Månad: november 2014

Löp och agilityplaner :-)

Jag är rätt noga med mina hundar får rätt motion, rätt mat, genomtänkt träning osv.

Ibland glömmer jag dock bort mig själv…

Nu har jag under en period inte sovit tillräckligt (jobbar natt) och det funkar inte i längden så det har varit skönt och varva ner den här veckan. Fortsättningsvis kommer jag vara mycket mer noga med min egen återhämtning samt tänka till en gång extra när det blir inplanerat något som innebär lite sömn i samband med resor och långa träningsdagar.

I tisdags så började Joy löpa. 4 månader sedan sista löpet och då har hon även varit skendräktig mellan löpen. Jag hade planerat att kastrera henne i december då jag trodde att löpet skulle vara tidigast i januari… men som sagt Joy hade andra planer. Nu kommer hon bli kastrerad i slutet av januari istället.

Tidigare tikar som jag har/haft har jag nog inte ens reflekterat att de blir speciellt annorlunda när de löper. Joy blir påverkad under löpen även om hon går att träna. Jag upplever henne nästan ha tre personligheter.

Personlighet nr 1. Känsliga Joy = under löpet.

Personlighet nr 2. Energilåga Joy = under skendräktigheten.

Personlighet nr 3. Vanliga, galna & glada Joy = den tiden vi har mellan skendräktighet och löp. Då tycker jag hon riktigt lyser att entusiasm och glädje :-)

Tror helt klart att kastrera henne är ett smart drag. Löp med 4 månaders mellanrum tar mycket energi av damen och jag måste hela tiden ställa om vår träning i de olika faserna.

Det här året har jag ju börjat att träna agility även om vi inte har hunnit tränat så mycket är det helt klart något jag vill fortsätta med. Mina funderingar på att börja träna HTM bojkottas igen… vi lägger den tiden istället på agility.

Min ambition är att träna med både Joy och Sly :-)

Sly har ju bara tränat lydnad och lite bruks i nästan 6 år så det ska bli spännande att göra något helt nytt med henne. Känner jag henne rätt så kommer hon älska agility.

Det jag också gillar med agility är att det är även bra för mig att göra något som är en motpol från lydnaden. Träna bara lydnad blir för enformigt även för en lydnadsnörd som mig 😉

Tänker jag tillbaka på det här året tycker jag annars att det har varit ett mycket bra år. Fått mycket bra input hur jag ska träna vidare i lydnaden med både Sly och Joy. Agility har definitivt gett mersmak och jag ser fram emot ett roligt träningsår 2015! :-)

slyjoy_140726

 Sly och Joy njuter och leker sommaren 2014 :-)

 

Tänka långsiktigt!

Jag har pendlat i om jag ska tävla Joy eller inte. Inför sista kurstillfället med Anne Dahlin så hade jag nästan inte tänkt och starta men så fick jag ny inspiration och förra veckan kändes som att vi började få en stabil helhet och jag såg fram emot tävlingen.

Igår så var vi och tränade i Kungsör och efter den träningen så har jag bestämt mig och vänta med tävling till i vår/sommar istället. Funderar t.o.m. på om jag ska satsa på LP III bara för inte stressa upp för snabbt till eliten.

Jag gillar Joy skarpt och jag tror att vi passar rätt så bra ihop men hon behöver mer tid helt enkelt. Skulle jag stressa nu så kommer jag få äta upp det sedan och jag tränar ju för att vi ska kunna träna och tävla förhoppningsvis länge :-)

För min del känns det rätt skönt att ta ett steg tillbaka, känna efter vad jag vill, uppskatta den hund jag har och tänka långsiktigt.

10341709_636892579722438_4750480648116833812_n

 

”Det finns inget vi inte kan, bara saker vi ännu inte lärt oss!”

I mars så satt jag och tittade hemma på livesändningen från rankingtävlingen i Malmö. En debutant i dessa sammanhang var Ann-Kristiina Nilsson som tävlade med båda sina hundar.

