Månad: april 2016

Brukstaggad :-)

Nu har jag åkt upp till klubben några dagar efter jobbet. Vilket är ett härligt sätt att börja en dag. En del undrar hur jag orkar med det efter jobbat natt men jag kommer in i andra andningen då jag tränar hund och sedan sover jag och hundarna sjukt gott 😉

I fredags var jag och Vessla och tränade sök för andra gången med ett jättetrevligt gäng. Det är ju lite A och O det där med bra träningskamrater när man tränar sök så jag är fullt medveten om att jag är nybörjaren i gänget och försöker mitt yttersta att ”snappa” upp alla uttryck och bli lika duktig sökfigurant som de andra :-)

Jag tycker verkligen sök är Vesslas grej! Där kommer alla hans fina sidor verkligen till nytta. Nu gäller det bara att börja träna brukslydnad. Vilket är ovant och jag märker att jag lätt faller in och tränar vanlig lydnad – för det sitter liksom i ryggmärgen. Testat i alla fall att vänja honom med att jag står bakom inför framförgående/framåtsändande. Vi har inte kommit långt. Testade först med godbit men j*klar vad snabb grabben är… att sno den… och kastade jag den över huvudet så fick jag se prov på otrolig vighet hur man fångar godis i luften…

Nä… återgick till utlagd leksak så får vi jobba med godis sedan om det behövs.

Här är en film på fjärrträning. Skiftet ligg – stå och grundträning för att jag ska kunna stå bakom Vessla och han ska fokusera framåt.

Min lycka över fjärrskiftet !? = Vessla har äntligen slutat dansa tango framför mina ögon. Han ville så mycket en period så han var aldrig still. Nu har polletten trillat ner och … ja, då blev jag lycklig :-)

I lördags så var jag och tittade på brukstävlingar på Norrköpings BK. Väldigt inspirerande och väldigt trevlig stämning under de timmar jag var där. Hejade på Anne som tävlade med sin Izi i rapport – apellklass. Vilket gick som en dans! De fick första pris och vann klassen på 307 poäng! Grattis!!!

Nu är jag taggad på bruks och jag vet en till som känner lika 😉 :-)

Vessla_160323.6jpg

 

Kunskap är aldrig betungande utan bara berikande! – Intervju med Mia Oskarson.

mia_osckarson_blogg

Mia med sina Australian shepherdtikar, KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCh SE BCh SE SpCh MiVinna’s Auralux ”Lyxa” och Tillyhills Jävlar Anamma ”Pu”.

Vem är Mia Oskarson?

Jag är nyss fyllda 33, bor med min man Andreas och våra fem hundar i Granvattnet strax utanför Alingsås. Till vardags jobbar jag på marknadsavdelningen på Alingsås Energi.

Jag har levt med hundar sen -89 då familjen skaffade sin första hund, en Cavalier King Charles Spanieltik. Nästa hundar blev också Cavalierer då vi -98 köpte två hanvalpar (en till mig och en till min syster). Jag var då 15 år gammal och min Cavalier som hette Beatnik  blev den första hunden som jag gick kurser och tävlade tillsammans med, vi körde lydnad och agility tillsammans och tog LP1.

2007 köpte jag min första dvärgschnauzer som var tänkt att bli min nya tävlingshund. Homer hette han (Chottans Happy Homer), och han visade sig vara ett extremt speciellt litet måndagsexemplar 😉 . Vi gick kurser i nästan allt, lydnad, viltspår, trickträning, bruksspår, agility och rallylydnad, men allt mottogs mest med ett ”varför?” från hans sida. Han trivdes bäst med att vara sällskapshund och göra saker på sina egna villkor :-) .

Trots detta så växte sig mitt hundträningsintresse bara större och större,  jag gick mängder av kurser och flertalet instruktörsutbildningar. Jag blev mer och mer sugen på att skaffa mig en riktig arbetshund och började snegla mot bruksraserna. Efter mycket eftertanke, eftersökningar och ältande om raser, så köpte jag 2009 min första Australian Shepherd Lyxa (KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCh SE BCh SE SpCh MiVinna’s Auralux).

