Månad: oktober 2015

Trevliga träningstimmar för Niina Svartberg :-)

Idag har jag och min vän Ida varit i Skojhallen och tränat för Niina Svartberg. Vi hade 4 timmar till förfogande. Ida tränade sin härliga 2 1/2 åriga Flatcoated retriever Tosca. Jag tränade med både Vessla och Joy.

Det här var första gången både jag och Ida tränade för Niina. Vi tyckte båda att Niina var en mycket duktig instruktör, att hon är duktig att träna med sina egna hundar är det väl ingen som har missat 😉

Vessla har aldrig varit i en inomhushall. Förutom att vara imponerad av sin egen spegelbild några sekunder så tyckte jag han klarade det imponerande bra. Det jag tycker om med Vessla är att han hanterar det mesta med glädje, öppenhet och samarbetsvilja.

Vi hann med att gå genom lite fritt följ och blicktarget, Skiften -stå,sitt,ligg. Rutan och apportering.

Niina tyckte Vessla var en het hund. Redan nu skulle tänka på hans aktivitetsnivå i vissa moment och vara mycket noga med att belöna vad jag vill ha från början. Vessla lär sig snabbt och nu är det dags att sluta vara försiktig och helt enkelt börja träna den här hunden mer ordentligt! :-)

Joy fick också Niinas kloka ögon på sig. Vi hann med att träna dirigering, Z, Inkallning med ställande, Fjärr, Metall (3:an) och Hopp/Apport (elit).

Jag tog upp våra svagheter i nuläget samtidigt som det var skönt att få en bra plan för några elitmoment så man hela tiden tänker framåt. Vi fick jättebra feedback på hur jag ska utmana och variera Joys träning. För min del som nog tappat bort mig själv lite av att testa MÅNGA olika sätt för att öka Joys engagemang, tyckte det var rätt skönt med Ninas okomplicerade och raka syn på det hela.

Tyst = Då ska hunden veta att den gör rätt.

Felsignal = Ge en signal så hunden får information att den ger fel + vill göra rätt.

I Joys fall fick jag bra verktyg för om hon väljer att fokusera på annat som jag tror passar oss båda. Tydligt och enkelt! Joy trivdes på dagens träningspass och fick tänka till några gånger. Mycket nyttigt för damen :-)

Det var inte bara jag som fick bra feedback utan det var lika givande och se Ida träna med sin Tosca. De är ett riktigt härligt ekipage som verkligen har framtiden för sig :-)

Både Ida och jag var mycket nöjd med våra timmar hos Niina som bara sprang iväg. Verkligen ett bevis på att vi hade givande träning med en mycket duktig och sympatisk instruktör :-)

forelasning_niinasvartberg150128

En bild på Niina då hon höll en föreläsning i mental träning på Norra Stockholms Hundcenter i slutet av januari. Fotografera idag hanns inte med, vi var fokuserade på att träna hund 😉 :-)

Förändringar i flocken…

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Pyz, augusti 2008.

Jag är inte uppvuxen med hund. När jag 2006 köpte min första hund så blev det av rasen Kuvasz. Hade jag vetat mer om mitt stora träningsintresse och om hur en Kuvasz fungerar så hade nog valet av hundras varit annat…

Trots detta är jag ändå extra glad att jag fick vara ägare av Kuvaszen, Pyz. Han kom in i mitt liv när han var 4 1/2 månad och hängde med först på valpkurser och sedan spår, sök, rallylydnad och vardagslydnadskurser.

061014-pys

Pyz 4 1/2 månad. Foto: Kicki Svalin

Det som till slut blev vårt val av träningsform var spår. Det tyckte helt enkelt Pyz var roligast :-)

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Han fungerade fint med mina två BC som kom in i våra liv i början av 2009.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Pyz, Enya & Sly. Juli 2009

pyzhost091013Pyz var en mycket härlig hund! <3

November 2009, en månad innan jag flyttade till Linköping så flyttade Pyz till mina föräldrar. Livet i lägenhet tyckte jag inte skulle passa honom då han inte gick att ha lös på samma sätt som BC:na.

Pyz har haft ett bra liv hos mina föräldrar och varje gång jag kommit dit så har han ”bytt” ägare och bara lyssnat på mig 😉 Tyvärr så för ca. 1 år sedan så fick han tumörer och nu i slutet av september så tog mina föräldrar det tunga beslutet att säga farväl till sin familjemedlem.

