Semesterträning med hundarna :-)

Just nu njuter jag av min semester i fulla drag :-) Den är inte så lång den här sommaren då jag vill spara lite till höst & vinter så jag har nog tvingat mig själv att gå ner i varv rätt så snabbt för ta vara på varje dag.

Vessla och jag testar oss fram i träningen. På nytt konstaterar jag att detaljträning är bara glömma på vissa delar. Det är viktigare att han förstår helheten också får vi träna teknik på vissa moment när vi kommit längre och han är säkrare. Fjärren är ett moment han gör jättefint när jag är nära men blir jätteobekväm när det blir längre avstånd. Så idag bestämde jag mig för att plocka fram tegelstenen igen. Tanken är bara att komma ut på längre avstånd och blunda för tasstramp och lite förflyttningar. Jag vill att han vänjer sig vid att jag är på avstånd och vi bibehåller engagemanget och lättheten i momentet.

Joy har mycket mer ork och energi än tidigare. Vilket gynnar verkligen vår träning. Många delar har gått framåt. Vi känner varandra rätt bra och hon är mycket mer tillgiven och kelig i vardagen än tidigare. Kul att hon gillar sin matte mer och mer 😉 Det som jag tycker är en utmaning är framåtskicket till ”ingenting”. Jag vill inte kasta boll/leksak av den enkla anledningen att jag är skitdålig att kasta saker långt/rakt och det blir inget bra att skicka henne till en leksak. Hon blir försiktig och tappar fart så även om jag ser att det ger fina resultat för andra så måste jag hitta ett sätt som fungerar för oss :-)

Det som är roligt är att båda hundarna orkar med rätt så mycket träning. Jag tycker också de är mer förlåtande när det blir lite ”tokigt” och det är skönt att vi har en stabil och fin relation i grunden. Inser mer och mer hur viktig den delen är :-)

Filmade lite igår när vi var ute på LBK en sväng på morgonen. Vessla har mer förståelse för Hopp/Metall och dirigeringen. Lite slarviga upptag. När det gäller metallen så kommer jag inte ägna det någon energi alls. Det momentet är bara i Ly.2 . Viktigare att han har en bra helhet och i dirigeringen så tror jag att vi kan putsa mer och mer när vi kommit lite längre i träningen.

Joy älskar rundamomentet och nu börjar vi få in ordförståelsen som har varit den stora utmaningen i det momentet. Igår hade vi bara ett hinder så jag la bara några bräder från hopphindret på andra sidan. Vilket gjorde att hon drogs till hindret. Hon är inte dum 😉 Idag när vi körde med två hinder var det mycket lättare att ha henne mer rak då jag kunde alternera.

 

Övervinna hinder!

I våras reflektera jag en del över att Vessla inte hade det där ”suget” till rutan som jag är van att mina hundar får efter ett tag. Den mesta träningen med Vessla från början är allt annat än vacker… 😉 men efter ett tag då han brukar greppa helheten så brukar han överraska mig och helt plöstligt börjar saker falla på plats :-)

Rutan däremot kändes väldigt stillastående. 3 veckor innan vår första tävling i Ly.1 fick jag svaret. Vi var hos Ingela i Fyllingarum och hon hade tagit ut sina får på bete precis intill apellplanen. Jag var inställd på att han skulle tycka det var lite knepigt. Vessla har ju vallat sedan han var valp hos sin uppfödare innan jag köpte honom vid 17 månaders ålder.

Han blev lite kluven. Inget konstigt med det men sedan fick jag svart på vitt varför han inte uppskattat rutan… Han började undvika stängslet runt planen och även gräset som var klippt och låg på sidorna. Det var som ett minfält. Han tvärstanna direkt och gick inte ett steg när vi närma oss staketet och avgränsningarna runt plan. Både jag och Ingela insåg att han förknippa antagligen staketet och gräset som låg framför med ström. Vesslas uppfödare har berättat att han var en väldigt livlig och konstruktiv liten valp som tog sig ur alla valphagar hon hade så på ett sätt blev jag inte jättechockad. Han har gissningsvis rymt till fåren och fått sig en ordentlig ”kyss”… vem vet hur många gånger.

Jag har uppmärksammat lite sådana här tendenser förut och min fundering har varit om han har fastnat i något staket eller liknande för han liksom trampar som han är rädd för och fastna i viss terräng. Fast vem vet.. han har säkert råkat ut för det med. Inget förvånar mig med den ibland allt för nyfikna herren.

