är det som gör att du fortsätter gå kurser så flitigt?

Jag vill hela tiden fortsätta utvecklas i min hundträning, lära mig mer om olika metoder och hur andra duktiga hundtränare tänker och tränar. Jag vill ha utomståendes ögon på det jag och mina hundar gör så jag inte blir hemmablind och bara tragglar på med saker som kanske inte är vare sig konstruktiva eller hjälper oss mot vårt mål. Jag tror att det är nyttigt, till och med nödvändigt, att då och då träna för någon annan oavsett hur långt man kommit eller hur länge man hållit på, just för att få nytt bränsle in i sin egna träning och inte köra på som man alltid gjort bara av gammal vana, trots att det kanske inte ger det resultat man vill ha.

När man går kurs så ser man ju även vad de andra kursdeltagarna tränar med sina hundar, vilka problem de kan ha och hur instruktören skulle angripa det för att lösa upp knuten. Även om det kanske inte är någonting som jag själv och mina hundar har problem med, så snappar man upp saker som kan vara bra att ha till framtida hundar. Kunskap är aldrig betungande utan bara berikande!

mia_lyxa_lydnadssm_bloggMia och Lyxa på SM i lydnad 2015.

Vad tycker du en bra kurs ska innehålla?

Svår fråga, eftersom det är så olika beroende på vilken sorts kurs jag går och i vilken gren! Men jag gillar när det är en tydlig röd tråd genom kursen, men att det samtidigt finns plats för flexibilitet. Jag gillar när det ges individanpassade läxor och uppgifter. Och tillgång till kaffe, det är alltid ett tecken på en bra kurs, nästan en nödvändighet 😉 !

Hur ska en bra instruktör vara?

Enligt mig är en bra instruktör en som ser ekipaget som står framför hen, och utgår ifrån deras erfarenheter, mål och individuella egenskaper och inte en svart/vit mall när det ska ges tips och råd. En bra instruktör är rak och tydlig och säger till mig vad som är bra, men är även tydlig med vad som inte är bra och hur jag ska kunna göra det bättre. Det ska finnas gedigen erfarenhet av det hen lär ut och hen ska kunna ge ett flertal lösningar på samma problem, så man själv ska kunna testa sig fram till den lösning som passar en och ens hund bäst.

Att instruktören har en stor erfarenhet av eget tävlande ser jag som aktiv tävlingsmänniska som ett krav, då jag vill träna för de som har varit dit jag vill ta mig. Flera av de jag går/har gått kurser för har tävlat på VM/NM och/eller flertalet SM med grymt bra resultat, några med flera hundar under lång karriär. Att de tävlat så högt innebär att de har både teoretisk och praktisk erfarenhet av vad det innebär att t.ex kvala till sitt första SM, vilka mentala och fysiska svårigheter man kan stöta på och hur de jobbade själva för att lösa dem.

En del tycker kurser kan vara jobbigt genom att man helt enkelt visar sina svagheter för andra. Hur hanterar du sådant?

Jag har inga problem alls att visa eller prata om mina och mina hundars svagheter, då det är genom att göra detta som jag kan bli hjälpt framåt. Jag ser istället de kurstillfällen jag är på som ypperliga för att ta fram det som jag känner suger mest för stunden, och kunna få instruktörens akuthjälp för att få det att kännas bättre både kortsiktigt och långsiktigt (och oftast är det inte ens så dåligt som jag själv intalat mig, vilket ett par utomstående ögon kan få mig att se).

Men det är ju något som man kanske måste träna upp, förmågan att kunna visa upp det som brister utan att känna obehag, att känna styrkan i att våga visa upp sina svagheter. För svagheter har vi ALLA, alla människor och alla hundar. Den perfekta hunden finns inte, och man ska komma ihåg att även de som får saker och ting att se superlätt ut, de har garanterat också delar som de har behövt jobba stenhårt med för att lyckas få bättre.

mia_o_spår_bloggMia spårar med Pu.

Du går ju inte bara kurser. Du tränar också :-) Hur mycket tid lägger du ner på hundträning varje vecka?

Om man räknar med även allt som tillkommer runt omkring den aktiva träningstiden (t.ex. transport till och från träning, hjälpa träningskompisar, valla rutor, lägga spår osv) så är det inte ovanligt att jag lägger runt 15-20 timmar i veckan på hundträningen under högsäsong, under vinterperioden är vi rätt mycket lugnare.

