Min hund är min spegel! :-)

Förra veckan var en bra vecka för den gav mig viktiga reminders! :-)

Första remindern fick jag då jag lyssna på Hundpodcasten där Eva Bodfäldt pratade om inlärning.

Hon tog bl.a. upp att även fast man tränar med positiva metoder så behöver inte alltid hunden uppleva det positivt. T.ex. när man använder shejping och stirrar mycket på hunden – det kan en del hundar uppleva mycket jobbigt.

Nu gillar jag shejping som ett inlärningsverktyg men jag håller med Eva att det lätt kan bli en kravfylld blick som tittar på hunden. Jag märkte redan när Joy var liten att en del saker som är positivt för många hundar – upplevde hon väldigt kravfyllt. T.e.x. var omvänt lockande riktigt jobbigt. Hon upplevde det som en förbudsövning och jag har fått jobba rätt mycket för att lätta upp den situationen.

Den andra trevliga remindern gav Niina Svartberg på sin föreläsning. Hon berättade att hon ville ha 100 % fokus i fria följet där hunden och hon var i en egen bubbla. Niina markera med handen som en trekant där hennes och hundens fokus låg.

Under en period har jag haft min egna blick rakt fram i fria följet. I början av december så ändrade jag tillbaka blicken till ha den mer neråt för att just få fram en bättre vi-känsla mellan mig och Joy.  Tycker det gav resultat direkt! :-)

I helgen så passade jag på och tränade hundarna i Täljestadshallen. Båda hundarna var duktiga men jag kunde inte komma ifrån att jag tyckte Joy kändes pressad i alla apporteringsmoment.

Hon sprang snabbt, grep snabbt och gjorde fina ingångar. Hon skällde även till innan hon grep apporterna. För första gången så skällde hon även i vittringen innan hon började söka efter rätt pinne…

Funderade länge och väl igår och under natten på jobbet vid några tillfällen då det var lite lugnt hur jag skulle vända den tanken/känslan hos Joy som hon fått i samband med apportering.

Jag har mig själv och skylla som inte agerat tidigare då Joy ibland skällt till innan hon ska gripa metallapporten. Tänkt att det ger sig med tiden. Igår påminde jag om att det är väldigt få gånger som saker ”löser sig själv” i träning.

Det är mycket lätt hänt att det eskalerar…

Idag så åkte jag till ridhuset och tränade med hundarna. Började med att lägga in ett ljud då Joy grep apporten och sprang tillbaka. Arbetade först med korta avstånd. Därefter längre för sedan testa att göra det tävlingsmässigt med att ha ljudet bara som förberedande inför momentet.

Joy gjorde apporteringar precis som jag vill ha dem. Inte ett ljud kom från henne. Det såg fokuserat och lätt ut! :-)

Innan vi körde vittringen så tränade vi lite fritt följ som övergång. I vittringen vill jag inte ha någon annan förberedelse än den vi haft. Min förhoppning var att det fina självförtroendet i apporteringarna skulle finnas kvar i henne. Hon gjorde en sådan fin vittring så jag tror faktiskt att jag fick lite gåshud :-)

Helt underbar känsla! Trots att vi tränade i ridhus så hade hon inget från underlaget med sig i munnen. Blickstilla satt hon med apporten/vittringspinnen vid min sida.

Det andra som jag la lite extra fokus på idag var Joy fokus i fria följet. Joy är ju van vid att jag är tyst och belönat det som varit rätt. Idag valde jag att säga till med ett ord då hon tittade bort (ett som vi inte använder i vardagen) + att stanna upp. Jag berömde henne även när hennes fokus var exakt där jag vill ha det. Vi testade det några gånger och jag tyckte hon snabbt började anstränga sig för att göra rätt.

En gång så körde jag tävlingsmässigt då jag inför fria följet använde det vi tränat tidigare i själva förberedelsen. Tror aldrig att hon gått ett sådant fokuserat och fint fritt följ tidigare.

Kände mig helt lycklig när jag avslutade träningen idag! :-)

Jag brukar förespråka att tystnad ska vara positivt. Hunden ska veta att då gör den rätt. I dag insåg jag att även tystnad kan innehålla fel signaler. Självklart kommer jag inte nu vända 360 grader och ”prata sönder mina hundar” men jag tror helt klart att det här var en positiv vändning i vår träning.

Jag berätta tydligt vad jag ville ha och inte ha i fria följet. Plus vände min hunds känsla i apporteringarna.  Idag hade jag en hund som inte kände sig pressad eller tryckt. I fria följet så hade jag en hund som visste vad den skulle ha sitt huvud och fokus :-)

Varför jag skriver detta blogginlägg är för att verkligen komma ihåg själv vad som gick rätt idag och fortsättningsvis vara noga att läsa av min hund i träningen. Hon är min spegel på om hon förstått och har rätt känsla :-)

2015_01_26_joy_hopp1

Joy är ju egentligen en rätt så tydlig hund 😉
Foto: Margareta Löfgren

4 kommentarer till Min hund är min spegel! :-)

  1. Som jag redan sagt så ett himla bra inlägg över saker jag själv funderat på!! jag tror att vissa hundar (individer) helt klart mår bättre och blir lättsammare med lite guidning, Tim kan upplevas lite pressad i träningen då han inte alltid upplever tystnad som positiv utan blir lite osäker (trots att jag bryter ner saker och belönar så fort han tänker rätt som jag vill).

    Jag tror verkligen man ska gå på sin magkänsla, det är så lätt att det smyger sig in lite för mycket allvar i träningen, ofta utan att vi kanske själva ens är medvetna om att hundarna uppfattar det så.

    • Tack! Ja, det gäller att ha en balans i träningen. Man får tänka till så hunden inte får fel känsla & blir frustrerad, pressad eller obehagliga tanke – rädd för att göra fel. Ja, som du skriver det gäller att gå på sin magkänsla :-)

  2. Man får anpassa sig hela tiden,både hundarna och vi utvecklas ju under de år vi tränar tillsammans.Det som känns rätt idag kanske inte är den bästa lösningen om några månader.Lite det som är det svåra med att gå/och hålla kurs också tycker jag,instruktören i fråga ser ju enbart det som syns just idag,just NU-och kommer med förslag baserat på det,fast knuten kanske igentligen har grund i något helt annat.Så man måste våga lita på magkänslan, jag tror du är på rätt väg!

    • Absolut! Det är det jag gillar med hundträningen att det är föränderligt :-) Därför upplever jag som du att det gäller att läsa av sin hund istället för fastna i ett sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>