Vi tränade helt enkelt i mitten av planen den dagen. Som tur är så är Vessla fantastisk på så sätt att han älskar att arbeta och vill samarbeta så han kämpade på och så skulle vi avsluta med en ruta som stod i mitten av planen.

DÅ förstod jag varför han inte riktigt hade den feeling jag var van i det momentet. När vi skickade honom så tvärstanna han före bandet eller vek av innan.  Vi avslutade med att han fick hämta sin leksak i ruta och sen fick det räcka så det passet.

Jag är jättetacksam över att Ingela hantera det som hon gjorde. Hon gjorde ingen grej av det utan bara sa ”inte undra på att han inte gillar rutan om han tror att banden har ström i sig” och sedan fick jag hemläxa att leka, leka och åter leka med honom i rutan. Jag inhandla också en orange ruta eftersom den var den han hade svårast för.

Min erfarenhet med tidigare hundar är att man får räkna med att det kan ta sin tid när de får olustkänslor förknippat med något moment. Det är lätt hänt! T.ex. när jag testade att konkurrera om apporten med Joy när hon var runt 10 månader och hon sa att ok då får du hämta din j*kla apport själv… och så tog det ca. 4 månader att få det bra. Puh!

Var inställd på att något som var förknippat med smärta skulle ta tid… men vi lekte och lekte och jag är så tacksam att Vessla älskar att leka. På bara några gånger så sprang han in i rutan och stanna. Han såg absolut inte bekväm ut men han stod där och väntade på få sitt belöning. Fantastiska hund! <3

Nu tror jag faktiskt inte att det syns alls för vi har belönat upp det så mycket och det har sakta men säkert blivit ett favoritmoment. Den plats det fortfarande är svårast är hos Ingela men han kämpar på.

Idag på förmiddagens träningspass körde vi en del saker som Vessla i nuläget upplever lite svårt. Hopp/metall är vi just nu väldigt tacksamma att den bara existerar i Ly.2… och då kom jag tänka på rutan. Kan vi fixa ett sådant moment med så kass känsla så kan vi fixa allt :-)

När vi kom hem så körde jag en till hopp/metall och ja, ta mig tusan. Helt klart godkänt!

Underbara, underbara hund! <3

Vessla_lek160723

 

En härlig träningsförmiddag!

Min vän Anna hjälper mig att passa hundarna när min ordinarie hundvakt har lite semester. Igår så begav vi oss direkt till Linköping BK då jag kom från jobbet.

Väl där så tänkte jag att hundarna kanske skulle vara lite sega. Dels för värmen och även för att de övernattat hos Anna men tjii fick jag 😉

Härlig energi hos båda som smittade av sig :-)

Vessla_beloning_170702Mr. Happy i farten :-)

vessla_fokus_170702Ett, två…

Vessla_runda1_170702…tre.. :-)

Vessla_frittfölj_170702Go känsla i fria följet :-)

Vessla_vittring_170702Duktig att koppla på nosen efter apporteringsmoment

vessla_rutaneloning_170702Belöning efter en fin ruta

Vessla_beloning2_170702Nöjd Vessla :-)

joy_beloning_170702Joy i full fart :-)

joy_dirigering_170702Avslut dirigering

joy_rundamom_170702Runda…

joy_hopprundamom_170702och apport, hopp… det gäller att kunna sortera :-)

joy_vittring_170702Gillar hennes tillbakatanke i vittringen med rätt pinne :-)

joy_bus_170702Avslutningslek och bus :-)

Alla foton tagna av Anna Hertzman.

Jag var riktigt fulltankad på energi när vi åkte därifrån. Mycket tack vårt goa träningssällskap. Anna och hennes Australian cattle Dog, Sam. Där hade det hänt mycket sedan sist. Härligt att se! Det finns så mycket kapacitet i både Anna och Sam så det är så roligt att följa deras resa tillsammans.

Idag höll energin i sig med upplet och lydnad på morgonen. Det är så j*kla kul att träna hund :-)

1:a pris och klassvinst i Ly.1!

