Månad: oktober 2014

Lite nytt!!! :-)

Idag blev hemsidan lite uppiffad av duktiga Johanna Jarebäck. Är jättenöjd! :-)

Joy fick pryda bannern överst med vår nya slogan :-)

Fjärrprojekt – Del 3!

Då var det dags för sista delen i mitt och Joys fjärrprojekt! :-)

Vi är absolut inte ”klara” utan det finns mycket jobb kvar. Däremot har vi kommit en bra bit på väg sedan vi körde igång detta projekt. För min del har jag inte stressat på träningen utan tagit det väldigt lugnt och försökt vara noga med att lägga en bra grund.

I måndags var vi hos Anna Larsson och då träffades vi först på ett helt nytt ställe för kunna skapa tävlingslika förhållanden. Jag valde att länka Lkl 3 med Joy.

Fjärren kändes stabil trots ny miljö med nya störningar. Vi körde även genom Lkl 3 i tisdags då vi var på Söderköping BK (fast det hamna inte på film) och idag då vi var på Linköping BK.

Jag har fortfarande plankan kvar och vi har kommit ut som mest på 7 meters avstånd. Tanken är väl att plankan ska får vara kvar ett tag till då jag tränar på längre avstånd och successivt fasas ut då jag står närmre för bibehålla rätt teknik.

Det blev en liten film som visar fjärren i kedja från i måndags och idag :-) Första fjärren belönas efter utgång på plan (som vid tävling). Idag fick Joy en liten hjälp samt belöning i uppsittet innan vi gick ut från plan. Jag länkade hela programmet för första gången förra veckan och innan dess har jag mest belönat genom skicka henne på externbelöning så jag behöver få upp lite tryck och förväntan på avslutet.

Nu lämnar jag detta projekt även om vi självklart tränar vidare mot min målbild :-) Ni får se fjärrens utveckling då det dyker upp andra träningsfilmer framöver. Nu tänker jag dock ta tag i ett annat projekt som jag blev utmanad av Anne Dahlin…

Fritt Följ med bra fokus i olika miljöer! :-)

Hon gav mig denna utmaning för två veckor sedan och jag har ännu inte satt fart så from nästa vecka blir det Fritt Följ projekt på minst 3 stycken olika ställen, där jag normalt inte brukar träna.

Fortsättning följer… :-)

”Utan nollor i protokollet kommer man ganska långt”

Vilka fantastiska människor det finns inom lydnaden! Alla de tre personer jag tänkte på från början (se mitt blogginlägg ”Inte låta sig definieras av andra…” ) har ställt upp på att svara på mina frågor :-)

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA Katla och Jessica

Nästa jag presenterar är trevliga Jessica Svanljung. Hon är en populär och efterfrågad instruktör från Finland och har tävlat på hög nivå i lydnad under många år. Här svarar hon själv hur det var att arbeta med sin numera pensionerade Border Collie, Tending Charmer ”Katla” född 2004.

De har tränat/tävlat i vallning, agility och lydnad.

Katla blev Svensk och Finsk Lydnadschampion 2006. Dansk Lydnadschampion och Godkänd Vallhund 2007. De var med i det Finska lydnadslandslaget 2006, 2007, 2008 och 2009.

På VM i lydnad har hon placerat sig 10:a 2006, 6:a 2007, 6:a 2008 och 8:a 2009. På de Finska Mästerskapen har hon vunnit silver 2008 och 2010.

Mer om Jessica, hundar och kurser kan du läsa på hennes egna hemsida, Hundhörnan.

Varför jag är just nyfiken på Jessicas träning med Katla är att jag hört att hon inte var den ”fartiga” typen av BC. Trots detta kan man lugnt konstatera att det gick väldigt bra för dem :-)

Hur skulle du beskriva Katla?

Katla är en liten prinsessa!

Lillgammal var hon redan som valp. Lite försiktig är hon, inte den modigaste hunden på denna jord. Men det har blivit bättre med åren. Katla är en ganska ”allvarlig” hund när hon jobbar, en riktig arbetsmyra.

Hur arbetade du med hennes fart och motivation?

Om jag skulle kunna vara efterklok, kanske jag skulle satsat mer på farten än teknik då hon var yngre. Men iom att hon är en arbetsmyra, vej jag ej om hon blivit annorlunda ifall att jag skulle tränat på ett annat sätt.