Jag brukar träna lydnad ca 2 ordentliga pass i veckan (och så lite micropass nästan varje dag), agilityträning minst 1 gång i veckan, hoppteknik 3-4 gånger,  och så skogsarbete (upplet, spår, sök) minst 2 ggr i veckan. Nu när ljuset kommit tillbaka är det FANTASTISKT, då man kan träna hundar i dagsljus på vardagar även om man jobbar kontorstider :-) !

Vad tycker du är det viktigaste – oavsett om man går kurs, tränar eller tävlar sin hund?

Att vi har kul ihop, jag och mina fina hundar! Oavsett om resultatet i det vi gör är superbra eller rätt så kass, så måste det kännas kul för oss att göra det tillsammans. Det funkar inte att bara en i ekipaget tycker att det är roligt, oavsett om det är hund eller förare, utan vi måste ha samma feeling bägge två för att det ska vara värt att göra.

mia_o_spår1_blogg

TACK Mia för att du tog dig tid och besvara mina frågor. Mia är en flitig bloggare som delar med sig det mesta av sin träning och vardag med hundarna. Följ dem på Team Lyxlirarens! :-)

Lite mer hundträning den här veckan :-)

Ja, den här veckan har jag faktiskt hunnit med mer hundträning. Vilket har varit jätteroligt :-)

I måndags så frågade Maggan om jag ville köra några timmar i Högby Hundhall. Väldigt trevligt och jag fick med mig en del bra funderingar om fortsatt träning – det positiva när allt inte bara flyter på i träningen 😉 :-) Här är en film på Maggan och hennes söta dvärgtax Pixel som tränar olika fotpositioner.

I tisdags så blev det lite lydnadsträning för Vessla och BARA agility för Joy. Det ni… det var inte igår. Tänkte lägga ner agilityn. Har lite för svaga nerver för den sporten. Är rädd för att hon ska skada sig men Joy är en bra nybörjarhund i den grenen. Hon är inte stressad och har bra hoppteknik. Så vi får nog fortsätta. Det är grymt kul :-)

I onsdags så tog vi en långpromenad med Anna och sen blev det massage och novafonbehandling för båda mina hundar. Anna är grymt snäll och hjälper mig med Vessla som inte är van. Den här gången gick det suveränt. Han var mycket mer avslappnad och riktigt njöt av behandlingen.

I torsdags så hade jag bokat AniCura Hundcenter på morgonen. Trodde nästan det var ett skämt när klockan ringde. Att gå upp vid kl.5 är inte alls min dygnsrytm när jag arbetar natt. När jag väl var på plats så kändes det som ett trevligt sätt att starta en ledig dag. Mina träningstimmar flög iväg :-)

I går så träffade vi Anna för en promenad, äta gott (mycket viktigt 😉 ) och lite hundträning i hennes kök. Testade att hjälpa Vessla i ingångsträningen och det passar honom mycket bättre än shaping. Glömde tyvärr bort att lägga ut matta då vi körde apporteringar – dumt med en sån kvick hund som är under rehabilitering. Fick lite ont i magen när jag tittade genom filmerna… Han var lite stel på kvällen men känns ok och har inte visat någon stelhet idag – Puh!

Här är en liten film från det lilla träningspasset med Vessla hemma hos Anna :-)

Idag har dagen fyllts med tävlingsledarutbildning på Vadstena BK. Jättekul och givande. Inte bara som blivande tävlingsledare men även nyttig utbildning som tävlande. Jag tycker mycket om upplägget på utbildningen som Lena Martens och Johanna Jervgren håller i. Vi går först genom klasserna och sedan kör vi praktiskt. Passar mig perfekt! Förra gången gick vi genom Lkl.1 och 2. Idag var det Lkl.3 och Elit.

Så nu är man fullmatad av lärdom 😉 Ha en fortsatt fin helg! :-)

Sedan sist…

har vi hunnit med en hel del :-)

Hundarna har kommit igång med att simma på Norsholm Hundrehab. Första gången så var Anna snäll och boka simtider med sina hundar direkt efter mina och åkte lite tidigare för hjälpa mig med Vessla. Vilket gick mycket bra.