Jag kikade runt rätt snabbt efter en ny tävling efter vår tävling i Linköping. Efteranmälde till Söderköping. Det jag tvekade lite inför var att det åter igen var en kvällstävling och Vessla kräver ju rätt mycket urladdning innan, det jag förträngde var att jag skulle precis gått av efter 4 arbetsnätter…

Nu har det under den senaste veckan blivit mycket helhetsträning och jag har aktat mig för att putsa på detaljer då det oftast får andra biverkningar i själva momentet har jag märkt… Ändrar man en liten del så kan det hända mycket spännande saker med de andra delarna… Det gäller att se alla sådana tendenser och jobba med dem och den tiden hade vi inte riktigt :-)

Igår var jag ordentligt mör efter arbetshelgen och att tränat Vessla i princip varje dag, förutom i lördags då jag sov och kikade på VM via livestream (lite självbevarelse drift måste man ha 😉 )

Det kändes kul att tävla i Söderköping. Dels för jag trivs där och jag ville få till en bättre känsla sen vi sist var där. Vessla och jag fick startnummer 3. Det som jag gjorde annorlunda den här gången var att efter uppvärmningen fick han ligga vid sidan av tävlingsplan straxt innan vi skulle in. Tänkte att han skulle få checka in läget lite, istället för vara en bit bort och sedan nästan gå direkt gå in. Han är ju en nyfiken herre så min förhoppning var att han skulle lättare släppa omgivningen. Lite för tidigt att uttala sig om det var ett bra koncept efter bara en tävling men det kändes helt ok.

Också har vi det där med känslan.. många frågar ju hur det kändes efter programmet men den här gången var jag verkligen trött i huvudet. Jag kände mig rätt seg och som jag hade sockervadd i huvudet (har man jobbat natt så tror jag att man förstår vad jag menar 😉 ) så jag tror inte att min känsla är helt tillförlitlig…ha,ha…

Vessla höll ihop och även om jag uppfattade honom lite lugnare än mot vad han brukar vara – vilket ingen annan gjorde av de som jag pratade med efter programmet 😉 :-) Några överslag bjöd han på men det kändes gött att det inte var något som satte sig och följde med till nästa moment.

Fjärren var långt ifrån teknisk perfekt MEN för mig var den dagens guldkorn. Han viftade på svansen och såg bekväm ut. Så himla härligt att se efter han varit obekväm i det momentet. Mental seger!!!

Vi belönades med ett 1:a pris och klassvinst!!! Bye, bye… Ly.1 :-)

Extra tack till alla goa träningskamrater som pushat oss senast veckan – jag ska ge tillbaka med lika mycket pushning framöver <3 :-)

vessla_ly.1_170620

 Det klart jag fixade det matte :-)
Foto: Ewa Ahlberg.

Tävlingserfarenheter med Vessla :-)

Nu har Vessla och jag tävlat 2 ggr i Ly.1

Förra fredagen tävla vi på Söderköping BK, kvällstävling. Första misstaget var att låta han bara få promenader på dagen. Andra misstaget var att sedan fokusera på att hålla ihop min mycket heta hund på tävlingen. Jag berömde men tog in han snabbt vid sidan. Vessla är en hund som behöver gasa ur sig lite mellan momenten så det gör jag inte om och jag fick betala priset att han började rikta sin energi utåt och missade onödiga saker. Tredje misstaget var att jag var för resultatinriktad. Vessla hade gått fint dagarna innan och jag började tänka helt fel tankar. Det är säkert rätt och taggande för en annan person men varje gång jag tänker ”resultat” så blir det fel. Jag fick helt enkelt många lärdomar av den tävlingen :-)

Jag efteranmälde oss till gårdagens tävling där jag ville testa ett helt annat upplägg och jag var väldigt noga med mina uppgifter. Vi tävlade på Linköpings BK och egentligen var tanken att inte tävla där förrän nästa år. Endast pga. att det körs ofta agility bredvid tävlingsplan. I nuläget fixar inte Vessla den utmaningen men jag bestämde mig att se det hela som en ”tävlingsträning” och höll tummarna att det dåliga vädret kanske skulle hålla agilityfolket hemma 😉

Igår blev det precis tvärtemot tävlingen innan – då han fick ta det lugnt innan. Vi startade dagen med upplet och sedan lydnad. Långpromenad på dagen där han fick springa mycket lös och sedan gick vi en promenad på LBK på ca. 20 minuter innan tävlingen, såg till att vara där i god tid. Tog ut honom då andra ekipaget körde ( vi hade nummer 4). Värmde han på en liten gräsplätt som låg en bit från tävlingsplan och sedan fick han ligga med fokus på mig innan vi gick ner – lite mer fokusövningar – för sedan gå in på plan.