Har belönat henne mycket med boll/leksak men också med att göra ett moment/delmoment t.ex. för ett bra fritt följ får hon sticka iväg och hoppa över ett hinder som belöning. Eller för en bra inkallning får hon springa genom agilitytunneln osv. osv…

Fart och motivation är något som man alltid får jobba med.

Tycker du att du hade fördelar att träna henne även i andra grenar?

Ja, det tycker jag. Kanske inte så att jag fått något gratis i lydnaden iom att jag tränat agility med henne, men man bygger upp sitt samarbete och sin gemenskap oberoende vilken gren man tränar/tävlar i.

I vallning var hon en naturbegåvning, likaså agility, tyvärr kan man inte säga detsamma om mig…

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Viktigt är att hela tiden läsa sin hund och vara lyhörd för vad/vilket moment behöver mer motivation och fart.

Se till att försöka motivera innan man får en dipp i momentet. Alltid försöka vara steget före. Växla träningen så den förblir intressant för både hunden och föraren. Var noga med dina kriterier.

Vilka styrkor tycker du att Katla har haft genom er lydnadskarriär?

Katlas största styrka är nog att hon var så momentsäker. Mycket, mycket sällan fick vi en nolla i något moment. Och utan nollor i protokollet kommer man ganska långt.

Hon deltog i 46 elittävlingar under sina år, i 42 av dem hade hon ett första pris, i 4 av dem ett andra pris.

Hon var dessutom tekniskt rätt duktig, domaren hade inte så mycket att dra på, annat än farten.

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Jämför inte din hund med en annan mer fartig hund.

Alla hundar är individer.

Var ärligt nöjd med vad din hund presterar.

Se de positiva sidorna din hund har, häng inte upp dig på de negativa.

Satsa på att få till en så bra teknik som möjligt och försök få hunden så momentsäker som möjligt.

Stort tack till Jessica att du tog dig tid att svara på mina frågor! Den hunden som tagit över efter Katla är Tending Knigt, ”Mac”. De har redan hunnit med några VM. För bara nämna några meriter vann de silver på VM i Salzburg och blev Finska Mästare 2012!  Imponerande att prestera så bra med olika typer av hundar :-)

Katla, Olle, Jessica och Mac.

Heiditänket!

Heidi och Bolibompa

Den första som jag intervjuar är härliga Heidi Billkvam. Hon arbetar heltid med hundkurser i lydnad och vallning. Föder upp Border Collie under namnet Kronvallaren och innehar Kronbacken Gård där man kan hyra stuga i samband med kurs eller när man behöver ett boende då man är i Värmland.

Besök gärna Heidis hemsida för se mer, Kennel Kronvallaren.

I den här intervjun berättar Heidi om sin egenuppfödda Border Collie, Kronvallaren Bolibompa. Trots att Bolibompa inte var fartig från början så blev hon 7:a på SM och fick tävla för lydnadslandslaget. 

Hur skulle du beskriva Bolibompa ?

Bolibompa var verkligen inget lydnadsämne från början. Hon var inte född med snabba reaktioner. Hon var ”tung i rompa” som jag kallade det och la sig ganska sakta.

När hon var runt 7-8 månader så kom hon i passgång på inkallningen.

Jag fick kommentarer om att den där hunden kommer du inte komma någonstans med. Hon är alldeles för lat och trög. Fick även påpekat att jag borde träna mycket sitt i grupp för att hon var så lat och skulle lägga sig.

Vilket visade sig vara helt fel!

Bolibompa la sig aldrig i sitt i grupp, däremot fick den personen som nämnde detta själv problem, då hennes hund la sig pga. av stress.

Jag accepterade Bolibompa för den hon var och det bästa vi både visste var att träna tillsammans.

Hur arbetade du med hennes fart och motivation?

Mitt sätt att arbeta är att jag belönar fel för få rätt.

Jag belönar helt enkel dålig fart. För mig är det jätteviktigt att mina hundar aldrig har en tanke på att de gör fel. Min grundtanke är att hunden ska känna att den har ”one million dollar worth” och alltid är bäst. Vilket tempo än hunden kommer i så blir det full fest!

På så sätt tycker mina hundar det är jättekul att komma till mig. De får inga hjälper eller stöd utan blir bekräftade då de sitter vid min sida. När hunden sedan gjort detta 100 gånger och de verkligen tycker att det finns inget bättre än att komma till mig. Då kommer tempot!

