Heiditänket!

Heidi och Bolibompa

Den första som jag intervjuar är härliga Heidi Billkvam. Hon arbetar heltid med hundkurser i lydnad och vallning. Föder upp Border Collie under namnet Kronvallaren och innehar Kronbacken Gård där man kan hyra stuga i samband med kurs eller när man behöver ett boende då man är i Värmland.

Besök gärna Heidis hemsida för se mer, Kennel Kronvallaren.

I den här intervjun berättar Heidi om sin egenuppfödda Border Collie, Kronvallaren Bolibompa. Trots att Bolibompa inte var fartig från början så blev hon 7:a på SM och fick tävla för lydnadslandslaget. 

Hur skulle du beskriva Bolibompa ?

Bolibompa var verkligen inget lydnadsämne från början. Hon var inte född med snabba reaktioner. Hon var ”tung i rompa” som jag kallade det och la sig ganska sakta.

När hon var runt 7-8 månader så kom hon i passgång på inkallningen.

Jag fick kommentarer om att den där hunden kommer du inte komma någonstans med. Hon är alldeles för lat och trög. Fick även påpekat att jag borde träna mycket sitt i grupp för att hon var så lat och skulle lägga sig.

Vilket visade sig vara helt fel!

Bolibompa la sig aldrig i sitt i grupp, däremot fick den personen som nämnde detta själv problem, då hennes hund la sig pga. av stress.

Jag accepterade Bolibompa för den hon var och det bästa vi både visste var att träna tillsammans.

Hur arbetade du med hennes fart och motivation?

Mitt sätt att arbeta är att jag belönar fel för få rätt.

Jag belönar helt enkel dålig fart. För mig är det jätteviktigt att mina hundar aldrig har en tanke på att de gör fel. Min grundtanke är att hunden ska känna att den har ”one million dollar worth” och alltid är bäst. Vilket tempo än hunden kommer i så blir det full fest!

På så sätt tycker mina hundar det är jättekul att komma till mig. De får inga hjälper eller stöd utan blir bekräftade då de sitter vid min sida. När hunden sedan gjort detta 100 gånger och de verkligen tycker att det finns inget bättre än att komma till mig. Då kommer tempot!

Helt plötsligt så började Bolibompa springa jättefort på sina korta, tjocka ben. När vi sedan var ute och tävlade så fick vi aldrig några avdrag för tempo. Tvärtom hade hon ett underbart jämnt tempo. Det jag fick undvika var att dela upp momentet för mycket så hon inte fick fel förväntan i inkallningen och jag tränade mycket helhet. Det gav henne ett mycket gott självförtroende i vad hon skulle göra.

Många av dagens tränare vill inte belöna fel eller dålig fart. Jag vill inte ens tänka den tanken när jag tränar hund. Vad tror du hunden upplever då? Jo, då börjar den tänka… Är det på ett visst sätt jag ska komma på? Nu blev det svårt! Istället för tänka ”hon kallar och det är lätt” och inkallning är jag bra på.

Det som ofta händer då du belönar fart på Border Collie är att de blir trögare. På grund av att de får en förväntan att det kan komma en belöning. De blir lätt ”låsta” och kan gå in i Eye.

Om hunden gör fel vid t.ex. ett skifte så bara upprepar jag kommando och det blir full fest ändå när den sedan kommer till mig. Skulle det bli fel en gång till så vet jag att hunden inte kan det i en kedja och tar ut det och tränar separat.

Ingen hund gör fel på flit!

Tycker du att du hade fördelar att träna henne även i andra grenar?

Vi tränade även vallning och Bolibompa blev Godkänd Vallhund. Jag var nybörjare på den tiden och kunde inte speciellt mycket. Jag tycker inte det gav mig någon fördel i lydnaden. Ska jag säga något så tycker jag att det stärkte vår relation ytterligare. I vallningen var Bolibompa mycket snabb. Hon sprang snabbt och lätt på sina korta ben.

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Det viktiga är att inte jämföra sin hund med andra, utan jobba så hunden känner glädje i det den gör. Bolibompa hade och fick inte lika snabba reaktioner som min Bearded Collie ”Shanti” som hade det naturligt. Hon gjorde sitt bästa och så snabbt hon kunde. Hon gjorde det med glädje. Nu blev tyvärr inte Bolibompa mer än 5 år så hon hann inte blomstra fullt ut men när vi var på EM i Kroatien fick vi den högsta poängen av alla svenskar i landslaget på inkallningen.

Vilka styrkor tycker du att Bolibompa har haft genom er lydnadskarriär?

Hennes styrka som fanns från start var att hon tyckte om att vara med mig. Det såg jag när hon kom i sin söta passgång när hon var liten. Hon utstråla ” jag kommer så snabbt jag kan, morsan”. För mig finns det två typer av hundar. De som ger energi och de som tar energi. Bolibompa var definitivt en hund som gav energi. Hon hade en otrolig samarbetsvilja. Ville aldrig sluta träna och var en mycket speciell hund då hon tittade på mig med sin ”glöd” i ögonen.

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Grunden är att du tycker om din hund. Vägen är målet – inte resultaten. Tänker du på resultat och tänker att du alltid ska vara på topp så tycker jag att man glömmer hur viktigt det är att trivas, träna och ha roligt med sin hund.