Agilityfolket var inte hemma … men det var rätt lugnt när jag tittade på startklassen . Tyvärr ökade ljudnivån och ekipage nummer 2 i Ly.1 hade det tufft när hennes hund låste sig under programmet. Såg det straxt innan jag hämta Vessla. Synd! För de är duktiga MEN jag gav det inga tankar när vi skulle köra.

Vessla var jätteduktig! <3 och den här gången skötte jag mig 😉 Gav han ordentligt med cred mellan momenten och han gjorde många fina saker med sin vanliga, härliga energi.

Sedan kom vi till fjärren som var i vårt fall – tyvärr – var vänd mot agilityplan. Det fixade han helt enkelt inte. Han var lite olycklig när jag satte han upp på avslutet. Väl medveten om att det hade blivit lite tokigt och jag gjorde mitt bästa för att peppa honom inför de andra momenten. Tyvärr hängde nog känslan med lite från fjärren så helt plötsligt blev det ingångar på vänster sida (vi har högeringångar) och vid sista momentet – ”runda” sprang han ut och vände tillbaka till mig så jag fick ge ett dk. Han var helt enkelt så mån om att det nu skulle bli rätt så han blev lite osäker MEN han kämpa och det ÄLSKAR jag verkligen. Jag vet ju egentligen att agilityutmaningen var för tuff!

Känner mig väldigt stärkt även om det hade varit roligt att visa vår fina fjärr och hans annars favoritmoment ”runda”.

Vi gjorde andra segrar igår. Jag fick bra info om uppvärmningen och konstaterar att jag tycker det är väldigt roligt att tävla med Vessla när jag sköter min del :-)

Vessla_150909_blogg11

Intensiv träningsvecka :-)

Härlig vecka då jag har varit ledig flera dagar och därför lyckats pressa in mer roligheter än vanligt! :-)

Vi startade veckan med träning ute på Klubbarp med goa Joanna och hennes BC, Iver.  I tisdags kursade vi hos Ingela och jag boostade en massa delar med båda hundarna. Onsdagen fylldes med egen träning. Upplet och lydnad på förmiddagen.

I torsdags så åkte vi upp till Nyköping för träffa Ida och hennes flattar, Trixa och Tosca. Sandra var även med och hade också med sig sina hundar. BC`n Wixit och Phalenen Easy.

Vi hade en bra träningsdag med lite spännande störning av både barn/vuxen i ett sprinter/jogglopp som gick vid sidan med supporters som gick över planen när vi tränade. Hundarna tacklade det över förväntan det var mest vi förare som fick ha ett öga åt alla håll då det ibland gick folk precis bland bredvid och väjde för varken hundar, konor eller hinder 😉

 

träning_nyköping_170525

Torsdagens duktiga hundar som krigade på trots störningar och nedan lite foton på Sandra och Ida med deras härliga hundar :-)

I fredags så åkte vi till Söderköping BK och tränade med tävlingsträningsgänget. Då jag länka hela Ly.1 dagen i Nyköping så valde jag att belöna vissa delar. Vessla var lite splittrad de första momenten men jobbade upp sig och gjorde flera fina saker på de sista momenten. Tror att han var lite trött av heldagen i Nyköping men jag gillar att vi höjt vår lägsta nivå.

I går träffade vi Anna tidigt innan den värsta värmen kom. Jag hade gjort upp en plan A och B ifall Vessla skulle vara lite trött efter en intensiv träningsvecka men han upphör aldrig att förvåna mig. Han var i väldigt bra balans hela träningspasset och vi hade bra ”flow” i många delar :-)

Joy fick även hon lite mer helhetsträning igår och det kändes bra. Har anmält henne till två tävlingar i sommar för ha mål att arbeta mot. Märker att vi lätt annars hamnar i detaljträsket och jag är faktiskt inte det ”detaljfreak” jag än gång varit. Det är viktigare att vi får en stabil helhet med gott självförtroende än snöa in på detaljer som bara gör min hund obekväm.

Några bilder som Anna tagit från gårdagen :-)

Joy joy_ff1_170527

joy_dirigering_170527

joy_belöning_170527

joy_belöning1_170527

Vessla
vessla_ff_170527

vessla_ruta_170527

vess_apport_170527

vessla_belöning_170527

Och en bild som jag tog på vårt fina träningssällskap igår.
Anna och hennes australian cattledog, Sam <3

anna_sam_170527

IDAG blir det välbehövlig vilodag för hundarna med bara promenader. Ha en fin söndag vänner! :-)

BPH & lite av varje :-)

Förra veckan blev det förutom den vanliga hundträningen en snabbvisit till Enebyberg där jag umgicks lite med familjen och även Slysan <3

I lördags gick jag BPH med Joy. Jag hade inte tänkt gå varken MH eller BPH med Joy då hon är ordentligt skotträdd. Bruks kändes rätt långt bort men nu när jag sett vilken fin spårhund hon är… så varför inte! Det är kul med en liten ”morot” i träningen så vi siktar på appellen och kanske en lägretävling framöver (där vi självklart står över de delar som innehåller skott).