Helt plötsligt så började Bolibompa springa jättefort på sina korta, tjocka ben. När vi sedan var ute och tävlade så fick vi aldrig några avdrag för tempo. Tvärtom hade hon ett underbart jämnt tempo. Det jag fick undvika var att dela upp momentet för mycket så hon inte fick fel förväntan i inkallningen och jag tränade mycket helhet. Det gav henne ett mycket gott självförtroende i vad hon skulle göra.

Många av dagens tränare vill inte belöna fel eller dålig fart. Jag vill inte ens tänka den tanken när jag tränar hund. Vad tror du hunden upplever då? Jo, då börjar den tänka… Är det på ett visst sätt jag ska komma på? Nu blev det svårt! Istället för tänka ”hon kallar och det är lätt” och inkallning är jag bra på.

Det som ofta händer då du belönar fart på Border Collie är att de blir trögare. På grund av att de får en förväntan att det kan komma en belöning. De blir lätt ”låsta” och kan gå in i Eye.

Om hunden gör fel vid t.ex. ett skifte så bara upprepar jag kommando och det blir full fest ändå när den sedan kommer till mig. Skulle det bli fel en gång till så vet jag att hunden inte kan det i en kedja och tar ut det och tränar separat.

Ingen hund gör fel på flit!

Tycker du att du hade fördelar att träna henne även i andra grenar?

Vi tränade även vallning och Bolibompa blev Godkänd Vallhund. Jag var nybörjare på den tiden och kunde inte speciellt mycket. Jag tycker inte det gav mig någon fördel i lydnaden. Ska jag säga något så tycker jag att det stärkte vår relation ytterligare. I vallningen var Bolibompa mycket snabb. Hon sprang snabbt och lätt på sina korta ben.

Vad tycker du är viktigt att tänka på när det gäller att bibehålla fart och motivation år efter år för kunna prestera på tävling?

Det viktiga är att inte jämföra sin hund med andra, utan jobba så hunden känner glädje i det den gör. Bolibompa hade och fick inte lika snabba reaktioner som min Bearded Collie ”Shanti” som hade det naturligt. Hon gjorde sitt bästa och så snabbt hon kunde. Hon gjorde det med glädje. Nu blev tyvärr inte Bolibompa mer än 5 år så hon hann inte blomstra fullt ut men när vi var på EM i Kroatien fick vi den högsta poängen av alla svenskar i landslaget på inkallningen.

Vilka styrkor tycker du att Bolibompa har haft genom er lydnadskarriär?

Hennes styrka som fanns från start var att hon tyckte om att vara med mig. Det såg jag när hon kom i sin söta passgång när hon var liten. Hon utstråla ” jag kommer så snabbt jag kan, morsan”. För mig finns det två typer av hundar. De som ger energi och de som tar energi. Bolibompa var definitivt en hund som gav energi. Hon hade en otrolig samarbetsvilja. Ville aldrig sluta träna och var en mycket speciell hund då hon tittade på mig med sin ”glöd” i ögonen.

Vilket råd skulle du ge till andra med liknande typ av hund?

Grunden är att du tycker om din hund. Vägen är målet – inte resultaten. Tänker du på resultat och tänker att du alltid ska vara på topp så tycker jag att man glömmer hur viktigt det är att trivas, träna och ha roligt med sin hund.

En hund som tror den är bäst och har gott självförtroende har ingen anledning att bli trög.

Dina tankar är jätteviktiga!

Jag tränade en annan trög BC upp till Lkl 3 och tyvärr lyssnade jag på andra och fick fel tanke i huvudet under inkallningen ”ja, det kanske inte går så snabbt” (innan hade jag aldrig funderat på hans fart). Det kände den här hunden och efter det tog det 14 dagar innan den hunden ville komma till mig igen. Hundar är smarta! Där lärde jag mig verkligen vikten av att inte ha några negativa tankar då jag tränar hund.

TRO på din hund! Framförallt acceptera vad du har för hund.

Man kan göra en jämförelse med ett barn som går i skolan. Tänk om du sa till barnet ”titta på din bänkgranne. Se vad duktig Lisa är på att skriva, varför skriver du inte lika bra”. Vad tror du den kommentaren ger barnet för tankar?

Träna så att du skapar en hund som har så gott självförtroende så den tror att den är världsbäst! Inkallning är jag suverän på och matte/husse blir alltid nöjd.