I söndags så simmade jag med Vessla själv. Det var väldigt smidigt, känns rätt skönt att jag har två badglada hundar :-)

Vi har även hunnit med rolig träning. I lördags körde vi sök med ett trevligt sökgäng här i Linköping. Vi har varit med tre gånger och jag lär mig hela tiden. Vessla tycker sök är toppen! :-)

Lydnadsträning både själv och med vänner fick vi till några pass under förra veckan och i måndags. Joy har fått lite mer träning än Vessla då jag tränar med sikte på tävling i slutet av November. Just nu så känns träningen otroligt rolig och jag är jättetacksam över de tips jag fick när vi var hos Niina. Vi har brutit en del onödiga mönster i träningen som gjorde att vi stod och stampa på samma plats. Just nu känns det som vi går framåt! :-)

Joy har även fått ett ordentligt agilitypass. Det var ett bra tag sedan vi körde sist. Roligt och utmanande – skitkul med andra ord. Perfekt träning att köra med Joy som lite motpol till lydnadsträningen.

I måndags så kastrerades Vessla och nu blir det koppelpromenader i 14 dagar. När jag hämtade honom vid lunchtid i måndags så fick jag veta att han charmat alla med sitt glada sätt. Han hade även lyckats med konststycket att ta av sig plastkragen 4 gånger… Vilket inte förvånar mig ett dugg. Han kan öppna kylskåp och dörrar. En plastkrage är ingen större match 😉

Jag hade ett smalare Hurtta halsband som fick hålla kragen istället för djursjukhusets smala band och nu så får den sitta orörd när den behöver vara på. Smidigt att det gick så lätt att lösa :-)

Imorgon och även nästa vecka så blir det lydnadskurs med fokus på Joy. Vilket på ett sätt passar bra nu när Vessla ska ta det lite lugnare. Jag har dock planerat in hela 2016 för Vessla. Vad det innefattar kommer jag skriva mer om när det blir aktuellt. Just nu ser jag fram emot roliga kursdagar med Joy :-)

2015_05_08_joy8_j

 

Out of comfort zone!

Det här med agility är helt klart ett kapitel för sig…

Hade någon sagt till mig för några år sedan att jag skulle träna agility och även tycka det är kul så hade jag nog bara sett det som ett stort skämt men man ska aldrig säga aldrig 😉

Jag tycker det är inte är helt lätt att bryta mitt stela lydnadstänk. Lite nytta har jag av det då jag ÄLSKAR grundträning. Min ambition med Joy är att hon ska vara bra grundtränad och att jag ska lära mig agility så pass bra så jag är en hjälp där ute på agiltybanan, inte en stjälp som det är nu…

Den här veckan har vi hunnit med två RC-pass + tränat självständighet i agiltyn ute hos Barbro Ekenberg. Det är väldigt kul med RC men inte helt lätt att träna på låg höjd har jag fått erfara…  Som tur funkar det rätt bra på Barbros balans så det får bli lite färre pass under en period men förhoppningsvis med mer kvalité när vi har möjlighet att träna där :-)

Här är en RC-film från tisdags.

Nu har vi åtgärdat att det inte är ngn skarv mellan balansen och marken. Idag kändes det mycket bättre på den punkten. Joys lilla skutt som hon hade i tisdags var borta men så ändrar man något annat och då får man åter igen tänka till för få det optimalt.

Vi tränar även självständighet/grundträning så hon ska kunna ta hinder självständigt. Mycket nyttig träning! Jag får jobba mycket med mig själv när det gäller att springa på själv. Trots att vi gått genom det 100 gånger så vill inte min hjärna och kropp samarbeta. Vill gärna bli för stillastående. Känner helt klart att i den delen av agilityn så är det nästan mest träning av mig själv, att jag är på rätt ställe hela tiden.

Här är en film på självständighetsträningen från idag.

Sista delen på filmen tar hon sista hindret fel. Då vill lydnadsmänniskan i mig göra om, men jag börjar lära mig att det inte är hela världen. Jag är rätt duktig på att inte fastna och köra för många gånger i lydnaden. I agilityn drar det helt klart lätt iväg med för många repetitioner. Nästa träning så kommer jag shärpa till mig och köra samma sak max. 2-3 gånger. Därefter är det dags att träna något annat eller göra en förändring.