En hund som tror den är bäst och har gott självförtroende har ingen anledning att bli trög.

Dina tankar är jätteviktiga!

Jag tränade en annan trög BC upp till Lkl 3 och tyvärr lyssnade jag på andra och fick fel tanke i huvudet under inkallningen ”ja, det kanske inte går så snabbt” (innan hade jag aldrig funderat på hans fart). Det kände den här hunden och efter det tog det 14 dagar innan den hunden ville komma till mig igen. Hundar är smarta! Där lärde jag mig verkligen vikten av att inte ha några negativa tankar då jag tränar hund.

TRO på din hund! Framförallt acceptera vad du har för hund.

Man kan göra en jämförelse med ett barn som går i skolan. Tänk om du sa till barnet ”titta på din bänkgranne. Se vad duktig Lisa är på att skriva, varför skriver du inte lika bra”. Vad tror du den kommentaren ger barnet för tankar?

Träna så att du skapar en hund som har så gott självförtroende så den tror att den är världsbäst! Inkallning är jag suverän på och matte/husse blir alltid nöjd.

Välj dina träningskamrater med omsorg. Välj människor som vill dig väl, ger bra energi och när ni tränar välj ut själv vad de ska titta på. Diskutera detta efter träningspasset! Var mån om att ingen ska störa dina positiva tankar under träningspasset. Lägg upp träningen som du vill ha det!

Att träna mycket helhet gör tävling lätt. Jag är inte rädd för göra moment flera gånger även om första gången är viktigast! Då mina hundar tycker de är världsbäst går de inte ner sig. :-)

Avlutningsvis vill jag tacka Heidi som delat med sig av sitt sätt att tänka runt träning. Då Bolibompa sorgligt dog vid endast 5 år så bestämde sig Heidi för att satsa på vallningen. Framgångarna har inte låtit vänta på sig och i år blev Heidi SVENSK MÄSTARE!

Stort grattis igen från oss! Det är verkligen glöd i Heiditänket! :-)

Heidi och sin Emma som blev SM-vinnare i vallning, 2014.

 

9 kommentarer till Heiditänket!

  1. Vad roligt att läsa, jag tänker åxå väldigt mycket sådär när jag tränar, jag belönar mycket som är saker som jag egentligen inte vill ha, men som från hundens sida är så gott den kan, just där, då och nu. Och jag upplever nog att både Lovis o Kaia alltid har velat göra sitt bästa för mig.

  2. Vilken intressant läsning. Fick mig en funderare när det gäller just inkallning. Gillar Heidis tänk.
    Kloka tankar och jag gillar att jag får tänka till där. Bra initiativ till dessa intervjuer. Ser fram mot nästa inlägg!

  3. Åh vilken härlig intervju och läsning!

    Älskar Heidis tänkt, och känner verkligen att det stämmer väl överens med mina egna tankar och mål.
    Härligt att bli påmind, ska ta med mig detta i fria följet där vi fått mycket dålig feeling för att jag lyssnat för mycket på andra runtomkring.

    Nu känner jag verkligen att jag skulle vilja gå en lydnadskurs för Heidi. Verkar vara en instruktör som passar mig. 😀

    Ses imorgon <3

  4. Underbar läsning!

    Det här är något som jag har tänkt mycket på. I ”tävlingsvärlden” så upplever jag det som vedertaget att om jag skaffar mig en hund som visar sig vara mer aktivitetskrävande än jag förväntat mig så är det upp till mig att erbjuda mer träning/aktivering. Men om jag vänder på pannkakan – att jag skaffar mig en hund av en ras som förväntas vara väldigt aktiv och ”fartig” men där individen visar sig vara ”tung i rumpan”, då är det inte alls lika självklart att jag ska anpassa mig efter hundens förutsättningar som om den hade varit mer aktiv än vad jag förväntat mig.

    När det gäller ett faktiskt arbete, som t.ex. praktisk vallning, så förstår jag om man då måste byta ut hunden mot en som klarar uppgiften. Men när det gäller tävling för rent nöjes skull – är det då försvarbart att ”byta upp sig” till en aktivare hund istället för att arbeta med det man har? Jag vet inte. För mig så är hundarna familjemedlemmar först och främst. Men om någon helt enkelt inte tycker om sin hund för att den är för ”slö” och inte lever upp till förväntningarna, då kanske det är snällare mot hunden att omplacera den? Frågan är väl om man då kommer att bli nöjd med nästa hund, eller nästa efter den?

    Sådant som jag klurar på ibland. 😉 Ser fram emot att få läsa fler intervjuer!

  5. Vilken trevlig intervju och mycket kloka ord!

  6. Väldigt intressant och trevligt att läsa Heidis tankar. Mycket kloka ord som jag tror många skulle ha nytta av att bära med sig.

  7. Heidi bästa klokaste Heidi hon har gett mig så mycket självförtroende när det gäller Stimm att det knappt går att mätas hon fick mig verkligen att tro på honom!

  8. Pingback: Heiditänket | Alla mina hundar

  9. Pingback: Inspiration (och frost) | Melinez

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>