Välj dina träningskamrater med omsorg. Välj människor som vill dig väl, ger bra energi och när ni tränar välj ut själv vad de ska titta på. Diskutera detta efter träningspasset! Var mån om att ingen ska störa dina positiva tankar under träningspasset. Lägg upp träningen som du vill ha det!

Att träna mycket helhet gör tävling lätt. Jag är inte rädd för göra moment flera gånger även om första gången är viktigast! Då mina hundar tycker de är världsbäst går de inte ner sig. :-)

Avlutningsvis vill jag tacka Heidi som delat med sig av sitt sätt att tänka runt träning. Då Bolibompa sorgligt dog vid endast 5 år så bestämde sig Heidi för att satsa på vallningen. Framgångarna har inte låtit vänta på sig och i år blev Heidi SVENSK MÄSTARE!

Stort grattis igen från oss! Det är verkligen glöd i Heiditänket! :-)

Heidi och sin Emma som blev SM-vinnare i vallning, 2014.

 

Steg i ny riktning…

Nu när jag börjat tävla lite mer än tidigare så har jag verkligen insett hur viktigt det är att inte jag är den svaga delen i teamet. Vissa saker kommer självklart med rutin men jag har även bestämt mig för jobba med mentalträning.

Igår träffade jag Heléne Lindström. High5 Hundkurser!

Jag kedjade hela eliten med Sly och Lkl 3 med Joy för se vårt utgångsläge i dagsläget. Därefter tittade vi genom filmerna och analyserade vad som jag skulle jobba med till nästa gång vi ska träffas.

Det var helt klart det bästa jag gjort på länge! :-) Vi fokuserade inte så mycket på små detaljer (de är man oftast medveten om) utan mer om hur jag ska jobba fram en bra helhet med varje hund.

Jag uppskattade också att inte Heléne försökte göra om mig som person utan det var mer fokuserat på hur jag kan bli ännu bättre och ha en plan B och C i vissa situationer innan jag börjar träna.

Idag fick jag en peppfilm från gårdagens länkning! Blev otroligt glad så jag delar med mig av den. Tänker som jag brukar att det är kul att gå tillbaka till sedan för se utveckling :-)

Inte låta sig definieras av andra…

Idag har jag bestämt mig för ta det rätt lugnt och landa lite i mina tankar. De sista dagarna har innehållit rolig hundträning i både Jordbro, Åtvidaberg och Kungsör :-)

Förutom att jag fått härlig inspiration, bra information hur jag ska träna vidare och träffat trevliga vänner och bekanta så har jag funderat lite angående hur viktigt det är att man inte tappar bort sin egna tilltro på sin hunds kapacitet.

Min bild av Joy är att hon har massor med kapacitet! :-)

Jag tycker om konstruktiv kritik där man ser att det finns saker att utveckla och även ger förslag hur man ska nå dit. Då är det upp till mig om jag tycker att det är mödan värt att lägga ner någon träning på just den detaljen. Jag känner min hund och jag vet vårt utgångsläge från början. Vad vi har jobbat med och vad jag tycker är viktigt att utveckla vidare.

Det jag inte tycker är speciellt konstruktivt är när någon kritiserar men inte ger något förslag på hur det kan göras bättre eller utvecklas (gäller inte bara hundträning). Eller ännu värre kritiken innehåller en väldigt negativ defination på din hund och så är det bara….

Den sistnämnda kan vara alltifrån ”din hund är inte showig”, ”din hund är alldeles för stressig”, ” vad seg din hund är”, ”din hund har ingen utstrålning”, ”din hund är alldeles för studsig”…. etc.

Visst kan kommentarerna stämma men att bara säga sådana saker utan ha någon trevlig kommentar hur det kan förbättras är rätt elakt i mina ögon (och vissa av kommentarerna kan säkert tas som komplimanger utifrån vad man har haft för baktanke i sin träning 😉 )

Det kan hända oss alla att det vi tänkte kommer ut på fel sätt. Väljer man dock att bara säga negativa saker så tycker jag att det mer speglar den personens egna osäkerhet som istället för se lösningar på saker väljer att ”avkunna sin dom”.

I Joys fall så har jag på sistone fått en del rappa kommentarer om hennes fart och attityd. Hade det varit min första Border Collie hade jag blivit ledsen, nu har jag ju faktiskt haft turen att se en hel del BC och alla är verkligen inte stöpta i samma form. Sist men inte minst så blir sådana kommentarer snarare ett bränsle – jag tycker verkligen om och tror på Joy!  Det gör att jag jobbar vidare mot min målbild med ännu större övertygelse, vilket kanske inte är ens är överensstämmande med de som gett de rappa kommentarerna.