Jag är helt klart ”out of my Comfort zone” när det gäller agility. Jag som är så nojig jämt över att Joy ska göra sig illa ska alltså skicka henne över höga balanser, A-hinder och annat läskigt. Själv ska jag lära mig att springa på, hålla kontakt med min hund, vara tydlig och (framförallt) inte springa in i något.

I slutänden är det väl det som är själva grejen. Lära sig något nytt, våga och utvecklas med sin hund :-)

keep-calm-and-get-the-fuck-out-of-your-comfort-zone

 

RC – onlinekurs! :-)

Nu är Joy i full träningsform igen efter kastreringen. Hon känns väldigt glad, pigg och busig. Sitt rätta jag :-)

Agilityn körde vi igång, den 11:e mars med Running Contacts – onlinekurs för Fanny Gott & Cecilia Svensson. De första veckorna har vi kört 2 st. pass i veckan. Denna vecka har vi kört 3st. pass.

Jag håller passen mycket korta. Agilityn är ju ingen uthållighetssport direkt så det känns osmart att köra för länge. I lydnaden har ju fokusen mest legat på att få till snabba stop så det känns lite kul att låta Joy få springa på ordentligt – som hon älskar  :-)

Här är en film där Joy springer på matta för första gången…

och här är en film på dagen träningspass. 2:a gången Joy springer på planka där jag testar att ha externbelöningen på lite olika avstånd.

Är ju helt ”grön” på detta men roligt är det och att gå en onlinekurs passar mig perfekt! Man kan lägga upp hur många filmer som man vill och Cecilia och Fanny ger snabbt respons på deltagarnas inlägg.

Förra söndagen så startade vi även att köra agility med hinder. Vi gick en kurs för Petra N Lindström i Högby Hallen. När jag anmälde så trodde jag att vi skulle hunnit träna lite innan men när kastreringen sköts upp till februari så fick den kursen bli en start på träningen istället.

Lite läskigt att ge sig ut i hetluften direkt men också mycket kul!

I tisdags var vi även hos Barbro Ekenberg och gick kurs med det gäng vi gick med i höstas så nu är vi verkligen igång :-)

Efterlängtat!

Vad jag har saknat att inte kunnat träna ordentligt med Joy under 3 veckor.

Trodde faktiskt att det skulle vara lite skönt och bara träna en hund… nope… inget för mig! Jag kommer helt klart alltid vilja ha minst två stycken hundar och träna. Förstår i och för sig hur folk hinner med allt. Det tar ju ingen tid alls att bara träna en om man jämför med två eller tre… 😉

Min tanke var att trappa upp träningen lite efter hand… I Joys fall är det nog bättre att inte träna alls eller köra ordentligt. Frustrerad var bara förnamnet. Jag kunde nästan se hur det kom rök ur öronen på henne.

I tisdags så kände jag att snart kommer jag inte ha någon lägenhet kvar då ”tokrycken” blev allt intensivare och för både Joys, Sly´s, mina katters skull ( som har haft det tufft den sista veckan) är det bättre att den energin läggs på träningen.

Istället för den ursprungliga planen med fritt följ, fokus och ordförståelse blev det konskick, dirigering till ruta och dirigeringsapportering för sedan avsluta med fokus och koncentration = ett lyckat koncept!

Det kändes skönt att återigen ha två hundar att varva med i träningen. Sedan hade jag självklart nojor om jag kört för mycket på en gång men det gick snart över… 😉 Joy fick även överta Sly´s plats på slalomkursen för Barbro Ekenberg på kvällen. Vi körde några få repetitioner och Joy såg mycket nöjd ut över att få träna igen.

I onsdags så körde vi även igång årets simning. Både Sly och Joy var överlyckliga! :-)

Igår blev det lite lydnad igen och idag tränade vi på det vi lärde oss på senast kurstillfället på slalomkursen med Therese och hennes fina whippet.

Mycket skönt att ha två nöjda hundar här hemma :-)

Joy140216

Sly140216.1

 

Löp och agilityplaner :-)

Jag är rätt noga med mina hundar får rätt motion, rätt mat, genomtänkt träning osv.

Ibland glömmer jag dock bort mig själv…

Nu har jag under en period inte sovit tillräckligt (jobbar natt) och det funkar inte i längden så det har varit skönt och varva ner den här veckan. Fortsättningsvis kommer jag vara mycket mer noga med min egen återhämtning samt tänka till en gång extra när det blir inplanerat något som innebär lite sömn i samband med resor och långa träningsdagar.