Jag kan säga att jag var mäkta imponerad hur hon stöttade och förde sina hundar genom hela tävlingen. Båda hundarna fick första pris och placerade sig bra i den hårda konkurrensen. Därefter har jag följt Ann-Kristiina via hennes blogg och vi har haft lite kontakt via Facebook.

Båda hennes två tävlingshundar var SM-klara i år och Ann-Kristiina valde att satsa på Strumpan som var äldre än den unga Greta som har framtiden framför sig. Tyvärr blev Strumpan skadad straxt innan SM så vi fick inte heja på dem där.

Trots detta så verkade inte Ann-Kristiina allt för nerslagen och gjorde en liten satsning på Strumpan under sensommaren/hösten då hon var återställd från skadan. På några få tävlingar är hon redan klar för SM 2015 och tagit rankingpoäng.

Här kommer en intervju med Ann-Kristiina om Strumpan som inte var en snabb och fartig hund från början. Mer om Ann-Kristiina och hennes hundar kan ni läsa på hennes hemsida: Akohundarna.

Annkriistina_strumpan

Ann-Kristiina & Strumpan

Vill börja med att säga att detta är mina högst personliga tankar. Och att det som vanligt är otroligt svårt att i bara ord få ner hur man tänker om menar. Att svara på dessa frågor har verkligen suttit igång tankar och idéer på nytt hos mig.

Hur skulle du beskriva Strumpan?

Strumpan kom in i mitt liv efter en period med högtempererade kamp och lekgalna mallar och schäfrar, så vi var lite frågetecken inför varann redan när hon var liten. Det tog ett tag innan jag förstod att Strumpan inte skulle ”offra sitt liv” för att få kampa med nån slajmig brandslangsbit som nån av de andra hundarna bitit i….

Hon var lillgammal redan som valp kan man säga. En väldigt allvarlig hund när hon arbetar. Har ett mindre föremålsintresse men har lärt sig att gilla mer lek genom åren. Framförallt kamplusten har vi lyckats jobba upp genom lite mer ”allvar” i leken. En typisk tänkare som i grunden alltid ”vill göra rätt”. Modig och strävsam i vallhagen, där är hon utan tvekan som mest bekväm!

Hur arbetade du med hennes fart och motivation?

Jag jobbar på väldigt många olika sätt, i olika perioder, men har väl vissa grundtankar som jag hela tiden bär med mig. T.ex. så tjatar jag aldrig igång henne inför träning och tävling. Hon måste alltid vara den som startar upp aktiviteten. Det ”kravet” har jag såklart stegrat sedan hon var liten. När hon var liten var jag noga med att alltid börja med de momenten som hon hade svårare för att ”ta i” under. Tex apporteringarna, inkallning och rutan. Sen har jag alltid låtit henne ta tid på sig att lära sig delar/moment. För med självsäkerhet och kunskap i momentet har i princip alltid mer fart kommit.

Nu när hon kan momenten så låter jag henne slarva lite i detaljerna om attityden och glädjen är den rätta när vi gör flera moment i rad. Det har gjort att både fart och självförtroende skjutit ännu mer i höjden. Hon vill göra rätt och är noga med detaljer, så slarven hon gör blir sällan något som ”förstör” momenten, utan är mera något som jag noterar som ser hennes träning varje dag.

Tycker du att du hade fördelar att träna henne även i andra grenar?

Ja det tycker jag. I vallningen ser jag en snabb och viljestark hund. Så det har gjort att hennes självförtroende har växt. Vi har även tränat lite agility, vilket jag upplever har varit toppen för att förbättra hennes kroppskontroll och reaktioner i högre fart. Sedan tycker jag att man som hundägare inte ska glömma alla långpromenader man tar med sina hundar.

Mina hundar är i princip alltid lösa då och det gör att vi automatiskt tränar på avståndlydnad och även stannar ibland och har små lydnadspauser när vi tränar tävlingslydnad. Jag tror överlag att allt vi gör tillsammans har stärkt banden mellan oss.

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Nu ligger ju vi i lä i jämförelse med de personer som tidigare fått svara på dessa frågor. Vi har inte hunnit tävla så mycket pga personliga omständigheter, men vi har tränat i stort sett varje dag av hennes liv och tävlingstränat desto mer.

