”Det finns inget vi inte kan, bara saker vi ännu inte lärt oss!”

I mars så satt jag och tittade hemma på livesändningen från rankingtävlingen i Malmö. En debutant i dessa sammanhang var Ann-Kristiina Nilsson som tävlade med båda sina hundar.

Jag kan säga att jag var mäkta imponerad hur hon stöttade och förde sina hundar genom hela tävlingen. Båda hundarna fick första pris och placerade sig bra i den hårda konkurrensen. Därefter har jag följt Ann-Kristiina via hennes blogg och vi har haft lite kontakt via Facebook.

Båda hennes två tävlingshundar var SM-klara i år och Ann-Kristiina valde att satsa på Strumpan som var äldre än den unga Greta som har framtiden framför sig. Tyvärr blev Strumpan skadad straxt innan SM så vi fick inte heja på dem där.

Trots detta så verkade inte Ann-Kristiina allt för nerslagen och gjorde en liten satsning på Strumpan under sensommaren/hösten då hon var återställd från skadan. På några få tävlingar är hon redan klar för SM 2015 och tagit rankingpoäng.

Här kommer en intervju med Ann-Kristiina om Strumpan som inte var en snabb och fartig hund från början. Mer om Ann-Kristiina och hennes hundar kan ni läsa på hennes hemsida: Akohundarna.

Annkriistina_strumpan

Ann-Kristiina & Strumpan

Vill börja med att säga att detta är mina högst personliga tankar. Och att det som vanligt är otroligt svårt att i bara ord få ner hur man tänker om menar. Att svara på dessa frågor har verkligen suttit igång tankar och idéer på nytt hos mig.

Hur skulle du beskriva Strumpan?

Strumpan kom in i mitt liv efter en period med högtempererade kamp och lekgalna mallar och schäfrar, så vi var lite frågetecken inför varann redan när hon var liten. Det tog ett tag innan jag förstod att Strumpan inte skulle ”offra sitt liv” för att få kampa med nån slajmig brandslangsbit som nån av de andra hundarna bitit i….

Hon var lillgammal redan som valp kan man säga. En väldigt allvarlig hund när hon arbetar. Har ett mindre föremålsintresse men har lärt sig att gilla mer lek genom åren. Framförallt kamplusten har vi lyckats jobba upp genom lite mer ”allvar” i leken. En typisk tänkare som i grunden alltid ”vill göra rätt”. Modig och strävsam i vallhagen, där är hon utan tvekan som mest bekväm!

Hur arbetade du med hennes fart och motivation?

Jag jobbar på väldigt många olika sätt, i olika perioder, men har väl vissa grundtankar som jag hela tiden bär med mig. T.ex. så tjatar jag aldrig igång henne inför träning och tävling. Hon måste alltid vara den som startar upp aktiviteten. Det ”kravet” har jag såklart stegrat sedan hon var liten. När hon var liten var jag noga med att alltid börja med de momenten som hon hade svårare för att ”ta i” under. Tex apporteringarna, inkallning och rutan. Sen har jag alltid låtit henne ta tid på sig att lära sig delar/moment. För med självsäkerhet och kunskap i momentet har i princip alltid mer fart kommit.

Nu när hon kan momenten så låter jag henne slarva lite i detaljerna om attityden och glädjen är den rätta när vi gör flera moment i rad. Det har gjort att både fart och självförtroende skjutit ännu mer i höjden. Hon vill göra rätt och är noga med detaljer, så slarven hon gör blir sällan något som ”förstör” momenten, utan är mera något som jag noterar som ser hennes träning varje dag.

Tycker du att du hade fördelar att träna henne även i andra grenar?

Ja det tycker jag. I vallningen ser jag en snabb och viljestark hund. Så det har gjort att hennes självförtroende har växt. Vi har även tränat lite agility, vilket jag upplever har varit toppen för att förbättra hennes kroppskontroll och reaktioner i högre fart. Sedan tycker jag att man som hundägare inte ska glömma alla långpromenader man tar med sina hundar.

Mina hundar är i princip alltid lösa då och det gör att vi automatiskt tränar på avståndlydnad och även stannar ibland och har små lydnadspauser när vi tränar tävlingslydnad. Jag tror överlag att allt vi gör tillsammans har stärkt banden mellan oss.

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Nu ligger ju vi i lä i jämförelse med de personer som tidigare fått svara på dessa frågor. Vi har inte hunnit tävla så mycket pga personliga omständigheter, men vi har tränat i stort sett varje dag av hennes liv och tävlingstränat desto mer.

Utöver genomtänkt träning, att verkligen lära känns sin egen hund egenskaper, så tror ju jag mycket på den känsla vi bär med oss in på tävlingsplan.

Den inställning jag alltid har med mig in på tävling numera är att min hund är helt fantastiskt! Inne på tävlingsplanen kan hon helt enkelt inte göra fel!

Dvs jag fokuserar all min energi på att ge min hund en positiv upplevelse och blir något fel på tävling (fel enligt tävlingsreglerna ) så visar jag inga som helst tecken på besvikelse. Min hund gör ju alltid sitt bästa utefter de förutsättningar hon har medfödda och de hon lärt sig bland annat genom med träningen med mig. Jag blir alltid precis lika glad när ett moment är klart oavsett hur det poängmässigt utfördes. Gjort är gjort och det viktiga för mig är att bygga minnesbilder med glädje och självförtroende inför kommande moment men även framtida tävlingar.

Känslan är alltid viktigare än poängen!

Vilka styrkor tycker du att Strumpan har haft genom er lydnadskarriär?

Hon kan slappna av även i de mest röriga miljön. För även om hon inte alltid är så miljöstark så litar hon på att jag har ”koll”. Strumpan har alltid huvudet med sig och vill göra rätt.

Hon är otroligt momentsäker och vi litar på varandra. Vi går verkligen in i en bubbla tillsammans när vi tävlar och ser bara oss, och hur jäkla mycket vi tycker om varann! Ofta blir jag alldeles varm i hjärtat mitt under en tävling (eller träningstävling) när jag ser den kärlek och tillit min hund utstrålat till mig genom hennes ögon, då känner man att man verkligen ”lyckats”!

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Ja mycket har jag nog tagit upp. Men tänker mycket också på att du ska TRO på dig och din hunds kapacitet!

Omge er med träningskamrater som lyfter er och som ni litar på och kan slappna av med. Jag tycker personligen inte att det är viktigt hur många pokaler eller meriter mina träningskamrater har, utan att man kan bolla idéer och tankar öppet med dem.

Fastnar du i något som du känner att du och dina närmaste träningskamrater inte kan ”lösa”, ja då kan man ju alltid söka sig utåt. Hitta då någon som har erfarenhet av ”din typ” av hund och be om råd!

De allra flesta är mer än villiga att hjälpa till och komma med tankar och ideer. Sen är det bara upp till dig att ”sålla” ut vilka idéer som passar just dig och din hund.

Annkriistian_hundar1

 Ann-Kristiina med alla sina tre hundar. Greta, Strumpan & Nisse.

Stort TACK till Ann-Kristiina för att du delger dina tankar. Din inställning ”Det finns inget vi inte kan, bara saker vi ännu inte lärt oss!” Verkar vara ett vinnande koncept! Helt övertygad om att vi kommer se mer av dig och dina fina hundar i de stora sammanhangen i framtiden :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>