I tisdags så började Joy löpa. 4 månader sedan sista löpet och då har hon även varit skendräktig mellan löpen. Jag hade planerat att kastrera henne i december då jag trodde att löpet skulle vara tidigast i januari… men som sagt Joy hade andra planer. Nu kommer hon bli kastrerad i slutet av januari istället.

Tidigare tikar som jag har/haft har jag nog inte ens reflekterat att de blir speciellt annorlunda när de löper. Joy blir påverkad under löpen även om hon går att träna. Jag upplever henne nästan ha tre personligheter.

Personlighet nr 1. Känsliga Joy = under löpet.

Personlighet nr 2. Energilåga Joy = under skendräktigheten.

Personlighet nr 3. Vanliga, galna & glada Joy = den tiden vi har mellan skendräktighet och löp. Då tycker jag hon riktigt lyser att entusiasm och glädje :-)

Tror helt klart att kastrera henne är ett smart drag. Löp med 4 månaders mellanrum tar mycket energi av damen och jag måste hela tiden ställa om vår träning i de olika faserna.

Det här året har jag ju börjat att träna agility även om vi inte har hunnit tränat så mycket är det helt klart något jag vill fortsätta med. Mina funderingar på att börja träna HTM bojkottas igen… vi lägger den tiden istället på agility.

Min ambition är att träna med både Joy och Sly :-)

Sly har ju bara tränat lydnad och lite bruks i nästan 6 år så det ska bli spännande att göra något helt nytt med henne. Känner jag henne rätt så kommer hon älska agility.

Det jag också gillar med agility är att det är även bra för mig att göra något som är en motpol från lydnaden. Träna bara lydnad blir för enformigt även för en lydnadsnörd som mig 😉

Tänker jag tillbaka på det här året tycker jag annars att det har varit ett mycket bra år. Fått mycket bra input hur jag ska träna vidare i lydnaden med både Sly och Joy. Agility har definitivt gett mersmak och jag ser fram emot ett roligt träningsår 2015! :-)

slyjoy_140726

 Sly och Joy njuter och leker sommaren 2014 :-)

 

Glimten i ögat är tillbaka :-)

Joy har varit skendräktig under ca 3 veckor. De veckorna har präglats av att hon varit mer splittrad, orolig, känslig och inte haft så mycket aptit.

Vi har tränat ändå men jag har fått påminna mig om att det är mycket hormoner som tagit energi då hon inte varit sitt vanliga, busiga & härliga jag.

Jag är verkligen glad att vi har börjat med agility. Visst det har märkts även där att hon var lite låg men det har helt klart varit lättare att jobba sig genom. Springa snabbt, hoppa, tunnlar & slalom. Det är hur kul som helst enligt Joy :-)

Håller med henne, var uppe på klubben igår och tittade på agilitytävlingar. Tanken var att vara där max en timme så jag lämnade hundarna hemma. En timme blev snabbt tre timmar fast jag frös hela tiden så var det helhäftigt att se så många duktiga ekipage. Förstår helt klart att det är lätt att bli agility”biten” :-) 😉

Idag efter jobbet på morgonen så åkte jag upp till klubben. Regnet & blåsten gjorde så jag fick påminna mig ett antal gånger att det är bra att träna i alla väder…

Joy var helt överlycklig, busig och hade sin underbara glimt i ögat tillbaka igen <3 Glömde det där med vädret rätt så snabbt! Tre timmar senare åkte jag hem & kände mig nöjd att mina hundar hade jobbat på så fint i höstrusket.

Den ”nöt” som känns angelägen att knäcka i Joys träning just nu är att få upp en snabbare reaktion på ”stanna” i både inkallning och ruta. Det är som att när hon väl springer så är det så roligt i sig så mitt kommando tar 2-3 sekunder innan det sjunker in… Vill bevara hennes härliga driv idag men måste helt klart komma på något som får henne att reagera på mitt kommando fortare.

Hon gjorde många andra fina saker som jag värdesätter. Fina ingångar, fartiga apporteringar & snabba gripanden samt snabba halter i fria följet läggs in på pluskontot :-)

Sly var också härligt glad & sökte upp mig själv hela tiden för att jobba. Hon brukar gärna vilja checka av omgivningen innan hon är helt fokuserad men idag fanns hennes fokus från början. Både fria följet och Z kändes härligt.