9 år och 4 månader känns allt för kort. Trots att jag bara hade han hos mig i 3 år innan han flyttade till mina föräldrar så saknar jag honom. Han var speciell <3

För mina föräldrar är det självklart mycket värre. Tomheten är enorm.

Min bror blev så orolig att han bad mig hjälpa dem att finna en ny hund. Inte det enklaste då mina föräldrar börjar bli äldre och jag tyckte det inte var lämpligt med en valp. Det kändes inte helt lätt heller att hitta en trevlig omplacering som skulle passa dem. Den måste ju också fungera med mina hundar när jag kommer och hälsar på…

Vi bestämde att de skulle få ha Sly på prov. Jag hade ett antal ångestfyllda dagar innan hon flyttade men sedan kom jag på att det var mest av egoism. Att vara ensamhund tror jag är något som Sly alltid velat vara… Hon har aldrig förstått poängen med fler 4-benta än henne.

Idag har Sly varit på prov hos mina föräldrar i två veckor. Jag ska imorgon på kurs och åkte redan i dag för se hur Sly mår och trivs. Hon blev glad av att se mig men det märks att hon stortrivs med sin nya vardag. Mina föräldrar är så förtjusta i henne och tycker allt hon gör är fantastisk!

Beslutet visade sig inte vara så svårt som jag trott. Från och med i dag så har Sly bytt familj. Tur att jag får min ”Slydos” med jämna mellanrum när vi är här uppe och hälsar på <3

mamma_sly151017

 Mamma och Sly <3

En energigivande träningsdag i bilder :-)

Igår träffade vi Anna Hertzman för lite träning. Jag trodde först att det skulle bli en rätt kall höstdag och klädde mig rejält då jag är frusen av mig. När jag kom fram till träningsplan så kom solen fram och kylan bytes mot värme istället. Jacka, mössa och vantar var helt plötsligt överflödiga. Underbar dag! Vi avslutade med en gemensam promenad och god lunch. Tack Anna! :-)

Här är lite bilder från träningen.

joy_dirigering4_151015

Tränade lite dirigering med Joy. Testade att nyttja mattan vi har kört Running Contact på, för få bra vinklar. Joy gillade konceptet :-)

joy_dirigering_151015

Full fart!

joy_dirigering2_151015

joy_dirigering6_151015

Bilderna ovan får bli en målbild med Joy. Vi har ju haft lite uppförsbacke när det gäller apporteringen. Igår kändes allt lekande lätt :-)

joy_runda1_151015

En annan del jag nu tagit tag igen är att få upp värdet i att stanna i inkallningen. Testat en period att träna med target men igår när jag länka hela momentet så kände jag att det konceptet håller inte. Vi började istället träna runda med en boll framme. Ett tips vi fått av Lena Kerje. Det kändes mer lovande :-)

joy_belöning151015

Vi hade ett riktigt bra träningspass jag och Jopsan <3

Vessla_151015_2fokusff

 Ville Vessla fick träna lite fokus och…

Vessla_151015_1apport

springa med apport :-) 

Vessla_151015_springtarget

 Här går han ”all-in” mot springtargeten …

Vessla_151015_1springtarget

med ordentligt avstamp på mattan :-)

Vessla_151015_2kamp

Han är underbar! <3

Vessla_151015_1kamp

Vessla_belöning_151015

Vessla_151015_2lek

 Vessla_151015

<3

Ville Vessla :-)

Nu har jag haft Vessla över en månad och jag har börjat träna lite mer med honom. Den första tiden lekte vi mest och de första gångerna vi besökte en apellplan gjorde han snygga utgångar som en riktig vallhund :-) Nu är förväntan på mig en helt annan och han släpper mig inte med blicken.