I lördags trodde nog Joy att vi skulle träna och blev mäkta besviken då vi gick den ”konstiga” BPH-banan. Hon skällde ut MIG som tusan vid överraskningen som bestod av en pappfigur som flög upp i ögonhöjd med Joy. Sådant där ska ju hennes matte ta hand om. Inget som hon vill befatta sig med 😉 Hon luktade lite när vi gick förbi och efter det så tror jag att den lilla damen insåg att ”ok, det är tydligen så här det kommer vara idag” och var betydligt lugnare vid de andra stationerna samt var helt ointresserad av den närmade personen. Underlag och skrammel var inga större problem :-)

Testledarens kommentar på slutet var ”hon är inte så social” och nä, Joy vill nog själv ta kontakt när det passar henne. Jag blev uppmuntrad att prata lite gulligt med Joy men eftersom jag vet hur hon fungerar så var jag rätt neutral. Joy skulle bara tyckt att jag var knepig och jag hade antagligen fått en utskällning till :-)

Nu har vi i alla fall klartecken på att tävla så det känns roligare att träna vidare mot lite delmål och mål.

joy_juli16

Joy
Foto: Anna Hertzman

I söndags var jag tävlingsledare för första gången med de nya reglerna i startklass och Ly.1. Kul! Lite missar från mig men på det hela taget tycker jag att jag skötte mig bra 😉 Hundarna fick en vilodag och det var nog rätt bra för min del också för igår när det blev lite träning på Motala BK så fick jag till ett riktigt bra träningspass med Vessla. Helt plötsligt satt ingångar riktigt bra! Joy var riktigt lycklig över ett RIKTIGT träningspass och vi har mycket på G. Jag testar mig lite fram just nu när det gäller vår akilleshäl – att hon lyssnar och inte kör på autopilot eller … gud förbjude… låser sig. Det känns som vi är på rätt väg :-)

Vessla_joy_juni2016

De bästa! <3
Foto: Anna Hertzman

Svart eller vitt? Tacka vet jag grått ;-)

Vi människor gillar att kategorisera. Det blir ofta enklare att förstå och ta in information… som att det är enkelt att säga att det finns hundar som är högtempererade eller lågtempererade – inget mitt i mellan. Lätta hundar (oftast andras… 😉 ) . Svåra hundar. Två sorter. Svart eller vitt.

Jag själv tror att det finns väldigt många olika gråskalor mellan svart och vitt. Det är jättebra att ta input av andra, få inspiration av duktiga hundtränare som lägger ut filmer från tävlingar och träningar MEN det gäller ändå att hitta en linje för sin egna hund. Jag har haft turen att ta del av mycket fint i hundträningen när andra tränat och glatt testat på mina egna och konstaterat att det inte alls fungerat på mina hundar.

Har man som jag två hundar som är i full träning gäller det att hitta vad som fungerar för var och en. Det hade ju varit sjukt enkelt om det fanns bara två sätt att välja på. Jag kanske inte alltid ser poängen när vi fastnar på någon del i träningen men i det stora hela gillar jag annars att hitta kreativa lösningar. Inte fastna i metoder. Mjuka träningsmetoder eller hårda. Himlen eller Helvetet.

Tack gode gud för gråskalor 😉

joy_vessla170506.1jpg

joy_vessla170506.2jpg

 

joy_vessla170506

Det finns mycket som är färggrant också 😉 Den svenska våren och Joy och Vessla  :-)
Foton tagna av Anna Hertzman.

Göra för att få!

Precis kommit hem från varit ute med hundarna och spårat samt tränat upplet ute på vackra Tinnerö. Min egna motivation är inte på topp när det gäller spår men jag får min belöning när jag ser hur mycket sådan självständig träning uppskattas av hundarna. Idag köpte jag mig också en kokosglass med choklad för att jag var så duktig och sparkade mig själv i baken 😉

cocosglass_trumf

Bra belöning för oss tvåbeningar om man gillar rostad kokos och choklad :-)

Och så här är det!