Idag hade jag en glad låt spelandes i huvudet under både Joys och Slys fria följ & den ska jag nog fortsätta ha i bakhuvudet för idag så kändes det som jag inte la ner några känslor i halter eller i sakta marsch. Damerna hängde på & det kändes bra :-) I just halter (Joy) har jag fått tanken. Är hon med? = sega halter och i sakta marsch har jag överanalyserat mitt gående (Sly) vilket lett till en vobblig hund vid sidan. Skönt när man kan vända saker med lite musik & hålla en bra rytm i fria följet.

Fortfarande rått ute men nu blir det att hämta energi till jobbet i natt. Börjar med en varm kopp the :-)

 

 

Kurstankar…

Redan snart september…

Hunnit med mycket det här året. Eftersom tiden går så fort så har jag redan planerat lite inför 2015 :-)

Jag har kommit till en punkt där jag känner att efter hösten och vinterns lydnadskurser kommer jag inte gå en enda lydnadskurs under 2015!

Sedan Sly flyttade in till mig 2009 och som är min första hund jag började träna ordentligt har jag hunnit gå MÅNGA kurser som naturligtvis varit givande, utvecklande och berikande :-)

Det är jättebra med kurser men det är dags att lita på sig själv!

Nu ser jag självklart fram emot de kurser vi ska gå under hösten/vinter men sedan tror jag det är välbehövligt att samla sina tankar och köra sitt eget race. Tycker jag är rätt bra på och träna hund vid det här laget 😉

Däremot kommer vi gå lite kurser när det gäller agility där jag är helt nybörjare. Agility är väldigt bra för Joy och min ambition är att hon ska bli bra grundtränad och att vi ska ha kul :-)

Större ambitioner vill jag inte ha i nuläget då huvudfokusen är lydnaden och tiden räcker helt enkelt inte till… även om man kan komma rätt långt med en bra grundtränad hund 😉 I vårt fall lär det ta sin lilla tid då vi kör 2-3 pass i veckan.

 

 

 

Sedan sist :-)

Nu är sommaren verkligen här och jag njuter :-)

Under några veckor har jag inte tränat så mycket lydnad med Joy utan lagt fokuset på annat. Spår, HTM och lite agility har vi hunnit med! :-)

Det jag egentligen vet men insett ytterligare är att jag inte orkar köra för många hundsporter. Tummen upp för alla duktiga människor som tränar och presterar bra i olika hundgrenar samtidigt :-)

Lydnaden är verkligen det jag tycker är roligast, gillar att man aldrig blir klar och att finna det bästa sättet som fungerar på Joy i de olika delarna.

HTM:en kommer jag lägga ner helt! Jag tycker helt klart agilityn är roligare och så passar det mig att inte stressa in saker så vi tränar in grunderna i lugn takt :-)

Jag har börjat spåra med Andreas och hans två Rottweilers en gång i veckan. Sly vet jag ju är riktigt duktig men som med all träning så är det en färskvara. Damen har tappat mycket spårkondition, vi jobbar oss sakta men säkert tillbaka :-)

Joy har väldigt lätt för spår & hon håller rätt så högt tempo så jag ska helt klart ha längre liggtid på spåret nästa gång.

Maya spårade suveränt förra veckan, då det regnade lite lätt och det var mindre flygfän ute. De gånger det inte är sådana förhållanden så kommer jag köra ett motivationsspår med henne där jag gömmer mig och hon får spåra upp mig. Tack och lov har i alla fall hennes matte så stort värde att hon skiter i flugorna 😉

Det som verkligen har varit roligt under de sista veckorna är att träna lydnad med Sly. Hon känns mer stabil i träningen och när det blir fel så börjar hon inte överarbeta eller ”checka ut” mentalt som hon gjorde tidigare. Tror att jag har kastrationen att tacka för att hon har lättare att fokusera. De där hormonerna tog mer energi av henne än vad jag insett…

Jag hoppas att Sly får vara skadefri och vi kan fortsätta träna på samma sätt, det känns snart aktuellt att titta ut några tävlingar :-)

Ibland är det inte så dumt att stanna upp och ta sig en funderare på vad man vill göra och satsa på. Livet känns rätt bra nu :-)