Månad: juli 2017

En charmig trio! :-)

Jag lever i ett område med mycket hundar. Vilket oftast är trevligt! Det som däremot är viktigt för mig är att mina hundar inte går fram till andra hundar. Lätt med Joy som jag har haft från valp. Tog mer tid att träna med Vessla som jag köpte som vuxen.

Det som har varit värdefullt för Vessla och mig är de promenader som vi gått både innan och efter vissa träningstävlingar och samträningar med hundar som vi inte tidigare träffat. Det hela blev mer avdramatiserat och jag märkte att Vessla är egentligen inte så intresserad av andra hundar. Numera kan vi oftast gå koppelpromenader – sida vid sida med andra hundar och han ger dem knappt en blick. Det är de första minuterna som de andra hundarna är spännande och är han lös så är han ännu mer ointresserad.

De hundar som mina hundar får umgås med är inte så många men tror de är nöjda ändå.

I nuläget är det Sly som bor hos mina föräldrar och jag har även haft dem ihop med Idas yngsta flat, Tosca.

Anna och jag träffas ju ofta men vi har tidigare haft hundar som inte varit så förtjusta i varandra. Så det har varit koppelpromenader / där vi varvar att ha dem lösa och kompostgaller inne som gällt. De hundar vi har nu är annorlunda och i lördags tyckte vi att det var dags att testa hur de fungerade ihop .

Låter bilderna tala för sig själva 😉

vessla_joy_sam170729.1jpg

sam_joy_170729

trion_170729.1jpg

trion_170729.5jpg

Foton tagna av : Anna Hertzman

Vad funkar och vad funkar inte – fjärren :-)

Idag blev det lydnadsträning på förmiddagen. En dag då jag vill checka av saker med Anna. Den person som känner mig och mina hundar bäst.

Funkar det? Är det här verkligen MIN målbild? Varvade springmoment med de som kräver mer fokus och koncentration av mina hundar. Har hunden rätt tanke?

Jag är jätteglad att vi filma. För mycket såg bättre ut än vad det kändes. En del saker som vi testat hamna i soptunnan. Nej, tack! Fel tanke eller helt enkelt inte min målbild för oss i det momentet.

I fjärren så insåg jag åter igen…. BORT med tegelstenen! Vessla hittar inte sin balans och kropp när vi jobbar med det hjälpmedlet. Istället körde vi med att jag satt nära med mina fötter lätt på hans framtassar för överträna förståelsen för låsta framben. Testade fjärren även på 10 meter och trots att det var kvalmigt ute och vi kört många fartiga moment innan så var det betydligt lättsammare känsla än tidigare i det momentet. Helt underbart att känna man är på rätt väg :-)

Bjuder på ett litet filmklipp från dagens fjärr med Vessla.

Anna tog helt underbara bilder på hundarna. Både på träningspasset och på promenaden vi tog senare. Bjuder på en bild av Mr. Happy ! :-) De andra bilderna får komma i nästa blogginlägg då jag ska bege mig till jobbet snart.

Vessla_170729Foto: Anna Hertzman

Semesterträning med hundarna :-)

Just nu njuter jag av min semester i fulla drag :-) Den är inte så lång den här sommaren då jag vill spara lite till höst & vinter så jag har nog tvingat mig själv att gå ner i varv rätt så snabbt för ta vara på varje dag.

Vessla och jag testar oss fram i träningen. På nytt konstaterar jag att detaljträning är bara glömma på vissa delar. Det är viktigare att han förstår helheten också får vi träna teknik på vissa moment när vi kommit längre och han är säkrare. Fjärren är ett moment han gör jättefint när jag är nära men blir jätteobekväm när det blir längre avstånd. Så idag bestämde jag mig för att plocka fram tegelstenen igen. Tanken är bara att komma ut på längre avstånd och blunda för tasstramp och lite förflyttningar. Jag vill att han vänjer sig vid att jag är på avstånd och vi bibehåller engagemanget och lättheten i momentet.

Joy har mycket mer ork och energi än tidigare. Vilket gynnar verkligen vår träning. Många delar har gått framåt. Vi känner varandra rätt bra och hon är mycket mer tillgiven och kelig i vardagen än tidigare. Kul att hon gillar sin matte mer och mer 😉 Det som jag tycker är en utmaning är framåtskicket till ”ingenting”. Jag vill inte kasta boll/leksak av den enkla anledningen att jag är skitdålig att kasta saker långt/rakt och det blir inget bra att skicka henne till en leksak. Hon blir försiktig och tappar fart så även om jag ser att det ger fina resultat för andra så måste jag hitta ett sätt som fungerar för oss :-)

Det som är roligt är att båda hundarna orkar med rätt så mycket träning. Jag tycker också de är mer förlåtande när det blir lite ”tokigt” och det är skönt att vi har en stabil och fin relation i grunden. Inser mer och mer hur viktig den delen är :-)

Filmade lite igår när vi var ute på LBK en sväng på morgonen. Vessla har mer förståelse för Hopp/Metall och dirigeringen. Lite slarviga upptag. När det gäller metallen så kommer jag inte ägna det någon energi alls. Det momentet är bara i Ly.2 . Viktigare att han har en bra helhet och i dirigeringen så tror jag att vi kan putsa mer och mer när vi kommit lite längre i träningen.

Joy älskar rundamomentet och nu börjar vi få in ordförståelsen som har varit den stora utmaningen i det momentet. Igår hade vi bara ett hinder så jag la bara några bräder från hopphindret på andra sidan. Vilket gjorde att hon drogs till hindret. Hon är inte dum 😉 Idag när vi körde med två hinder var det mycket lättare att ha henne mer rak då jag kunde alternera.

 

Övervinna hinder!