Detta har i nästa tur gett mig ytterligare lite funderingar. Det kan väl inte vara så enkelriktat att alla hundar som tävlar på hög nivå är stöpta i samma form? De hundförarna måste anpassat sin träning till hunden? Vissa får jobba med stress och ljud och andra får jobba med fart och fokus (för generalisera extremt 😉 )

Jag skulle vilja interljuva 3 stycken duktiga hundförare som haft/har hundar som inte anses som inte ”jättesnabba, fartiga, speedade” från början :-) I mitt huvud har jag redan valt ut dessa, vi får se om de vill bli intervjuade 😉

Vad skulle ni vilja att jag frågar? Jag har självklart en del frågor själv på lager men jag utgår från mitt tänk och det är ju alltid roligt med input… så länge den är konstruktiv 😉

(Intervjuer kommer senare då jag sammanställt era svar. Blir det många tar jag friheten och väljer ut några stycken  ) :-)

 

Tävlingsanalys – Sly!

Då har jag & Sly genomfört vår andra elittävling på Vadstena BK. Vi ”fuskträna” lite på deras plan i torsdags med Andreas & hans rottisar. Då kändes hon väldigt glad & laddad, de gick av några skott när vi var där men hon var helt oberörd så det kändes positivt inför dagens tävling.

Idag var det betydligt mer skott från skjutbanan bredvid. Tyckte Sly verkade oberörd så vi körde gruppmomenten. När jag kom tillbaka från sitt i grupp & platsen så kunde jag inte se att hon förflyttat sig något (det visade sig sedan att hon förflyttat sig framåt under platsen. Har aldrig hänt förut…)

Inför uppvärmningen när vi skulle gå in på plan så tyckte jag också hon var sig lik så jag gick in på tävlingsplan med gott mod.

När jag analyserar tävlingen i efterhand så blir jag lite kluven av mitt eget agerande. Jag vet ju att hon inte gillar skott, raketer eller liknande ljud ändå tar jag beslutet att vi ska tävla?

Nu är ju det annorlunda när Sly är i arbete. Hon kämpar på & gör det hon ska… Finaste Sly <3  Sammanfattningsvis var hon lite dämpad & frånvarande tycker jag både i & speciellt mellan momenten. Jag lyckades också klanta till det vid förberedelsen inför vad jag trodde skulle vara dirigering. Virrigheten mötte nya höjder när jag ställer upp & insåg att jag gått händelserna i förväg – Rutan var nästa moment. Trots Sly hade apportering i huvudet lyckades jag med många dubbelkommandon få in henne i rutan.

Det kändes inte så illa när vi precis genomfört tävlingen & när vi var kvar några timmar för titta lite på andra ekipage. Hann prata med lite trevligt folk samt vara med på prisutdelningen. Först på bilresan hem så inser jag hur Sly har fått kämpa genom tävlingen tack vare de där skotten från älgstudsarna som lät ordentligt.

Sist men inte minst ifrågasätter jag mig själv. Mitt mål för idag var:

Bra teamkänsla
Förbereda Sly bra
Vara fokuserad – Behålla ”bubblan”

Jag inser att vi inte nådde upp till några av mina mål. Kanske var jag själv så fokuserad att jag struntade i ljuden & det i förlängningen gör så att Sly inte tar med sig det i bagaget (hoppas jag innerligt).

Det finns för och nackdelar med att ha Border Collie som kämpar på trots de tycker det är jobbigt. Fast jag inte hade några resultatmål utan uppgiftsmål så lyckades jag rätt dåligt.

Nu är detta vår andra elittävling som vi genomför men jag känner helt klart att klyschan ”ha kul” & vara ett team är viktigt för mig. Nu har jag analyserat tävlingen rejält och kommer inte att älta de misstag jag gjorde utan helt enkelt jobba vidare för bli duktigare. Tänka till ytterligare i sådana här tävlingssituationer så jag kan föra min hund ännu bättre på tävlingsplan. Nästa gång jag kommer till en tävling med mycket skjutande i bakgrunden så kommer jag även att avstå.

Jag ser helt klart Sly som min läromästare. Tur att hon är av förlåtande natur. <3 Gör om, gör rätt! :-)