Hon blev verkligen allt jag önskade och mer än jag kunde drömma om i min nya tränings – och tävlingskamrat, och tillsammans har vi tagit oss till elitnivå i både lydnad och bruksspår, hittills kvalat till två lydnads-SM och ett bruks-SM (försöker hålla kvar vår kvalplats även till bruks-SM 2016), vunnit DM i lydnad 2014, vunnit Årets Aussie i lydnad 3 år i rad och Årets Aussie i bruksspår 2 år i rad, varit med ett flertal gånger i SBK’s Talangtrupp och Spetsgrupp, och har en mängd fler meriter. Vi tävlar även i agility klass 2, och där är det mer tidsprioriteringar som gjort att vi inte tagit oss längre då Lyxa även är en riktigt duktig agilityhund.

Förutom Lyxa består min och min mans flock just nu av min påläggskalv Pu (Tillyhills Jävlar Anamma), en australian shepherdtik på snart 2 år som jag tränar lydnad, spår, sök, svenskskydd och agility med (vi är uppflyttade till lägreklass spår och har ett 2:a pris i lkl 1) samt våra tre dvärgschnauzrar, Smalis (AGHD1 Hönsetorps American Award), hans son Boss (Hönsetorps Cake Boss) och vår importhane Barney (Super Plays Way to Go). Min man sköter det mesta av träning och tävling med dvärgschnauzrarna, men jag tränar även Boss i agility tidvis.

Som man kanske förstår så är hundar och hundträning en rätt stor del av mitt och Andreas liv 😉 .

Du är en flitig kursdeltagare. Hur många kurser brukar du gå på ett år?

I år har jag hittills gått en helgkurs i sök för Git Jering, en heldagskurs i agility för Elin Fahlgren, en heldagskurs i lydnad för Karin Fisher Kristiansson, , en onlinekurs i hoppteknik för Fanny Gott och går varje vecka på privatlektioner i agility för Emelie Merenius. Förra året gick jag bl.a en lydnadshelg för Siv Svendsen, en heldagskurs i lydnad/brukslydnad för Anders Kjernholm, en 2-dagarskurs i lydnad för Jessica Svanljung, en brukslydnadskurs för Git Jering och lydnadskurs för Mona Kjernholm

Så det blir rätt så många, även om antalet har minskat lite de senaste åren. Kanske en 5-6 kurser av olika längd om året och så privatlektioner kontinuerligt.

Du är en duktig hundtränare som deltagit på både SM i lydnad och i bruks. Vad är det som gör att du fortsätter gå kurser så flitigt?

Jag vill hela tiden fortsätta utvecklas i min hundträning, lära mig mer om olika metoder och hur andra duktiga hundtränare tänker och tränar. Jag vill ha utomståendes ögon på det jag och mina hundar gör så jag inte blir hemmablind och bara tragglar på med saker som kanske inte är vare sig konstruktiva eller hjälper oss mot vårt mål. Jag tror att det är nyttigt, till och med nödvändigt, att då och då träna för någon annan oavsett hur långt man kommit eller hur länge man hållit på, just för att få nytt bränsle in i sin egna träning och inte köra på som man alltid gjort bara av gammal vana, trots att det kanske inte ger det resultat man vill ha.

När man går kurs så ser man ju även vad de andra kursdeltagarna tränar med sina hundar, vilka problem de kan ha och hur instruktören skulle angripa det för att lösa upp knuten. Även om det kanske inte är någonting som jag själv och mina hundar har problem med, så snappar man upp saker som kan vara bra att ha till framtida hundar. Kunskap är aldrig betungande utan bara berikande!

mia_lyxa_lydnadssm_bloggMia och Lyxa på SM i lydnad 2015.

Vad tycker du en bra kurs ska innehålla?

Svår fråga, eftersom det är så olika beroende på vilken sorts kurs jag går och i vilken gren! Men jag gillar när det är en tydlig röd tråd genom kursen, men att det samtidigt finns plats för flexibilitet. Jag gillar när det ges individanpassade läxor och uppgifter. Och tillgång till kaffe, det är alltid ett tecken på en bra kurs, nästan en nödvändighet 😉 !