I våras reflektera jag en del över att Vessla inte hade det där ”suget” till rutan som jag är van att mina hundar får efter ett tag. Den mesta träningen med Vessla från början är allt annat än vacker… 😉 men efter ett tag då han brukar greppa helheten så brukar han överraska mig och helt plöstligt börjar saker falla på plats :-)

Rutan däremot kändes väldigt stillastående. 3 veckor innan vår första tävling i Ly.1 fick jag svaret. Vi var hos Ingela i Fyllingarum och hon hade tagit ut sina får på bete precis intill apellplanen. Jag var inställd på att han skulle tycka det var lite knepigt. Vessla har ju vallat sedan han var valp hos sin uppfödare innan jag köpte honom vid 17 månaders ålder.

Han blev lite kluven. Inget konstigt med det men sedan fick jag svart på vitt varför han inte uppskattat rutan… Han började undvika stängslet runt planen och även gräset som var klippt och låg på sidorna. Det var som ett minfält. Han tvärstanna direkt och gick inte ett steg när vi närma oss staketet och avgränsningarna runt plan. Både jag och Ingela insåg att han förknippa antagligen staketet och gräset som låg framför med ström. Vesslas uppfödare har berättat att han var en väldigt livlig och konstruktiv liten valp som tog sig ur alla valphagar hon hade så på ett sätt blev jag inte jättechockad. Han har gissningsvis rymt till fåren och fått sig en ordentlig ”kyss”… vem vet hur många gånger.

Jag har uppmärksammat lite sådana här tendenser förut och min fundering har varit om han har fastnat i något staket eller liknande för han liksom trampar som han är rädd för och fastna i viss terräng. Fast vem vet.. han har säkert råkat ut för det med. Inget förvånar mig med den ibland allt för nyfikna herren.

Vi tränade helt enkelt i mitten av planen den dagen. Som tur är så är Vessla fantastisk på så sätt att han älskar att arbeta och vill samarbeta så han kämpade på och så skulle vi avsluta med en ruta som stod i mitten av planen.

DÅ förstod jag varför han inte riktigt hade den feeling jag var van i det momentet. När vi skickade honom så tvärstanna han före bandet eller vek av innan.  Vi avslutade med att han fick hämta sin leksak i ruta och sen fick det räcka så det passet.

Jag är jättetacksam över att Ingela hantera det som hon gjorde. Hon gjorde ingen grej av det utan bara sa ”inte undra på att han inte gillar rutan om han tror att banden har ström i sig” och sedan fick jag hemläxa att leka, leka och åter leka med honom i rutan. Jag inhandla också en orange ruta eftersom den var den han hade svårast för.

Min erfarenhet med tidigare hundar är att man får räkna med att det kan ta sin tid när de får olustkänslor förknippat med något moment. Det är lätt hänt! T.ex. när jag testade att konkurrera om apporten med Joy när hon var runt 10 månader och hon sa att ok då får du hämta din j*kla apport själv… och så tog det ca. 4 månader att få det bra. Puh!

Var inställd på att något som var förknippat med smärta skulle ta tid… men vi lekte och lekte och jag är så tacksam att Vessla älskar att leka. På bara några gånger så sprang han in i rutan och stanna. Han såg absolut inte bekväm ut men han stod där och väntade på få sitt belöning. Fantastiska hund! <3

Nu tror jag faktiskt inte att det syns alls för vi har belönat upp det så mycket och det har sakta men säkert blivit ett favoritmoment. Den plats det fortfarande är svårast är hos Ingela men han kämpar på.

Idag på förmiddagens träningspass körde vi en del saker som Vessla i nuläget upplever lite svårt. Hopp/metall är vi just nu väldigt tacksamma att den bara existerar i Ly.2… och då kom jag tänka på rutan. Kan vi fixa ett sådant moment med så kass känsla så kan vi fixa allt :-)

När vi kom hem så körde jag en till hopp/metall och ja, ta mig tusan. Helt klart godkänt!

Underbara, underbara hund! <3

Vessla_lek160723

 

En härlig träningsförmiddag!

Min vän Anna hjälper mig att passa hundarna när min ordinarie hundvakt har lite semester. Igår så begav vi oss direkt till Linköping BK då jag kom från jobbet.

Väl där så tänkte jag att hundarna kanske skulle vara lite sega. Dels för värmen och även för att de övernattat hos Anna men tjii fick jag 😉

Härlig energi hos båda som smittade av sig :-)

Vessla_beloning_170702Mr. Happy i farten :-)

vessla_fokus_170702Ett, två…

Vessla_runda1_170702…tre.. :-)

Vessla_frittfölj_170702Go känsla i fria följet :-)

Vessla_vittring_170702Duktig att koppla på nosen efter apporteringsmoment

vessla_rutaneloning_170702Belöning efter en fin ruta

Vessla_beloning2_170702Nöjd Vessla :-)

joy_beloning_170702Joy i full fart :-)

joy_dirigering_170702Avslut dirigering

joy_rundamom_170702Runda…

joy_hopprundamom_170702och apport, hopp… det gäller att kunna sortera :-)

joy_vittring_170702Gillar hennes tillbakatanke i vittringen med rätt pinne :-)

joy_bus_170702Avslutningslek och bus :-)

Alla foton tagna av Anna Hertzman.

Jag var riktigt fulltankad på energi när vi åkte därifrån. Mycket tack vårt goa träningssällskap. Anna och hennes Australian cattle Dog, Sam. Där hade det hänt mycket sedan sist. Härligt att se! Det finns så mycket kapacitet i både Anna och Sam så det är så roligt att följa deras resa tillsammans.

Idag höll energin i sig med upplet och lydnad på morgonen. Det är så j*kla kul att träna hund :-)