Han är härlig på så sätt att han tycker det är ballt att samarbeta. Det finns inget ägande utan han kommer tillbaka med leksaker spontant. Han tycker bäst om att kampa och då hade han inte kampat alls innan han kom till mig. Första gången vi kampa var det lite försiktigt men nu går han ”all-in” :-) Det har varit väldigt lätt att träna in ”tack” och att byta mellan föremål. De senaste hundarna jag tränat har haft mycket ägande i sig så känner mig nästan lite bortskämd :-)

Vessla är en otroligt social och glad hund. Kände rätt snabbt att sök skulle passa den här grabben. Det är ju inte det lättaste att finna en bra sökgrupp som nybörjare men som tur var hade min vän Maggan lite kontakter och i tisdags så var vi med på vår första sökträning :-)

Jag har lagt ner mest jobb nu i början att vi ska kunna gå förbi människor, cyklister… you name it… som Vessla ville glatt hälsa på :-) Vilket har gett resultat. De mer rutinerade i sökgruppen fick som första intrycket av Vessla att han var en rätt ”mattig” hund. Vi gjorde därför upp en plan B om han inte skulle springa enda fram till figuranten och vända tillbaka till mig. Det visade sig inte vara några problem alls :-) Vessla tyckte det var skitkul att få leta upp folk och att kampa med okända människor var bara toppen. Tänkte att han kanske skulle bli lite trött i huvudet av 6 st. skick. Vi har ju bara tränat korta pass tidigare med lite lydnadsgrunder som inte fodrar jättemycket koncentration. Ville Vessla höll samma energinivå alla gångerna. Läckert att se!!! :-)

Min inspiration att träna in apporteringen med grabben ökade många procent efter den dagen. Det är ju en viktig del när han ska komma in med rullen för påvisning i söket samt alla apporteringsmoment i brukset + lydnadslydnaden. På bara några få pass så har polletten börjat trilla ner :-) Apporten har inget värde för Vessla. Han tuggar inte. Han vill bara komma in till mig. Att komma tillbaka, få beröm och leka är häftigast. Något som jag tror vi kommer ha mycket nytta av i framtiden.

Han är en sådan härlig hund Vessla. Jag är nöjd med mig själv att tagit det lugnt den första tiden för nu öka träningen successivt. Ska göra mitt bästa för att förvalta den här fina killen <3

vessla_151008_apport

vessla_151008_1apport vessla_151008_2apport

Foton tagna av Anna Hertzman.

 

Träna bör man?

Vill man komma någonstans så krävs träning. Man ska vara glad och ha en glad hund. Man behöver träna på allt hela tiden. Träning är en färskvara.

Det är mycket kloka ord i vissa sammanhang men de kan också skapa en press. En onödig press som är lätt att omedvetet lägga över i sin tur på sin hund. Istället för se framstegen så är det snabbt att nästa sak kommer direkt i fokus som behöver bli bättre.

I värsta fall kan man känna sig otillräcklig. Stirra sig blind på att det måste vara på ett visst sätt. De som syns och hörs mest gör så. Hunden måste utvecklas på rätt sätt – desto snabbare, desto bättre.

Ja, vad ska man säga… trots att jag vill köra mitt race så är det svårt att inte bli påverkad mellan varven. Lägga energi på sådant som inte ger något tillbaka.

Ge allt. Vara en ”doer”person. Oftast är det roligt men det gäller att skapa en bra balans så man helt plötsligt inte står där med bara måsten…

Stop! Nu får det vara nog – hur kul är det här egentligen?

Jag vill vara genuint glad och inte pressa på ett leende som både gör mig och hunden obekväm. Även om hundträning är en stor del av mitt liv så är den inte hela jag. Jag har insett den senaste tiden att trots att jag tycker om att träna hund. Så får jag tänka om och faktiskt träna mindre…

Självklart kan man inte vara på G jämt :-) men insikten är att om jag fortsätter som idag så kommer det ta stop. Jag kommer tappa min glöd helt. Det är dags att tänka om. Lägga upp träningen annorlunda i framtiden. Har t.o.m. lekt med tanken att i vinter ha en period där jag mest kommer fysträna hundarna varvat med vilodagar. Satsa på mer kvalité än kvantitet. Mer variation som gör det roligt – både för mig och hundarna.

Steget att träna annat än lydnad kommer jag fortsätta med. Vem vet vad framtiden har att erbjuda? Jag är inte främmande för att huvudfokus kommer ändras från lydnaden till en annan gren :-)

Något jag måste bli bättre på är att inte låta mig påverkas av vad andra tycker är rätt och fel. Lätt när man är stark och pigg. Svårare vissa dagar då man inte är på topp.

Att respektera sig själv, sin hund och sina träningskamrater är viktigt för mig. Kanske självklara saker tycker man… men ibland får man stanna upp tänka till och komma ihåg vad som är viktigt.

Jag vill vara min bästa vän. Istället för min värsta fiende…

10341709_636892579722438_4750480648116833812_n