Utöver genomtänkt träning, att verkligen lära känns sin egen hund egenskaper, så tror ju jag mycket på den känsla vi bär med oss in på tävlingsplan.

Den inställning jag alltid har med mig in på tävling numera är att min hund är helt fantastiskt! Inne på tävlingsplanen kan hon helt enkelt inte göra fel!

Dvs jag fokuserar all min energi på att ge min hund en positiv upplevelse och blir något fel på tävling (fel enligt tävlingsreglerna ) så visar jag inga som helst tecken på besvikelse. Min hund gör ju alltid sitt bästa utefter de förutsättningar hon har medfödda och de hon lärt sig bland annat genom med träningen med mig. Jag blir alltid precis lika glad när ett moment är klart oavsett hur det poängmässigt utfördes. Gjort är gjort och det viktiga för mig är att bygga minnesbilder med glädje och självförtroende inför kommande moment men även framtida tävlingar.

Känslan är alltid viktigare än poängen!

Vilka styrkor tycker du att Strumpan har haft genom er lydnadskarriär?

Hon kan slappna av även i de mest röriga miljön. För även om hon inte alltid är så miljöstark så litar hon på att jag har ”koll”. Strumpan har alltid huvudet med sig och vill göra rätt.

Hon är otroligt momentsäker och vi litar på varandra. Vi går verkligen in i en bubbla tillsammans när vi tävlar och ser bara oss, och hur jäkla mycket vi tycker om varann! Ofta blir jag alldeles varm i hjärtat mitt under en tävling (eller träningstävling) när jag ser den kärlek och tillit min hund utstrålat till mig genom hennes ögon, då känner man att man verkligen ”lyckats”!

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Ja mycket har jag nog tagit upp. Men tänker mycket också på att du ska TRO på dig och din hunds kapacitet!

Omge er med träningskamrater som lyfter er och som ni litar på och kan slappna av med. Jag tycker personligen inte att det är viktigt hur många pokaler eller meriter mina träningskamrater har, utan att man kan bolla idéer och tankar öppet med dem.

Fastnar du i något som du känner att du och dina närmaste träningskamrater inte kan ”lösa”, ja då kan man ju alltid söka sig utåt. Hitta då någon som har erfarenhet av ”din typ” av hund och be om råd!

De allra flesta är mer än villiga att hjälpa till och komma med tankar och ideer. Sen är det bara upp till dig att ”sålla” ut vilka idéer som passar just dig och din hund.

Annkriistian_hundar1

 Ann-Kristiina med alla sina tre hundar. Greta, Strumpan & Nisse.

Stort TACK till Ann-Kristiina för att du delger dina tankar. Din inställning ”Det finns inget vi inte kan, bara saker vi ännu inte lärt oss!” Verkar vara ett vinnande koncept! Helt övertygad om att vi kommer se mer av dig och dina fina hundar i de stora sammanhangen i framtiden :-)

Träning, kurs & syskonträff :-)

Den här veckan har vi hunnit med en del :-)

I måndags så träffade jag Zandra & hennes Goldentik Lystra. Vi träffades på Klickertränarkursen hos Anna Larsson förra året & kände fort att vi har liknande tänk runt hundträning. Framförallt så gillar jag Zandras driv, där sitter det inte fast :-)

Det är oerhört skönt att träna med en person som inte bara snackar utan även ”gör”. Våra pass är väldigt effektiva. Vi skickar våra planeringar till varandra dagen innan och när vi ses så gör vi korta uppdateringar mellan hundarnas pass. Pratar genom träningen gör vi på lunchen och sedan kör vi på tills vi nyttjat all vår tid i Kungsör Hundarena till sista sekunden. De sista timmarnas hundträning pratar vi genom antingen vid bilarna eller då vi avslutar med att rasta hundarna innan vi skiljs åt.

I måndags var inte någon toppendag för min del. Jag var rätt så sliten och inte i den form jag brukar vara. Trots detta så åkte jag ifrån vårt pass med ett leende på läpparna. Jag känner mig alltid peppad efter våra träningspass och att det som har utvecklingspotential kommer bli riktigt bra.