Det är inte alla dagar man går med lätta steg till träningsplan. Nä… man släpar sig dit … för i mitt fall så vet jag att jag oftast blir på bra humör för jag tycker hundträning är så roligt. Saker händer sällan också av sig själv. Vill man att hunden ska bli bättre på fritt följ, vittring, rutan, spåra… you name it! då krävs det träning och på så sätt så tränar man ju även sig själv som hundtränare.

Göra för att få! Mina hundar vet att genom göra saker på träningen/tävlingsplan så leder det till belöning och jag vet att om jag lägger ner tid, planering och träning så blir vi bättre och jag får min belöning :-)

joy_spår_2017

Nöjd Joy med sin belöning i spåret :-)

Jag är duktig på är att lägga ner tid, energi och engagemang i min träning. Just nu krävs dock en uppfräschning av planeringen känner jag. Är en periodare med att skriva i träningsböcker. Lurar mig själv och tro att jag ska komma ihåg allt men… nä, det gör jag inte…

Det är dumt att göra samma konstaterande på vissa bitar som man kan påminna sig några sekunder på i sina anteckningar så det är dags att damma av de där träningsböckerna igen 😉

 

1:a pris i startklass = en mental seger.

Igår så tävlade jag och Vessla i startklass. Jag var otroligt taggad och såg fram emot att tävla. Nu skulle jag äntligen få ett kvitto på om allt jobb som jag lagt ner på att Vessla de sista månaderna hade gett resultat.

Jag startade dagen med en 30 minuters promenad innan vi begav oss till Söderköping. Väl på plats så flöt allt på smidigt. Visade papper. Promenad igen så hundarna fick titta sig omkring och sen var det dags för banvandring och lottning.

Vi fick startnummer 6 så jag hann se några ekipage innan. När jag väl började värma upp Vessla kändes han glad att förväntansfull. Hundarna runtomkring hantera han mycket bra. Han tittade nyfiket runt men la ingen mer energi på dem. Första mentala segern för mig.

När vi väl värmde upp och gick in på plan var han i ett riktigt bra läge. Jag är supernöjd med rundan!!!

Jag visste innan att våra högeringångar skulle dra ner betyget då han gärna tar i för mycket och de blir lite ”överentusiastiska” men de kommer bli bra och igår var det viktiga för mig att han kunde hantera miljön och fokusera vilken han gjorde med en sådan härlig entusiasm så när vi var klara ville man in på plan och köra ett varv till :-)

Vessla var med mig varenda steg och det är otroligt roligt att känna den kemin med en hund. Jag hade ingen koll alls på poäng men kände mig redan innan jag sett resultatet som en vinnare. Allt jobb hade gett resultat!

Det är en otroligt härlig känsla att känna att hunden tycker det är lika roligt att tävla som en själv. Vilken energikick!!! Jätteskönt sedan att klara uppflytt och vinna klassen :-)

Fick frågan igår hur jag gjort? Inga mirakelmetoder alls faktiskt 😉

Vi har tränat för Ingela Karlsson sedan januari. De kurserna är lite annorlunda mot vad jag är van vid… och trivs egentligen med MEN de är skitnyttiga. Medan man får hjälp av Ingela så tränar helt enkelt de andra runt omkring om de vill. Sjukt jobbigt för en kontrollperson och sedan en utåtriktad reaktiv hund på det. Det har varit jättenyttigt för mig och Vessla. Jag litar på honom trots att folk som vi inte känner tränar tätt inpå och jag tror han litar även mer på mig. För jag har varit tvungen vara rätt fyrkantig i att vad som än händer runt omkring oss så fokuserar man och jobbar på.

Vi har också åkt den senaste tiden till olika, nya, träningsplatser för helt enkelt skapa rätt förväntan. Jag har lyckats bryta mönstret då han splittrat kikar runt och det tar ca. en halvtimme att få honom  i rätt fokus. Nu kan vi faktiskt med inte jättemycket uppvärmning gå in och han är med mig från steg 1 jag tar.

Vi har även åkt på tävlingsträning en gång i veckan där jag verkligen sett vad vi behövt jobba vidare på.

Allt detta hade absolut inte gått utan träningskamrater som ställt upp och kommenderat oss i ur och skur. Tack alla! <3

Idag njuter jag lite extra och hundarna ska få simma i Norsholm lite senare men imorgon tar vi nya tag mot nästa mål. Är grymt inspirerad att kriga vidare :-)

vessla_startklass_170409_blogg

 Foto: Eva Bergström