Hur ska en bra instruktör vara?

Enligt mig är en bra instruktör en som ser ekipaget som står framför hen, och utgår ifrån deras erfarenheter, mål och individuella egenskaper och inte en svart/vit mall när det ska ges tips och råd. En bra instruktör är rak och tydlig och säger till mig vad som är bra, men är även tydlig med vad som inte är bra och hur jag ska kunna göra det bättre. Det ska finnas gedigen erfarenhet av det hen lär ut och hen ska kunna ge ett flertal lösningar på samma problem, så man själv ska kunna testa sig fram till den lösning som passar en och ens hund bäst.

Att instruktören har en stor erfarenhet av eget tävlande ser jag som aktiv tävlingsmänniska som ett krav, då jag vill träna för de som har varit dit jag vill ta mig. Flera av de jag går/har gått kurser för har tävlat på VM/NM och/eller flertalet SM med grymt bra resultat, några med flera hundar under lång karriär. Att de tävlat så högt innebär att de har både teoretisk och praktisk erfarenhet av vad det innebär att t.ex kvala till sitt första SM, vilka mentala och fysiska svårigheter man kan stöta på och hur de jobbade själva för att lösa dem.

En del tycker kurser kan vara jobbigt genom att man helt enkelt visar sina svagheter för andra. Hur hanterar du sådant?

Jag har inga problem alls att visa eller prata om mina och mina hundars svagheter, då det är genom att göra detta som jag kan bli hjälpt framåt. Jag ser istället de kurstillfällen jag är på som ypperliga för att ta fram det som jag känner suger mest för stunden, och kunna få instruktörens akuthjälp för att få det att kännas bättre både kortsiktigt och långsiktigt (och oftast är det inte ens så dåligt som jag själv intalat mig, vilket ett par utomstående ögon kan få mig att se).

Men det är ju något som man kanske måste träna upp, förmågan att kunna visa upp det som brister utan att känna obehag, att känna styrkan i att våga visa upp sina svagheter. För svagheter har vi ALLA, alla människor och alla hundar. Den perfekta hunden finns inte, och man ska komma ihåg att även de som får saker och ting att se superlätt ut, de har garanterat också delar som de har behövt jobba stenhårt med för att lyckas få bättre.

mia_o_spår_bloggMia spårar med Pu.

Du går ju inte bara kurser. Du tränar också :-) Hur mycket tid lägger du ner på hundträning varje vecka?

Om man räknar med även allt som tillkommer runt omkring den aktiva träningstiden (t.ex. transport till och från träning, hjälpa träningskompisar, valla rutor, lägga spår osv) så är det inte ovanligt att jag lägger runt 15-20 timmar i veckan på hundträningen under högsäsong, under vinterperioden är vi rätt mycket lugnare.

Jag brukar träna lydnad ca 2 ordentliga pass i veckan (och så lite micropass nästan varje dag), agilityträning minst 1 gång i veckan, hoppteknik 3-4 gånger,  och så skogsarbete (upplet, spår, sök) minst 2 ggr i veckan. Nu när ljuset kommit tillbaka är det FANTASTISKT, då man kan träna hundar i dagsljus på vardagar även om man jobbar kontorstider :-) !

Vad tycker du är det viktigaste – oavsett om man går kurs, tränar eller tävlar sin hund?

Att vi har kul ihop, jag och mina fina hundar! Oavsett om resultatet i det vi gör är superbra eller rätt så kass, så måste det kännas kul för oss att göra det tillsammans. Det funkar inte att bara en i ekipaget tycker att det är roligt, oavsett om det är hund eller förare, utan vi måste ha samma feeling bägge två för att det ska vara värt att göra.

mia_o_spår1_blogg

TACK Mia för att du tog dig tid och besvara mina frågor. Mia är en flitig bloggare som delar med sig det mesta av sin träning och vardag med hundarna. Följ dem på Team Lyxlirarens! :-)