Zandra klippte ihop en liten film från måndagens träning.

I torsdags så var vi hos Helene Lindström. Jag länkade hela Lkl 3 med Joy och med Sly var det vittring och sättande under gång i Z:a som var i fokus.

Heléne filmade Joys program som vi gick genom samt tog ut vissa delar som jag tränade på efteråt. Fick även bra reflektioner om Sly´s fortsatta träning så nu har vi en plan på att få upp Sly´s i nuläget lite svagare delar.

I fredags var det Elitsatsningsgänget sista kursträff för Anne Dahlin. Denna heldag var i Kungsör Hundarena.

Länkade igen hela Lkl. 3 med Joy och fick bra feedback från kloka Anne. På eftermiddagen så tittade vi närmare på de delar som varit svagare i programmet. Jag har haft mycket funderingar angående Joy´s fjärr då hon fått lite låsningar på 10 meter. Så pass mycket funderingar så jag t.o.m drömde om det natten innan jag skulle på kursen… puh!..

Anne kom med helt ny input och Joy gjorde en suverän fjärr på 10 meter. Testade även konceptet i inkallning med ställande som har pendlat mellan en 0:a (stannar inte alls) eller en tjusig 10:a.

Konceptet var att titta Joy i ögonen. För min del väldigt otippat då de flesta hundar kan tycka det är tryckande. För Joys del så fungerande det kanon! Nu kommer jag jobba vidare så men sedan kommer jag även överträna fjärren så inte det behövs.

Vi hade en toppendag i fredags och nu kommer jag jobba vidare med nya, starka krafter mot målet att få en fungerande helhet i Lkl 3 :-)

Igår (lördag) så åkte jag upp till Enebyberg och i samband med det så träffade jag idag trevliga Emelie som har Joy´s syster Vici på Stockholmsholmsavdelningen i Kista. Man kunde helt klart se att de var systrar på look och sätt. De hade även en del olikheter som jag nästan fann inspirerande :-)  Vici hade otroligt häftiga apporteringar så där ska Joysan och jag jobba ikapp lite 😉

VicioJoy_141106

Coolaste systrarna <3

November – en månad i lydnadens tecken :-)

Då var det 1:a november och jag har en hel månad framför mig som kommer innehålla MYCKET lydnadsträning! :-)

Jag har helt enkelt planerat in hela månadens träningspass redan nu. Förutom roliga träningsdagar och träningspass med goa träningskamrater samt några kurstillfällen så har jag även prioriterat och planerat in pass där jag tränar helt själv.

Lika mycket som jag uppskattar att träna med andra så är det jätteviktigt för mig att hinna träna själv. På sista tiden har jag upplevt att jag inte hunnit med så mycket ensamträning och då konstaterar jag också att vissa saker står still i träningen.

Under november har jag planerat in två ensamträningar i veckan. För att inte låta väder och vind stå i vägen så har jag bokat Täljestadshallen i närheten av Linghem.

Hallen är inte så stor. (påminner lite om HU`s gamla  lokaler för er som varit där. Betydligt fräschare dock :-) ) Den passar perfekt till att träna gruppmoment och träna delar som behöver sig en genomgång. Det enda jag inte tränar där är dirigeringsapporteringen som jag vill träna på full yta så hunden bibehåller tänket på linjer och avstånd.

Just nu satsar jag extra mycket på Joys lydnadsträning och om det känns bra så kanske vi startar i Lkl 3 i slutet av november. Sly får också träning men eftersom det inte blir någon tävling med henne förrän nästa år så får hon lite mindre träningstid just nu.

Hur det än blir med tävlingen med Joy i slutet av november så tycker jag att vår relation stärks allt mer. Vi har funnit vårt sätt att kommunicera i lydnaden och det avspeglar sig i en hund som älskar att träna :-) Det blir som sagt mycket lydnad under denna månad. Som tur är så går vi agilitykurs varannan vecka för Barbro Ekenberg. Välbehövliga och roliga avbrott som vi ska ge mer tid till nästa år :-)

2013-08-02_joy_1